Lämnade en liten kvar på landet för att åka hem och gå på kalas. Det var I:s farmor som fyllde år och bjöd på fest.
Vi blev bjudna på underbart goda smörgåstårtor och valfritt i glasen.
Några regnskurar hann vi också få erfara men som tur var hade värdinnan införskaffat ett partytält som vi kunde sätta oss under för att slippa bli blöta i håret.
En massa trevliga samtal hann jag också med innan klockan blev så mycket att jag var tvungen att åka hem.
De senaste dagarna har gått i maka lunk. Jag har läst massor, umgåtts med familjen och så har jag bakat underbara snacks.
Ungefär så mycket jag orkar just för tillfället. Men livet går vidare och jag börjar må mycket bättre.
Så det finns väl hopp för mig också ❤
Våra duktiga snickare har byggt altan där jag befunnit mig mycket
En dag ställde jag mig att baka underbara ostbollar. Dessa hade en strykande åtgång och receptet kommer en annan dag
En avkopplande sysselsättning
Och så har jag fått umgåtts med de som betyder mest
Hörde och såg dessa två herrar sittandes nedanför min balkong. Jag hälsade på dem för att göra dem uppmärksamma på att jag sett dem. Att de inte hade rent mjöl i påsen fick jag känsla av genast. När jag tog fram min mobil ville de absolut inte bli fotade. Bad dem därför att lämna eftersom jag förstod att de skulle röka på. De lämnade helt utan protester.
Att använda droger inför publik är inte någon hit…
Veckan startade lite kyligt men det regnade i alla fall inte. Men ju längre tiden gick desto varmare blev det.
Tog oss in till Fabriken i Stallarholmen en dag för att inhandla lite underkläder men det var så utplockat att det inte fanns storlekar till mig.
På onsdagen åkte jag med Ellinor och lille prinsen in till stan för ett läkarbesök. Själv skulle jag få en tid på vårdcentralen för att kolla mina värden men något sådant hade inte kommit.
Ute på landet var det bygge på gång och det bästa av allt var att vi byggde ut vår altan som behövt få en upprustning under så många år. På två och en halv dag hade vi byggt upp den första delen och det kommer att räcka för i år. Nästa år fortsätter vi med resten och det kommer bli ett lyft för hela huset.
Tänk att det aldrig tar slut. Oskyldiga människor som drabbas av det hänsynslösa våldet. Så fruktansvärt onödigt.
Tänker på alla drabbade och deras anhöriga idag. #Nice
När man helt tappat aptiten kan det där lilla extra smaka mycket bra. Fick tag på billig melon idag och jösses vad gott det var ❤
Feber och trött kommer jag vara länge, det tillhör sjukdomsbilden.
I brist på annat går det väl att sitta och titta på en italiensk film med Sophia Loren. Tur den inte var så lång.
Sitter jag på akuten.
Trots att jag ätit medicin halva tiden av kuren blir jag inte bättre.
Tröttheten sitter i som jag blivit klubbad och febern vill inte ge med sig.
Ja, jag klagar väldigt mycket just nu och det är inte riktigt meningen men jag är inte van att vara sjuk och vet inte riktigt hur det är.
Men idag har jag busat med Prinsessan och gosat med Prinsen. Det har jag i alla fall orkat.
Jag valde att åka till landet idag trots att jag inte mår bra.Där får jag lugnet och tystnaden som jag så väl behöver just nu. Och så får jag tillbringa tiden med dem som betyder mest av allt, familjen.
Trots att jag inte orkade ”hänga” med barnbarnen så var det ändå så mysigt att få sitta bredvid och titta på.
Jag blev bjuden på god middag och efter det var jag tvungen att gå och lägga mig.
Blev uppringd av läkaren jag besökte i måndags och han berättade att jag fått urinvägsinfektion!? Hur hade det gått till och jag som inte känt något? Men jag fick i alla fall antibiotika utskrivet för att läka besvären.
Minifamiljen kom över en snabbis och åt middag med mig. Kul att få sällskap och att jag fick i mig lite mat vilket behövdes.
En liten bytarplats för den lille
Var tvungen att få gosa lite med den lille som äntligen fått ett namn. Det blev det namn som de bestämt från början. Ett fint som börjar på I.
När klockan ringde i morse orkade jag inte kliva upp. Det är någonting som aldrig händer om jag mår bra. Men trots att jag sjöng i helgen så var det egentligen på jävlar anamma. Jag har nämligen haft feber i två veckor och har överlevt på värktabletter under den här tiden.
Men i morse gav jag upp att jag var tvungen att gå till läkaren. Nu väntar bara svar på de prover jag tog och jag hoppas de visar att det bara är ett virus jag drabbats av.
Fick sova lite längre idag. Men vi startade dagen med uppsjungning. Sedan blev det körövning och hårddrillning för hela slanten.
Tony i sitt esse
Vår placering ändrades flera gånger vilket kändes ganska märkligt. Men också otroligt utmanande eftersom man var tvungen att helt lita på sig själv. Och den här typen av utmaningar gillar jag skarpt. Jag har nämligen fördelen att vara tonsäker och behöver sällan någon att luta mig mot.
Några timmars vila fick vi innan det var dags för konsert.
Bild tagen av Tony
Dagen började redan klockan nio med uppsjungning. Vi fick ställa oss stämvis framför de andra och sjunga, Vem kan segla. Sedan blev en del av oss omplacerade på grund av vårt röstläge.
Maestro lyssnar in oss alla och ändrar om. Det kallas röstplacering
Efter lunch fortsatte vi att sjunga några timmar innan vi lade ner för kvällen.
Detta fantastiska verk ska vi sjunga för publik imorgon. Temat är i allra högsta grad aktuellt
Det kändes i rösten att vi sjungit länge.
Direkt efter jobbet åkte jag till Stuvsta för att delta i en körkurs jag anmälde mig till i våras. Det är korister från hela landet som samlas för att sjunga tillsammans i helgen och allt avslutas med en konsert på söndag kväll.
