Tänk att det har gått 25 år sedan Estonia sjönk. 

Jag hade flera arbetskamrater som förolyckades den där natten. Det var ett fåtal som kom tillbaka. En av mina närmsta vänner skulle ha åkt med men valde att stanna hemma för att ta hand om sin dotter. Han hade änglavakt. Att han gick bort några år senare alldeles för tidigt är en sorg i sig.

Det här var en stor katastrof som satte spår i mig och säkerligen i många andra. För olyckan var så onödig.

0 comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Comment *






Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.