Jag brukar inte ge bokrecensioner men nu bara måste jag göra det. Läste klart – Springfloden – av Cilla & Rolf Börjlind. Och jag måste få säga att det var en av de bästa böckerna i genren deckare som jag läst.
Den var mycket välskriven med flera historier som vävdes in till en och med ett oförutsägbart slut.
Från bokens baksida:
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet. Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.
