Charlie Chaplin är i åttioårsåldern när han får besök av Döden, men han är ännu inte redo att möta den sista ridån. Förtvivlad över inte få se sin yngsta son växa upp träffar skådespelaren en överenskommelse: om han lyckas få Döden att skratta kommer han att få ett extra år i livet. Med vetskapen om att tiden rinner iväg försöker han sammanfatta sitt liv för sonen. Vad är viktigast? Hur summerar man det som varit när det nu håller på att ta slut?
En fin föreställning med mycket skratt som var den sista föreställningen ensemblen spelar.