För sju år sedan tog jag ett friår. Det skapades för att en arbetslös skulle få möjlighet att komma in i arbetslivet och kanske få ett jobb efter det. Den som fick vikariera för mig fick senare en tjänst som jurist och jag kan känna mig lite stolt över att min ledighet gav henne den möjligheten.
Men den största anledningen till mitt friår var egentligen istället för en sjukskrivning. Jag hade ganska precis fått en ny chef som visade sig inte vara riktigt klok. Han hade massor med psykopatiska drag och det gick inte att lite på honom så min arbetssituation blev ohållbar.
Vi fick absolut ingen som helst stöttning från ledningen utan fick lösa det själva. Vi var många som mådde riktigt dåligt. Bland annat fick jag jag spänningshuvudvärk och ryckningar i ögat som symtom.
För några dagar sedan fick jag veta att han blivit av med sin tjänst med omedelbar verkan. En omplacering var redan ordnad. Jag borde egentligen slå klackarna i taket men känner bara en stor sorg, För varför ville ingen lyssna på oss ifrån början? Varför fick vi ingen stöttning? Och framför allt: varför tog det så lång tid innan någon agerade? Men jag är riktigt glad över den personal som arbetar på gruppen idag, nu kanske det blir lugnt.
För att hantera min situation då började jag skriva dagbok och det här skrev jag första dagen på min ledighet:
23 februari 2006
”Okej… första dagen på min 10 månader långa ledighet. Hur det känns? Det känns faktiskt ganska bra. Det är svårt att föreställa sig att man ska vara hemma i tio månader. Jag vet att jag kommer få distans under den här tiden, att inte tänka så mycket på det som varit utan försöka se framåt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att lyckas! Tänk, jag känner igen mig lite i Harry Potterböckerna, jag har svårt att nämna, om ens skriva, ”hans” namn. I alla fall, det kommer att ta lite tid att få struktur på vardagen, hoppas jag lyckas. Att få vara stolt över vad jag åstadkommit under min ledighet, men det är bara att kämpa.”
Med facit i hand lyckades jag bra. Jag fick en ny tjänst och en bra utbildning och mår mycket bra idag.