När en kropp hittas i en stor myrstack i skogen utanför Slagtjärn i Jämtland skickas Olivia Rönning från NOA upp för att hjälpa Strömsundspolisen med mordutredningen.
En del av kroppen är uppäten och huvudet saknas. Offrets fingeravtryck finns inte i några register och ingen har anmälts försvunnen i trakten på över tjugo år. Mordplatsen ligger inte långt från en gammal samisk offerplats, en seite, där NFC hittar en hel del spår av blod.
Oron brer ut sig över Slagtjärn. Vågar man gå ensam i skogen på kvällarna? Eller ens på dagarna? Orten har undgått avfolkning, inte minst genom att en del grönavågare flyttat in under decennierna, såväl stockholmare som holländare. Acceptansen för utbölingar och särlingar har varit stor, även om de nynazistiska Bolunds som bor en bit utanför samhället alltid hållit sig på sin kant.
Nu hotas den goda sammanhållningen på orten. Olivias frågor gör att lokalbefolkningen blir alltmer ovillig att samarbeta.
För att lösa gåtan måste hon till slut ta hjälp av Tom Stilton och Mette Olsäter.
Jag har läst alla böcker om Stilton, Olsäter och Rönning och tyckt mycket om dem. Men den här sista delen känns som den inte riktigt passar in. Historien är tråkig och intetsägande och det finns inget driv i berättelsen. Författarna verkar ha tröttnat på karaktärerna för de beskrivs tråkigt. Och det jag inte blir klok på är den parallella berättelsen som inte tillför historien något. Det känns som de haft en dealine och behövt skaka fram en bok.