Träffade min fina väninna A inne i stan efter jobbet. Vi gick till gamla hederliga Djingis Khan på Sveavägen. Och som vanligt hade vi massor att prata om så tiden bara rusade iväg. Det brukar vara så när vi träffas. Men efter flera timmar var det dags att åka hem.
Klockan är strax efter åtta, det är torsdag och min resa hem såg ut så här:
– Ett gäng killar måste skrika till varandra för att höras.
– En påtänd dansare besökte vagnen några stationer.
– En psyksjuk tantalona talade i tungor och dessutom på engelska. Emellanåt var hon ganska högljudd.
– Och sist med inte minst en kille som via sin mobil började gräla med den han pratade med. Grälet eskalerade och ordvalet tänker jag inte ens återberätta. Han hade även den goda smaken att göra mig sällskap en bit på väg hem.
Sa jag att resan tog 20 minuter?
