Jag har aldrig varit synsk och kommer aldrig att bli det. Men under en kort period i mitt liv upplevde jag flera oförklarliga saker. Alla hände på vårt landställe.
Händelsen jag kommer att berätta om hände för några år sedan:
Jag och Emelie hade tidig semester och var således ledig direkt efter midsommar. Den här sommaren var förskräcklig vädermässigt sett. Det regnade varje dag och det var riktigt kallt.
Vi var hundvakt åt Elvis och en kväll tog vi en sista promenad. Vi gick runt ängen och det var dimmigt och disigt ute. När vi kommit på andra sidan ängen observerar jag en suddig gestalt som går framför oss. Jag påpekar det för Emelie som efter en stund också kan urskilja den. Hunden reagerar däremot inte. Gestalten går i rask takt och vi hinner inte ifatt den. Och den reagerar inte på att vi går pratar och vänder sig aldrig om.
Gestalten kan ha varit max 50 meter framför oss och när vi kom fram till vägskälet såg vi inte någon skugga vare sig åt vänster eller höger. Den var helt uppslukad.
Faktum är att jag tror mig veta vem gestalten var och personen har inte funnits i livet på många år.
Visst kan man fråga sig om jag är knäpp och så kanske det kan vara?
