Jag skrämmer mig själv

I måndags när jag kom till jobbet efter min ledighet hade jag glömt mitt datakort hemma. Och det tog så lång tid att få ett extrakort att det var lättare att åka hem och hämta det.

Igår när jag kom hem från kören upptäckte jag att jag glömt min mobiltelefon i replokalen. Oj vad orolig jag blev när jag förstod att jag inte kunde kommunicera med någon! Jag hade ingen annan telefon hemma.

Men istället för att få panik var jag tvungen att tänka rationellt. Till saken hör nämligen att jag använder telefonen till det mesta och i mobilfodralet förvarar jag både bankkort och SL-kort.

Min första tanke var hur jag skulle ta mig till jobbet och framför allt om jag skulle kunna få tillbaka telefonen? Men jag hade ju min dator och kunde lämna meddelande. Jag kunde ta mig till jobbet med bil även om jag var tvungen att parkera där det var gratis och låg en bit ifrån. Mat till lunch hade jag i frysen. Behov av pengar var inte akut. Och som tur har jag en gammal hederlig väckarklocka som bara behövde ett batteri för att sparka igång.

Tack var en hitta-app som jag laddat i telefonen kunde jag styra min mobil via datorn och se var den befann sig och även stänga möjligheten att använda den. Jag kunde även se till att den som hittade den kunde ringa ett specifikt nummer som jag valt för att nå mig. Det gjorde att en vänlig person ringde mig och talade om var jag kunde hämta den.

Men det som oroar mig mest i den här röran är att jag börjar bli så virrig. Jag som alltid varit strukturerad och haft koll har plötsligt blivit en virrtant.

Jag gillar det inte  😕

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.