Att kvinnor inte lyfts fram under historien är inget nytt. Men ack så viktiga vi har varit runt de män som det alltid har skrivits om.
Idag var jag på Vasamuseet som visade en utställning om de kvinnor som fanns runt och på fartyget Vasa. För när historien skrivs om så visade sig att det fanns massor av kvinnor på fartyget.
På jungfrufärden fanns det många gäster som skulle kliva av vid Vaxholm. Men många av kvinnorna som var med på Vasa skulle inte kliva av där utan fortsätta färden mot Polen som var det andra stoppet.
Men Vasa sjönk utanför Beckholmen efter bara någon kilometer till havs.
Ebba var ca 25 år och hennes skelett hittades på Vasa tillsammans med en man. Deras relation har man av naturliga skäl ingen vetskap om. Men det fanns packning runtomkring henne som visade att hon skulle vara borta en längre tid.
Ylva trodde man först var en pojke men efterforskningar visade att hon var en flicka runt 15 år. Hon kan ha varit dotter till en av kaptenerna ombord eftersom hon hittades i den bakre delen av båten där endast högadeln hade tillträde till. Hon hade massor av mynt på sig som också visade att hon skulle vara borta en längre tid.
Men de kvinnor som också hade stort inflytande var Margareta Hybertsson som tog över byggandet efter hennes make hade dött. Men det var även en kvinna som levererade virket till fartyget.
Bilden visar ett familjesamarbete för att vardagen skulle fungera.
Eftersom det var många år sedan jag besökte Vasamuseet var jag ju tvungen att gå runt och titta. Numera är det ett fint skepp som visas till skillnad mot barndomens besök på ett illaluktande vrak som spolades med … för att inte torka sönder.
Vasa i sin prakt.
Så här såg hon ut i sin stora prakt.
Detaljbild på aktern.
Efter många försök har man hittat de färger som smyckat de statyer som fanns på Vasa.
En av de statyerna som dekorerade Vasa.
Det blev en mycket trevlig kväll som avslutades med en Ceasarsallad på en trevlig restaurang.