Kategori: Teater

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Var och såg föreställningen – Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton – på Bio Rio vid Hornstull under gårdagen. En föreställning som spelades in förra året när den gick på Scalateatern.

14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.

Vilken häftig föreställning som leddes av Henrik Dorsin som är en mästare på att få folk att skratta med sin torra humor. Det var mycket igenkänningsfakta från den animerade filmen som visas under julen.

Så, så bra. Jag är så glad att jag gick och tittade på den.

Arga änkan

Idag var jag och såg på livesänd föreställning från Helsingfors på Park Folkets Hus i Örby. En rolig teater där man pratade finska men var översatt till svenska. 

Arga änkan är en nyskriven, kaxig komedi som bygger på Minna Lindgrens hyllade roman med samma namn – om vänskap, kärlek och att leva livet fullt ut mot alla odds!

Med mycket värme och humor skildrar Arga Änkan, Ulla-Riitta Raiskio, hur det är att vara en vital och fri kvinna. Vi följer Ulla-Riitta som alltid har levt ett ordningsamt liv. Hon har arbetat som tandläkare, fött två barn och varit anhörigvårdare till sin sjuke make. När maken dör, verkar alla se den 74-åriga änkan som en bräcklig åldring som förbereder sig för sin egen död. Men ingenting kunde vara mer fel! Nu är hon fri och går tillsammans med sina vänner på hot yoga, språkkurser och avverkar änklingsmarknaden i rasande fart!

Samtidigt börjar Ulla-Riittas barn förbereda för sin mors ålderdom och hon måste ta kamp för vad som gör livet värt att leva. Ska hon anpassa sig efter vad andra vill och ägna resten av sin tid åt enarmade banditer, virkning av dukar och släktforskning – eller ska hon hitta sin egen väg? Ska hon bara hålla gnistan vid liv eller ska hon tända en glimrande, rasande brasa?

Vårdagjämning och musikal

Fast man inte kan tro det är det faktiskt vårdagjämning idag. Våren är min absoluta favoritårstid. Så även om det fortfarande känns vinter ser jag fram emot när allt börjar grönska igen. Nu bestämde jag mig för att plocka bort mina Icebugs för den här säsongen och börja använda lättare stövlar och skor.

Kvällen tillbringades på Cirkus på Djurgården. Jag så en fantastisk föreställning om Andrew Lloyd Webber och hans musik. Det var duktiga musiker och dansare från England som hade föreställningen. 

Men innan dess var vi och åt hamburgare. Jag somnade med ett leende på läpparna.

#blogg100-dag 18

Jag hade helt glömt bort att man kunde gå på teater med en niomånaders bebis. Men när jag tänker efter så gjorde jag nog det när mina barn var små.

Idag var i alla fall Prinsen, hans mamma och jag på Kulturhuset för att se en föreställning för såna här småttingar. Den hette Da da da. Alla barn som var där satt stilla och var helt fascinerade en hel halvtimme. Det hände någonting på scenen som gjorde att det aldrig blev tråkigt. Det var en nöjd Prins som somnade gott efteråt.

Så jag säger bara: Mera kultur för barn!

 

Middag och teaterbesök

Idag var jag på teaterbesök som jag skrivit om här. Men först var det dags för middag. Kompisen A som jag skulle gått med blev sjuk men som tur var fick jag med mig min fina dotter Emelie.

Eftersom vi jobbar på varsin sida av stan så träffades vi på mitten och valde att gå till Kungshallen. Där finns alltid något för alla smaker och för en liten plånbok. Det är ett mycket prisvärt alternativ mitt i smeten.

Efter det gick vi till Stadsteatern för att se föreställningen Candida. Tyvärr levererade den inte så vi valde att gå i pausen. Det kändes som skådespelarna inte hade roligt på scenen och regin var tråkig.

Men det var ändå trevligt att komma in till stan en sväng.

140820

Beställningen klar

Nu är de första biljetterna till höstens evenemang beställda. I augusti ska jag gå och se, Candida, på Stadsteatern.

James Morell är pastor och socialist. En man med gott självförtroende, säker på omgivningens uppskattning och helt förvissad om att han lever i ett mycket lyckligt äktenskap.


Med sin gränslösa människokärlek har han nu till och med räddat en ung olycklig man som han hittat sovande under en bro!
 Det är poeten Eugene Marchbanks – och som det visar sig när han kvicknat till – adlig arvtagare.


Candida, pastorns vackra hustru tar hand om poeten. Och pastorn själv är för första gången i sitt liv inte riktigt lika säker längre…

140622

Mig äger ingen

Åkte in till stan på eftermiddagen för att se på teater. Men innan dess gick vi på en indisk restaurang och åt middag. Tyvärr blev det ingen hit, snålt med mat och tråkig inredning gjorde besöket till en besvikelse.

140301

Vi hade lite tid på oss innan föreställningen började så vi satte oss i teaterbaren och tog varsitt glas bubbel. Lyx på en lördag ❤

140301-1

”Mamma tyckte så synd om pappa att hon lämnade honom det finaste hon hade. Åsa, fyra år. Nu är pappa död och Åsa tillbaka i lägenheten där hon växte upp.

Vem var han egentligen? Hon har 22 bitar i ett pussel där tusentals bitar fattas

Pappa Leif. Arbetare på metallverket. Draktämjare. Hennes bundis och bästis. Som hon alltid ville vara nära. Ensamstående. Livsnjutare.

Föräldern som behövde tas om hand av henne lika mycket som hon behövde honom. Tills hon förstod att hon aldrig skulle överleva om hon stannade kvar”.

Det var en mörk föreställning med många bra skådespelare. Tyvärr gick inte flickans förtvivlan riktigt hem för fokus låg på hennes pappa. Men den var bra gjord med effektfulla inslag.

 

Verkliga historier från människorna i Sverige

Nu har jag köpt biljetter till The mental states of Sweden. Jag ska ta med mig fina väninnan L och vi ska se den i januari. Det ska bli kul.

131212Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på Sveriges nationalscen? Den frågan har Mattias Andersson ställt till människor över hela landet. Och svaren ser vi här, i en underhållande och omskakande föreställning full av verkliga historier.