Oj vad jag har längtat. En förkylning satte stopp för vårt möte förra helgen men idag blev det äntligen dags.
Jag hade en semesterdag idag och kunde åka till mitt barnbarn lite tidigare på dagen för att träffas. Hon hade växt otroligt på nästan 14 dagar. De är ju så när de är så här små, det blir förändringar varje dag. Nu hade hon börjat följa med blicken och kunna ge leende och lite svar på tal.
Tänk att få sitta och hålla om den lilla i flera timmar. Som nybliven förälder hinner man ju aldrig det. Men en mormor har all tid i världen till det. Och inte blir det sämre av att en liten kurar ihop sig och vill komma närmare. Då kan man inte annat än att krama om och njuta.
Det här är livets efterrätt ❤
