Tankar i vardagen

La Bohème är en världsberömd opera av Giacomo Puccini som skildrar livet för fattiga, unga konstnärer och studenter i 1800-talets Paris, fylld av romantik, dramatik, glädje och sorg, särskilt genom kärlekshistorien mellan poeten Rodolfo och sömmerskan Mimi.

Det är något speciellt att se på opera i biosalong. Allt blir så nära och man ser alla detaljer. Men även det som sker i bakgrunden när det är paus. De här sändningarna sker som matiné i New York och som kvällsnöje för oss i norden.

Den här föreställningen var nog den bästa jag sett med så så vacker musik.

Igår var jag och såg operaföreställningen – Fidelio – tillsammans med systeryster och svåger. En ganska lättsam föreställning med tragiskt innehåll. Samt musik jag aldrig hört förut.

Beethovens enda opera från 1814 utspelar sig i ett statsfängelse i Sevilla på 1600-talet:

I ett försök att rädda sin make Florestan, som sitter i fängelset, har Leonore klätt ut sig till man, Fidelio, och sökt arbete på fängelset. Fängelsedirektörens dotter Marcelline blir förälskad i Fidelio men uppvaktas samtidigt av fängelsets portvakt Jacquino.

Här finns även den ondskefulle guvernören Don Pizarro, fångvaktaren Rocco samt kungens sändebud, Don Fernando, vars budskap är att rättvisa skall gälla och ingen skall dömas utan rättegång.

Det blev ett bra slut för ovanlighetens skull.

Ytterligare en trevlig operaföreställning från The Metropolitan i New York som visades som biofilm i övriga världen. Den här var i modern tappning till den vackra och klassiska musiken av Georges Bizet.

Berättelsen om den kärlekssökande Carmen som skapar besatthet och avundsjuka vart hon än går har blivit ett ikoniskt kvinnoporträtt på världens operascener.