För många år sedan började vi få besök av en familj grävlingar på landet. Vi hade nämligen börjat anlägga en ny kompost och det tyckte dessa invånare var smaskens.
Men det var väl sådär kul att ha vilda djur omkring sig när vi satt ute på altan på kvällarna. Men ju mer vi lärde känna varandra blev det som en ömsesidig respekt. Vi satt kvar och pratade som vanligt och de kom och åt ur komposten. Från början var det en max två grävlingar som kom på besök men varefter sommaren gick kom hela familjen förbi.
De lärde känna igen våra röster och blev mindre rädda. Jag läste på och förstod att de har bra hörsel men har dålig syn. Naturligtvis ska man ha respekt för att de är vilda djur men att de skulle bita till det knakar är bara en skröna.
Och så här har det sett ut under årens lopp fastän det varit jakt på dem under vissa år så har en ny familj alltid återvänt.
