Jag tänker inte göra en sammanfattning av det år som gått med coronaviruset och med allt det elände som följt i dess spår. Det är beskrivet på så många olika sätt och kommer att beskrivas hos så många andra.
Däremot vill jag lyfta fram det positiva som den här krisen har gett. Jag har upplevt fantastiska människor och annat som varit positivt i mitt liv under året.
Grannar som gett mig mat i alla dess former. Och även levererat en massa kaffebröd de gjort.
Grannar som försett mig mig med ansiktsmasker bara för att jag inte själv införskaffat några.
Grannar som spontant har bjudit mig på GT och en stunds småprat – väldigt coronasäkert.
Grannar som har lånat ut en dataskärm för att underlätta mitt hemarbete.
Grannar som skickat SMS när de varit i affären och frågat om jag behöver något.
Grannar som har sett till att handla till de grannar som inte kunnat göra det själv. Månad efter månad.
Och sist men inte minst har jag fått ett nytt barnbarn under året som kommer att påminnas om den här tiden men som jag hoppas slippa en pandemi igen.
Jag tror och har egentligen alltid trott av vi människor hjälper varandra när det krisar. Och den här tiden har verkligen visat sig att det stämmer.
Det kallar jag kärlek.
