Om man väntar ungefär tre månader på att klippa sig blir man riktigt långhårig. Idag var det dags för frisering igen.
Min frissa Uriana
Om man väntar ungefär tre månader på att klippa sig blir man riktigt långhårig. Idag var det dags för frisering igen.
Min frissa Uriana
Vilken trevlig konsert jag var på idag. Det var Peter Nordahl som hade gjort en orkesterversion av bröderna Gärdestads fina låtar med Teds röst. Det var vackert och smäktande men finast var nog när Peter satte sig vid elpianot och spelade medan Ted sjöng. Det var så avskalat på något vis och det är sådant jag gillar.
Sedan var jag tvungen att gå till Pyttirian ett måste när man är vid Hötorget. Det blev en Ceasarsallad som jag var så sugen på. Gott gott!
Äntligen säger jag bara. Ett besök hos hårfrissan var så välbehövligt. Lite kortare och lite mörkare blev det.
Det var ju Fars dag förra söndagen men då lyckades vi inte få till det i familjen.
Så vi bestämde att vi skulle fira våra ”pappor” den här dagen istället. Så vi träffades på Sundby gård för att äta en brunch tillsammans.
Eftersom vi var en ”stor” familj fick vi ett eget krypin där vi kunde härja fritt.
Sedan var det bara att ta för sig av ett gott smörgåsbord som mättade våra magar alldeles förträffligt.
Och jag fick träffa både Prinsen och Prinsessan vilket värmde ett mormorshjärta.
Igår kom ett SMS med en inbjudan till middag. Jag var inte sen att tacka ja.
Så på eftermiddagen tog jag bussen till mitt mål och där blev jag bjuden på en god pastagratäng. Efter det en stunds snicksnackande innan jag tog bussen hem igen.
En trevlig eftermiddag blev det tillsammans med människor jag tycker mycket om.
Äntligen var det dags för en dust med frissan.
Formen på min frisyr är lite mer åt svamphållet eftersom jag håller på att spara ut håret. Så det kändes skönt av få sätta sig i frisörstolen och färga i det gråa och även om det inte blev så mycket klippt så fick frissan till det.