Kategori: Livets efterrätt

4-årskalas

Tänk att det gått hela 4 år sedan min Prins föddes. Min familjära lilla älskling som trots sin ålder älskar att vara hemma och bara få vara.

Naturligtvis hade han bjudit till kalas där den närmsta familjen kom för att fira honom för större kalas är han inte intresserad av.

Att han gillar Paw Patrol kan man väl inte missa?

Han klarade av att blåsa ut alla ljusen på ett andetag. Bravo!

Barnen hade sedan roligt i ”slime-bassängen”.

Frukost på balkongen

Hur mysigt var det inte att få sitta på balkongen och äta frukost tillsammans med Prinsessan den här varma och vackra morgonen?

Vi samtalade om hur vi hade haft det under natten. Och om mormor hade snarkat så mycket att hon fått ”ont i öronen”  Som tur var fick jag godkänt.

Så underbart att få umgås med en liten som snart ska fylla fem och som har så mycket tankar om livet. Det berikar mitt liv och det jag kan ge henne.

Myshelg

Idag kom en älskad Prinsessa på besök. Hon ska stanna här över natten och längtade så efter mormor. Det var så mysigt att få ha henne hos mig trots restriktioner eftersom jag tillhör en riskgrupp. Men som jag skrivit tidigare så är de här mötena så viktiga för den psykiska hälsan att allt annat får stå tillbaka.

Men efter att ha ätit lunch tog vi oss till den närbelägna lekparken. Det blev lek i både klätterställningar och gungställningar och bus i rutschkanorna som var för de mindre.

När hjärtat hade lekt klart satte vi oss att äta mellis. Det blev vattenmelon som passade bra att äta när det var varmt ute.

Kvällen avslutades med av pizza med ananas. Det ska man ju äta när man är hos mormor.

Gårdagens morsdagslunch

Eftersom både jag och mina flickor numera är mammor allihop så bjöd stora E på lunch igår. Så, så mysigt att få träffa hela familjen igen även om det bara var en vecka sedan.

Hon bjöd på salladsbuffé där var och en fick plocka ihop sin egen tallrik. Supergott och enkelt.

Och som efterrätt hade hon gjort kladdkaka med en massa bär som tillbehör.

Jag klarar mig inte utan

Att inte få träffa sina nära och kära är riktigt svårt. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Att bli sjuk i Covid-19 nu eller att få psykiska besvär senare gör inte valet så svårt.

Jag har valt att träffa min familj och mina barnbarn. Skulle inte klara mig utan dem. Och jag vet att om de skulle vara det minsta snoriga så skulle mina barn säga ifrån. FHM får säga vad de vill. Jag håller mig undan på många andra sätt.

Så idag tog jag mig till minstingen för att äta lunch. De bjöd på grillade hamburgare med goda tillbehör.

Och det bästa av allt var att få krama om alla mina nära och kära.

Två älsklingar som inte ville vara med på bild.

När tarmen suger

Med friska barn och barnbarn vågade jag chansa att få träffa dem. Åkte därför till stora E och åt middag. Så, så mysigt att få vara tillsammans med min fina familj. Att få träffa dem som känner mig bäst och bara få vara.

Kvällen blev tidig eftersom barnen skulle gå och lägga sig. Men jag var så nöjd efter middagen och att få vara tillsammans en liten stund i alla fall.

Det blev helstekt kött…

…och en massa goda tillbehör.

Häng med Prinsen

Det märktes tydligare att Coronaviruset tränger sig på allt närmare. Prinsen med sin mamma och jag tog oss till Bandängen för att leka av oss en stund. 

Vi hade tänkt att äta lunch i parken men där tog det stopp. Parkleken hade stängt för besökare men hade öppet för utomhuslek.

Så efter att ha provat de nya gungorna, lekt i klätterställningen och åkt lite rutschkana började våra magar kurra så vi gick till en nyöppnad hamburgerrestaurang i närheten.

Väldigt gott men lite dyrare än jag tänkt mig. 

Dagen avslutades med en fika hos mig.

Till Ullared

Så där bara hipp som happ följde jag med den lilla familjen till Ullared. En resa som kanske var lite vågad i dessa tider men vi vågade chansa.

Efter ha checkat in på hotellet tog vi oss till varuhuset och hoppades på att det inte skulle vara överfullt med folk. Men vi hade tur för det var rejält med avstånd mellan besökarna. Det var därför så enkelt att få tag på det mesta vi ville ha.

För att Prinsen inte skulle dö av tristess tog vi oss till lekavdelningen som var nästintill tom.

Sedan blev det middag på hotellet innan det var dags att gå och lägga sig.