En av mina grannar fyllde 40 år för några dagar sedan och det tyckte några av mina övriga grannar att det skulle firas.
Vi började med mingel hos mig innan vi tog en taxi till restaurang APO. Där mötte flera av hennes väninnor upp innan värdinnan dök upp. Hon blev riktigt överraskad och riktigt glad.
OMG vilken god mat! Här kommer en bildbombning av en del av rätterna vi åt.
Hit kommer jag gärna igen.
Såg tog vi vid från när vi sågs sist, för sisådär 2 år sedan, min väninna A och jag. Tänk att ha människor runtomkring som känner en så bra att man inte behöver treva efter samtal. Det kallar jag för äkta vänskap.
Vi träffades inne i stan och gick till en indisk restaurang på Odengatan och vi satt där länge innan vi bröt upp och var och en åkte hem till sitt.
Nästa gång vi träffas blir på ett museibesök. Det är ju roligt det med.
Fick ett SMS ”vill du komma på middag” på förmiddagen. Det var grannen som skickade och jag tackade naturligtvis ja.
Det är alltid så trevligt att få komma hem till dem för de ger så mycket värme och inte minst all god mat de bjuder på. G är ju utbildad kock så smakerna är det inget fel på.
Det blev järpar med ris och varma grönsaker tillsammans med kall sås. Åh, så gott!
Tog en lunch med min fina kollega Therese på WKB i Västberga. Passade även på att besöka mitt gamla arbetsplats och träffa de som jag jobbat med under de senaste åren.
På eftermiddagen så bestämdes hastigt och lustigt en träff med väninnan Lena som jag inte sett sedan pandemin började. Och som vanligt tog vi vid vår diskussion från när vi sågs sist. Det kallar jag riktig vänskap.
Vi träffades på restaurang Honey Honey som har blivit ett stamhak för oss när vi ses.
Mätta och belåtna åkte vi var och sin till sitt med mycket tankar…
Fick ett meddelande om inbjudan till middag. Jag var inte sen till att tacka ja. Det var grannen som bjöd på hemmagjord pasta och köttfärssås. Och till det ett gott rödvin.
Och även den här dagen fick jag ett glas bubbel.
I veckan kom biljetterna till årets första julkonsert. Den som jag ska se tillsammans med några vänner.
Nu har jag fått hem de första biljetterna till en av årets julkonserter. Den ska jag se och lyssna på tillsammans med min gamla vapendragare från BB 1986.
Om den vänskapen ska jag berätta en annan dag.
Blev inbjuden av grannen att få smaka hemgjord fruktglass på spegel av yoghurt och mango. Hur gott som helst.
Fina G hade införskaffat sig en glassmaskin och då måste den naturligtvis användas.
Jodå, det är varmt ute och jag njuter för fulla muggar. Men någonting annat jag blev så varm över var den fina teckning som jag fick av grannflickan Alice 10 år häromdagen.
En blyg tjej som aldrig skulle gå fram och säga att – jag tycker om dig – utan mer visar sina känslor på det här sättet.
Jag känner mig så utvald så den här teckningen kommer att finnas i mitt hjärta långt framöver.
Jag tänker inte göra en sammanfattning av det år som gått med coronaviruset och med allt det elände som följt i dess spår. Det är beskrivet på så många olika sätt och kommer att beskrivas hos så många andra.
Däremot vill jag lyfta fram det positiva som den här krisen har gett. Jag har upplevt fantastiska människor och annat som varit positivt i mitt liv under året.
Grannar som gett mig mat i alla dess former. Och även levererat en massa kaffebröd de gjort.
Grannar som försett mig mig med ansiktsmasker bara för att jag inte själv införskaffat några.
Grannar som spontant har bjudit mig på GT och en stunds småprat – väldigt coronasäkert.
Grannar som har lånat ut en dataskärm för att underlätta mitt hemarbete.
Grannar som skickat SMS när de varit i affären och frågat om jag behöver något.
Grannar som har sett till att handla till de grannar som inte kunnat göra det själv. Månad efter månad.
Och sist men inte minst har jag fått ett nytt barnbarn under året som kommer att påminnas om den här tiden men som jag hoppas slippa en pandemi igen.
Jag tror och har egentligen alltid trott av vi människor hjälper varandra när det krisar. Och den här tiden har verkligen visat sig att det stämmer.
Det kallar jag kärlek.
Det plingade på dörren och när jag öppnade stod min finaste granne utanför. Hon hade tillsammans med sin dotter bakat och ville ge mig en bit kaka. Hur varm i hjärtat blir man inte då? Att lilla I kallade mig mormor gjorde ju inte saken sämre.
Att jag har världens bästa grannar har jag berättat om här
Inte nog med att det är internationella ostdagen idag så tillfaller dagen även muffinsarna.
Häromdagen kom min fantastiska granne över med en alldeles nybakad muffins. Den hade hon bakat med sin dotter och smakade alldeles ljuvligt.
Jag är så glad över att jag har så snälla grannar som förser mig med både nyttigt och onyttigt.
Vi har ju inte setts sedan i somras min fina väninna A och jag. Eftersom hon har flyttat till Norrtälje är det inte lika lätt att ses som tidigare.
Och där samtalet slutade sist vi pratade tog vi vid idag.
Och naturligtvis gick vi på den indiska restaurangen vi sågs sist.
Det var så mysigt att få sätta sig på bussen och åka till Norrtälje för att träffa finaste väninnan Annette.
För några år sedan tog hon mod till sig och sade upp sig från jobbet och sålde sin lägenhet för att flytta hit. Och nu tar hon hand om sig själv och sin hälsa. Modigt gjort.
Men först gick vi runt på stan. Jag har ju egentligen bara besökt Norrtälje en gång tidigare för många år sedan när jag var här på kurs. Då var det höst och möjligheterna till fria aktiviteter var begränsade.
Det var massor av vackra miljöer och en del var dekorerade med konst.
Sedan tog vi en fika på Café Reko och satte oss ute i det fina vädret.
Jättefin inredning.
På väg hemåt gick vi bredvid ån.
Och passerade ytterligare installationer.
Det blev en trevlig kväll med massor av diskussioner. För vi har mycket att prata om. Diskussionerna gick både högt och lågt och vi pratade om både politik till dieter.
Klockan blev långt efter midnatt innan vi sa hej då och vi gick och lade oss.
Idag träffades Bus-gänget igen över en middag. Vi har verkligen funnit varandra. Vi skrattar mycket åt livets dråpligheter som gett oss så mycket erfarenhet. Och som grädde på moset har alla bra restips att dela med sig eftersom alla gillar att resa.
När vi sent omsider gick hem hade det börjat snöa.
Även idag blev den en fin dag som jag tillbringade mestadels inomhus. Vi hade nämligen körövning inför föreställningen kören ska ha om några veckor.
Sedan blev jag bjuden på kaffe och tårta hos Prinsessans farmor. Och senare på eftermiddagen gick jag på restaurang och åt middag.
Ja, så gick den här dan.
Igår var jag som sagt på middag hos min väninna L. Jag visste att det skulle bli sent men inte att klockan skulle bli 3 innan jag lade mig. Men som vanligt hade vi så mycket att prata om så tiden inte riktigt räckte till.
Kul att få ventilera livets allvar. Vi har samma syn på politik men har också olika syn på livet på grund av våra olika yrken och erfarenheter. Men vi hann också ventilera sådant som är roligt i våra liv. Barn och barnbarn var bland annat ett sånt ämne.
Sedan var ju lilla Dolly ett stort samtalsämne eftersom hon fanns runt våra fötter under kvällen.
Direkt efter jobbet åkte jag in till stan för att träffa vännen A. Det var länge sedan vi sågs och hade därför hur mycket som helst att prata om. Vi träffades på vårt favorithak där vi kunde äta vad och hur mycket vi ville.
Men mest och bäst var att få sitta och prata om vad som hänt sedan vi sist sågs. Det hade hänt en del för oss båda kunde vi konstatera. Flytt, ny bostad, försäljning av en annan var bara en del vi hade att diskutera. Men vi hann också att prata om livet och det som är både enkelt, lätt och svårt.
Hon är den mest kloka, vänligaste och starka människa jag känner. Och jag mår så bra när jag träffat henne.
Jag har tur som har en så fin vän.
Gott att starta med sushi
Dejt och dejt. Jag träffade min fina körkompis T över en lunch idag. Det passade bra eftersom jag var ledig och skulle handla lite.
Och som tur var kunde hon möta upp mig.
En god sushi fick vi i oss.
Eftersom jag var sjuk nästan hela sommaren är jag tvungen att ta ut semestern jag skulle ha haft då. Jag får bara spara en årssemester och sedan måste jag ta ut de andra dagarna innan årsskiftet. Jag har därför valt att ta ut en dag i veckan året ut.
Den här dagen var jag således ledig och träffade därför vännen T i Farsta. Hon hade precis kommit från en anställningsintervju som gått bra. Nu ska hon invänta svaret från arbetsgivaren om hon gått vidare.
Jag önskar henne lycka till!
Jag och väninnan L var på en föreläsning om författaren Moa Martinsson idag. Det var föreningen KKF som hade anordnat den.
Föredragaren var Ebba Witt-Brattström som har skrivit en biografi om henne.
Moa Martinsson var en frispråkig och ofta kontroversiell kvinna, hustru, mamma och författare. Hon levde mellan 1890 och 1964. Förutom ett tjugotal böcker skrev hon också ett stort antal tidningsartiklar.
Vi tog oss senare till en närbelägen restaurang för att äta middag. Och eftersom det var så länge sedan vi sågs hade vi massor att prata om.
Klockan hade passerat långt över midnatt när jag kom hem.
Av flera olika anledningar har jag inte träffat min fina vän L på hur länge sedan som helst. Men ikväll gjorde vi slag i saken och träffades över en bit mat.
Att vi hade massor att prata om rådde inget tvivel. Det blev snack om flyktingkrisen, en nyligen bortgången vän, arbete och barn. Tiden bara sprang iväg och när klockan passerat midnatt var det dags för mig att ta mig hem.
Stockholm är inte speciellt stort, inte som storstad räknat. Men även om man är född här finns det platser och sidor av stan som man aldrig har besökt. Anledningen kan vara flera.
Idag mötte jag upp min fina väninna A för att bjuda henne på middag. Vi gick till restaurang Greken på hörnet som ligger på Södermalm och delen Nofo – Norr om Folkungagatan. Vi skulle träffas vid Medborgarplatsen och alla som bor eller har någon anknytning till Söder vet att alla uppgångar, fyra till antalet, heter Medborgarplatsen. Så redan där visade A att hon var lost. Men vi lyckades hitta varandra och tog en promenad till restaurangen.
Som vanligt var det så roligt att träffas och prata en massa skit om både ditten och datten. Och som vanligt tickade klockan på så det blev ganska sent innan jag kom hem.
Efter några trevliga dagar med mycket prat och snack om både det ena och det andra var det dags att åka hem. Vi valde även denna gång att åka småvägarna. Att det tog något längre tid gjorde inte så mycket, vi hade ju ingen brådska.
Jag måste få dela ett recept på en supergod förrätt vi gjorde en av dagarna. En carpaccio på gravad lax och pepparrot:
Carpaccio på lax
300 g lax, tunt skivad
5 hackade dillkvistar (vi använde fryst)
2 msk riven pepparrot
Salt och peppar
Olivolja
Japansk soja
Citron
Bred ut laxskivorna på ett stort fat. Salta och peppra försiktigt. Strö över dill, pepparrot, soja och citron. Låt stå i kylen några timmar.
Ät och njut!
En utflykt till Bjurbäckens slussar som hade sin glansperiod på den senare delen av 1800-talet gjorde vi idag. På den här tiden höll varken vägar eller broar för de tunga transporterna av järn så då var vattenvägarna ypperliga transportvägar. Några år senare byggdes järnvägen och tog över all transport. Då hotades kanalen av nerläggning men togs över ideellt och drivs så även idag.
Vi tog en promenad längs kanalvägen i de rogivande omgivningarna. Sedan satte vi oss på kanalcaféet för att ta en fika. Finare miljö får man leta efter.
Efter ha ätit frukost tog vi oss iväg på en promenad i det fina vädret. Vi tänkte oss att kanske hitta lite kantareller till kvällens middag.
Det var rätt blött på sina ställen och där det brukade finnas svamp låg numera under vatten. Men på andra ställen fanns det mer och därtill. Tyvärr var de så små att vi lät dem vara för att växa till sig lite.
På vår promenad hann vi passera en massa vackra platser innan vi återvände hem.
Satte mig i bilen för att åka och hälsa på fina brorsan och svägerskan i Nora. Jag mötte upp P vid torget och vi började att promenera runt i den fina staden. Dagen till ära var det soligt och hyfsat varmt så att ha jacka på sig var onödigt.
Vi hann att både gå runt i omgivningarna, gå in i loppisbodar, affärer och äta lunch innan det var dags att åka till deras landställe. Där blev jag bjuden på middag, gott vin och vi kunde sitta ute på altanen till långt in på natten.
Och trevligt hade vi ❤
Träffade min fina väninna A inne i stan efter jobbet. Vi gick till gamla hederliga Djingis Khan på Sveavägen. Och som vanligt hade vi massor att prata om så tiden bara rusade iväg. Det brukar vara så när vi träffas. Men efter flera timmar var det dags att åka hem.
Klockan är strax efter åtta, det är torsdag och min resa hem såg ut så här:
– Ett gäng killar måste skrika till varandra för att höras.
– En påtänd dansare besökte vagnen några stationer.
– En psyksjuk tantalona talade i tungor och dessutom på engelska. Emellanåt var hon ganska högljudd.
– Och sist med inte minst en kille som via sin mobil började gräla med den han pratade med. Grälet eskalerade och ordvalet tänker jag inte ens återberätta. Han hade även den goda smaken att göra mig sällskap en bit på väg hem.
Sa jag att resan tog 20 minuter?
Efter jobbet åkte jag in till stan för att träffa min fina vän A. Vi gick till restaurang Djingis h Khan som var riktigt populär för några år sedan och man fick beställa bord i god tid för att komma in. Men nu var det betydligt lugnare.
Och som vanligt hade vi massor att ventilera och som vanligt var det lika trevligt ❤
Träffade min äldsta väninna A på eftermiddagen. Hon som funnits där i mer än 30 år och även om det går i perioder när vi ses är det bara att ta upp tråden där vi slutade.
Det kallar jag äkta vänskap ❤
Blev hembjuden till min äldsta väninna A på middag. Hon bjöd på goda pajer och gott vin. Och som alltid hade vi massor att prata om så klockan tickade på och hade passerat midnatt innan jag kom hem.
Om man bor på Stora Essingen är det inte långt till vattnet.
Med kort varsel var det några i kören som ordnade en körfest för att avsluta terminen. Familjen Dahlborg bor tillräckligt stort att de kunde bjuda hem oss alla. Tanken var att vi skulle sitta ute i trädgården men vädret satte stopp. Och som tur fick vi plats inomhus.
Det blev en knytis där jag fick till uppgift att ta med mig parmaskinka. Och med allt annat som de andra hade tagit med sig så blev alla mätta och belåtna.
En del sång hann vi också med innan jag tog mig hemåt.
Idag har jag haft ett stort leende på läpparna. Jag ska nämligen träffa min gamla väninna, Anette, som jag inte sett på länge.
Vi har misshandlat våran vänskap under årens lopp men har alltid hittat tillbaka till varandra. Det kallar jag äkta vänskap. Den här gången lovade vi varandra att det var den sista gången som det får gå så lång tid mellan våra möten.
Vi möttes vid Åhléns på Drottninggatan för att gå till någon trevlig restaurang. Vi behövde inte gå långt för på en tvärgata hittade vi en som vi aldrig besökt tidigare.
Klockan tickade på för vi hade så mycket att prata om och hann aldrig att prata om allt. Men det tar vi nästa gång.
