Tänk att det redan har blivit maj. Den bästa månaden av alla. Nu slår allt ut i naturen och det skira som jag tycker är så vackert blir synligt.
Och visst hoppas vi på att maj ska bli så härlig som visan säger:
Sköna maj, välkommen
Till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
Våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
Väcktes vid din ljusning;
Jord och skyar stamma
Kärlek och förtjusning;
Sorgen flyr för våren,
Glädje ler ur tåren.
Förr om åren menade man att 1 maj var den första sommardagen. Det var bra om det regnade då för det var tecken på gröda. Man började släppa ut djuren och man trodde att det bodde många faror i marken. Det tändes små eldar som man fick hoppa över för att bli skyddade.
Man tände också större brasor och förde oväsen, gärna med koskällor, som lät som kyrkklockor för att skrämmas. Troll var nämligen farliga varelser för de kunde gestaltas som människa. Skogrå var också farliga för deras enda uppgift var att förföra männen.
På senare år har det blivit en akademisk sed att sjunga in våren och det började vid de stora akademistäderna. Man skulle dricka märg i benen men egentligen söp man sig stupfull helt enkelt. Söp så man fick svinhjärna eller hönshjärna och man fick kalvben.
Källa: Ebbe Schön
Vintern rasat ut bland våra fjällar drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.
Vaknade till en vacker morgon där solen lös så fint och värmde morgonluften.
Åkte in till stan för ett förmiddagsmöte och där jag stannade kvar för ett möte som skedde på eftermiddagen.
När jag kommit hem började det blåsa förskräckligt och regnet stod på snedden. Tänk att det kan vända så fort.
På väg hem hade jag lite tid på mig innan spårvagnen skulle komma så jag tog en promenad i det fina vädret. Gick ner mot vattnet och det såg inte speciellt inbjudande ut.
Sickla udde med utsikt mot Södermalm.
Igår morse vaknade av ett ljus som gjorde att jag trodde mig glömt släcka någon lampa när jag gick och lade mig.
Men det var bara en vacker morgon med lite solljus som visade sig. Annat var det i morse. Grått, trist och blåsigt.
Men Prinsen och hans mamma kom över och vi gick till Bandängen för att både äta lunch, leka och titta på djuren.
Det blev grillad korv till lunch som de sålde vid parkleken och som vi fick grilla själva.
Efter lite klättring…
…besökte vi bland annat kaninerna som låg och sov så gott tillsammans.
Jag tror att Stockholms kommun är den enda kommun i landet som har bemannade lekparker. Och just de lekparkerna som har djur måste naturligtvis skötas varje dag. Men även andra lekparker har verksamhet för barn i alla åldrar åtminstone på vardagarna. Det tycker jag är fantastiskt.
Jag har precis avslutat en riktigt mysig bok med julkänsla. Jag brukar försöka läsa en bok med jultema varje jul. Och den här julen blev det – En vinter i Paris – av Jenny Oliver.
Så vill du bara krypa upp i soffan och mysa och ha det skönt så rekommenderar jag denna bok.
Den här vintern tänker Rachel fly allt: sitt jobb, sin relationsrädde pojkvän och den lilla engelska byn som hon vanligtvis älskar. Paris väntar och den mytomspunna baktävling som Rachels kollegor har anmält henne till. Samtidigt som hon kämpar med att inte knäckas av tävlingens jury och expert, den legendariska men ökända bagaren Henri Salernes, får hon svårt att inte charmas av hans snygga bror. Den lysande staden sveper snabbt in Rachel i snötäckt magi men vad kommer hända när det plötsligt är dags att vända hem igen? En vinter i Paris är en oemotståndlig pralin till julroman av den brittiska feelgood-författaren Jenny Oliver.
Idag har det regnat non stop hela dagen. Nästan precis som gårdagen.
Men jag lider faktiskt inte ett dugg. Med regnväder är det också plusväder och då jag slipper pälsa på mig mot kylan. Den har ju inte varit min vän under många år.
Jag har glömt att tala om att jag är kattvakt till Wira. Familjens gullegris som alltid är med oss på landet. Den lilla kolsvarta som folk skulle tvia åt om de såg henne utomhus. Men som är den mest kelfulla och snällaste katt man kan tänka sig.
Hon har bott hos mig under tiden lilla familjen renoverar sitt nya hus.
Det är inte mycket till julfeeling men vädret hindrar mig inte att pynta.
Vaknade av att det blåste förskräckligt så det ven runt husknuten. Regnet smattrade på fönsterblecket och katten kom och ville gosa.
All snö som hunnit komma de senaste dagarna var nu ett minne blott. Annat såg det ut för två år sedan. Då vräkte snön ner.
Man kan inte säga annat än att det är vackert.
Imorgon är det första advent. Plockade fram alla julsaker och hängde upp julstjärnor och ställde fram adventssaker.
Tände första ljuset i adventsstaken. Den som jag köpte i Estland för många år sedan och som mina barn avskydde. Men jag gillar den fortfarande.
Grannarna hade pyntat så fint i trapphuset så jag kände mig riktigt välkommen när jag fick se deras mödor.
Varje år gör Sofia Talvik en jullåt. I år är den lite mörkare än vanligt men är fin ändå.