Sedan Ellinor kunde sitta stilla en längre stund har vi gått på bio på Annandag Jul. Först var det korta barnfilmer på någon timme till premiärer de senaste åren.
En trevlig tradition under årens lopp.
Men i år blev det inte så. Av olika anledningar var jag sen att beställa biljetter så vi fick inga bra platser. Så det hela föll.
Men idag gjorde jag och Emelie slag i saken och såg Änglagård 3 - en helt OK film.
Känner mig fortfarande inte riktigt frisk från förkylningen. Den eländiga hostan sitter fortfarande kvar och ibland tror jag att jag ska vända ut och in på mina lungor. Tappat hörseln har jag också gjort men det gör inte så mycket, ha ha.
Idag började jag sticka på ett par sockor till Ellinor som jag lovat henne för länge sedan. Men som den perfektionist jag är var jag tvungen att repa upp några gånger innan jag kom igång.
En annan stickning som ligger och väntar är Emelies kofta som det gått - troll i
Att få umågs med familjen är en otrolig gåva, att få vara med sina underbara döttrar är något av bästa kan man kan få uppleva i livet speciellt så här i jultider.
Julafton. Vaknade till ett tyst hus, eller tyst och tyst, hörde hunden smacka och katten jama. Men det var bara mysiga ljud.
Har min eländiga hosta, tror jag ska vända ut och in på lungorna. Har tappat luktsinnet också. Skit.
Men jag har tur, jag har en familj som tar hand om mig, som hjälper till att fixa mat, städa, julpynta och som jag älskar högst i världen.
Så ser det tyvärr inte ut för en del andra. Några kanske inte har någon bostad, andra kanske inte har någon familj. En del är ensamma på grund av sjukdom och ingen tar hand om dem.
Varje år försöker jag därför ge ett bidrag till Stadsmissionen antingen genom att ge pengar eller att handla i webbshopen. Inga stora summor men det kommer kanske någon tillgodo.
Jag var runt 5 år. Vi skulle fira jul hos farmor och farfar på Skattegården i Lindärva. Alla pappas syskon var där med familjer så vi var ganska många. Men huset var stort så vi fick plats allesammans.
Utanför gården låg åkrarna kritvita och det var alldeles mörkt ute. Alla hade gått ut för att invänta tomten och då fick vi se lyktor som rörde sig långt borta och som närmade sig. På håll kunde vi även höra klockor ringa. Det var tomten som kom med häst och släde. Det var det häftigaste jag någonsin sett, det kändes som en Astrid Lindgren-saga. Spekutaltionerna stod höga bland oss barn om vem tomten kunde vara men det fick vi aldrig veta.
I min närhet finns det två personer som har HIV. Två personer som har levt med sjukdomen i många år. När jag fick vetskap om detta brast det för mig, jag bara grät och grät för HIV var = döden och de var ju bara strax över 30.
Det var så mycket tabu runt HIV och aids i slutet av 80-talet så det fanns inte så många jag kunde ventilera mina känslor med. Mina kära hade sitt att stå i att de inte kunde bemöta min sorg. Som tur var fanns Noaks Ark där jag kunde få svar på många frågor.
Bromsmedicinerna har gjort att de lever idag även om de har fått en massa följdsjukdomar. Exempelvis kan en vanlig förkylning övergå till lunginflammation om de inte är försiktiga.
Men de lever ett gott liv idag och det är så mysigt när vi träffas.
Vi har gemensam släkt Gunnar Edander och jag.
Han var knuten till Stockholms Stadsteater i många år och har skrivit mängder av musik under årens lopp. Bland annat "Vi måste höja våra röster" som du kan höra här
Nu har han tonsatt en pjäs "The black glove" med text av August Strindberg.
Pjäsen visades i Los Angeles under helgen.
Grattis Gunnar som blev farfar - för tredje gången.
I min släkt finns det många lärare. Och många bloggar jag följer är skrivna av lärare. Inte så konstigt kanske. Och det som slår mig är deras engagemang för sina elever - hur lite resurser som läggs på skolan och hur segregationen påverkar dem.
I mitt jobb är
människor pappersprodukter. Jag läser, bearbetar och betraktar olika öden som drabbar människor. Det kan vara snälla saker som skrivs men det mesta jag läser är mycket tragik.
Men det som berör mig mest är att läsa om ungdomar som i sin tonårsperiod väljer att testa droger. Och att det finns så många vuxna som ser till att de blir langare - och detta till jämnåriga.
Jag säger därför helt nej till legalisering av droger - i alla dess former.
Ytterligare en dag med körövning inne i stan. När jag åkte in till stan förra veckan var jag 10 minuter senare än i dag och blev sittande 20 minuter i kö på Essingeleden.
Och idag flöt det på riktigt bra. Enda anledningen till att överhuvudtaget ta med sig bilen är att man kommer hem fort. Annars har Stockholm en bra kollektivtrafik.
Lucia, den lysande eller ljusbärerskan, var född ca 283 i Syrakusa på Sicilien och dog 304. Hon var en jungfru, martyr och ett helgon inom Romersk-katolsk och Ortodoxa kyrkan. Hon har sin festdag den 13 december.
Idag kom Solstrålarna från Flen och sjöng för oss på jobbet. Att det inte blev så många julsånger gjorde inte så mycket, det var helt OK med "Leende guldbruna ögon" och andra låtar i dansbandstakt.
Ytterligare en körövning med storkören som ska sjunga i Berwaldhallen. Ikväll var det Robert Sund som var körledare. En duktig och inspirerande dirigent som visste hur han skulle driva kören vidare.
För några år sedan åkte jag och syster A på en weekendresa till Florens. Det var första gången jag var i Italien och jag föll pladask.
Trevliga männsikor, god mat och landet andades en massa historia.
Vi gick upp i kupolen och såg Florens uppifrån. Vi gick på bron Ponte Vecchio som gick över floden Arn. Vi besökte museet Galleria dell'Accademia där Michelangelos berömda staty David stod.
Att ha bra promenadskor var ett måste och på en av promenaderna såg vi hur det började brinna i en fasad. Det var ingen stor brand men behövdes släckas och då kom brandkåren dit i den minsta brandbil jag sett. Och för att nå upp till elden var de tvungna att klättra upp på stege som var gjord av trä!
Efter jobbet åkte jag till stan och till Thorlidsplans gymnasium för att öva till Julkonserten som ska framföras i Berwaldhallen den 18 december. Det var så maffigt att höra flera hundra sångare sjunga tillsammans. Det lät så vackert och alla var så duktiga. Och så hamnade jag bredvid en tjej som sökte en kör att sjunga i och som tur behöver min kör förstärkning.
Min mamma berättade att min morfar i sina unga år emigrerade till Amerika. Och när jag googlade hans namn kunde jag hitta att han reste med båten Drottningholm från Göteborg och kom fram till Ellis Island den
15 juli 1921. Han var då närmare 30 år.
Men någonting gjorde att han inte stannade "over there" utan vände tillbaka till Sverige och till Norrland. Han träffade mormor och deras första son, Helge, föddes 1925.
Idag har jag fått ytterligare inbjudan att sitta publik till Parlamentet till våren. Du som har möjlighet att gå och titta, ta chansen för det är riktigt roligt.
Det är inga omtagningar utan mycket blir däremot bortklippt så man får se mycket mer än det som visas på TV.
Efter jobbet åkte jag och Emelie till Nacka Forum för att handla lite julklappar. Det var mysigt att gå runt tillsammans i massa affärer.
Och det bästa av allt var att det var så lite folk i centrumet. Men några julklappar fick jag absolut inte tag på.