Kategori: Funderingar

En dag i lekparken

Igår morse vaknade av ett ljus som gjorde att jag trodde mig glömt släcka någon lampa när jag gick och lade mig.

Men det var bara en vacker morgon med lite solljus som visade sig. Annat var det i morse. Grått, trist och blåsigt.

Men Prinsen och hans mamma kom över och vi gick till Bandängen för att både äta lunch, leka och titta på djuren.

Det blev grillad korv till lunch som de sålde vid parkleken och som vi fick grilla själva.

Efter lite klättring…

…besökte vi bland annat kaninerna som låg och sov så gott tillsammans.

Jag tror att Stockholms kommun är den enda kommun i landet som har bemannade lekparker. Och just de lekparkerna som har djur måste naturligtvis skötas varje dag. Men även andra lekparker har verksamhet för barn i alla åldrar åtminstone på vardagarna. Det tycker jag är fantastiskt.

Naglar

Vi hade en diskussion på jobbet idag om skrivmaskinsutbildning vs att skriva på frihand vs att ha långa naglar.

Jag är skrivmaskinsutbildad. (Säkert den sista generationen). Det gör att jag kan skriva utan att behöva titta på tangenterna. Men det gör också att jag inte kan ha långa naglar för då tar de i de andra tangenterna.

Det är så snyggt med naglar som är fixade hos en nagelspecialist. Men det får jag unna mig den dan jag går i pension tror jag. 

 

Jag hänger inte med

För min ålder är jag fortfarande duktig när det gäller datorer. Det beror mest på mitt tekniska intresse. Men jag gillar datorer mer än surfplattor och mobiler. Där börjar jag tappa farten.

Men det som jag börjar tappa greppet på är alla moderna uttryck som florerar i vanliga sajter som exempelvis Åhléns. Ofta är de på engelska och som börjar ingå i vårat språk. Några exempel är:

Cross body, Clutch, Straps, Glencheck

Är det bara jag som inte fattar?

 

Estonia 25 år

Tänk att det har gått 25 år sedan Estonia sjönk. 

Jag hade flera arbetskamrater som förolyckades den där natten. Det var ett fåtal som kom tillbaka. En av mina närmsta vänner skulle ha åkt med men valde att stanna hemma för att ta hand om sin dotter. Han hade änglavakt. Att han gick bort några år senare alldeles för tidigt är en sorg i sig.

Det här var en stor katastrof som satte spår i mig och säkerligen i många andra. För olyckan var så onödig.

Mitt jag

Jag lever mitt liv med ganska lite måsten. Jag ställer inga orimliga krav på mig själv. Att leva här och nu är absolut viktigast eftersom erfarenheten har lärt mig det.

Att inte alltid behöva räcka upp handen för att visa mig bäst. Eller för den delen att bevisa att jag är behövd mer än för de som verkligen finns i min närhet.

Jag har ju klivit över den tröskel när den delen av livet som är kvar är den minsta och då måste man  ta till vara den på bästa sätt.

Numera vågar jag säga ifrån när jag inte tycker något är OK. Och jag struntar fullkomligt i vad andra tycker.

Jag vågar resa ensam. Det bevisade jag förra året då jag reste på semester alldeles själv.

Numera klarar jag tyvärr inte stress lika bra som förut. 

Men i det stora hela mår jag bra.

Att röra sig lite

Jag har ett väldigt stillasittande jobb. För att göra bot på det måste man antingen gå och träna i gymmet eller bara ta en promenad.

Idag gjorde jag det senare och fick åtminstone några steg gjorda. 

Det var en skön promenad som dock var något kylig. Att ha jacka på sig var ett måste. 

Tänk vilken skillnad det var förra året då det absolut inte gick att promenera mitt på dagen på grund av värmen.