När jag började åka kommunalt till jobbet åkte jag samma tid varje morgon. Och det var det fler som gjorde.
Det började med att vi var några som hälsade lite blygt på varandra där vi stod vid busshållplatsen. Sedan började vi prata och sitta bredvid varandra på bussen. Det visade sig att vi hade mycket gemensamt.
Sedan delades våra vägar. Jag började åka en annan tid och en annan av oss gick i pension. Men så träffades vi i centrum (vi bor ju inte så långt från varandra) och bestämde att vi skulle ses.
Idag blev det äntligen dags. Leena och David bjöd på en underbart god soppa med bröd. Vi hade så himla trevligt med den gemensamma nämnaren att vi alla gillar att resa. David som har en annan etnicitet än svensk berättade om de svårigheter han drabbas av när han är ute och reser. Spännande och intressant.
Namnet Bus-kompis kommer från en felstavning. Och naturligtvis kommer vi att träffas igen!
Mitt hus sett från annat håll
