Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle gå på Dramaten något mer men jag kom över billiga biljetter till föreställningen, The mental states of Sweden, och blev nyfiken. Jag bjöd med mig väninnan L som i sin tur bjöd på middag innan föreställningen. Hon hade gjort ugnsbakad lax och till det en god sallad. Allt sköljdes ner med bubbel. Inte alls fel =). Sedan tog vi bussen till Strandvägen och hann precis in innan de stängde dörrarna.
Föreställningen var helt OK men det går inte att återberätta handlingen mer än att historien byggde på vanliga människors berättelser om vardagslivet.
Anledningen till att jag inte tycker om Dramatens föreställningar är att många udda regissörer får uttrycka sina alster. Inget fel i det men de passar inte i min smak. Det är som att släppa fram designers bland TV:s inredningsprogram där de får fritt spelrum. Vem vill ha gula väggar och orange detaljer i ett rum?
