Vilken fantastisk föreställning jag var på idag. Det var – Så som i himlen – på Oscarsteatern som spelades. Vacker nyskriven musik och handling man kände igen från filmen. De två och en halv timme föreställningen höll på bara flög iväg. Jag rekommenderar starkt att gå och se den.
Det finns några personer som jag är nyfiken att lyssna på i sommar.
Fast man inte kan tro det är det faktiskt vårdagjämning idag. Våren är min absoluta favoritårstid. Så även om det fortfarande känns vinter ser jag fram emot när allt börjar grönska igen. Nu bestämde jag mig för att plocka bort mina Icebugs för den här säsongen och börja använda lättare stövlar och skor.
Kvällen tillbringades på Cirkus på Djurgården. Jag så en fantastisk föreställning om Andrew Lloyd Webber och hans musik. Det var duktiga musiker och dansare från England som hade föreställningen.
Men innan dess var vi och åt hamburgare. Jag somnade med ett leende på läpparna.
På eftermiddagen åkte jag in till stan för att titta på föreställningen Turandot på Folkoperan. Det var en ganska märklig historia om liv och kärlek. Men som vanligt hade man lättat upp föreställningen med textning så att det ändå var lätt att följa.
Dagen bjöd på en sprakande föreställning som min systers kör hade. De firade 25 år.
De var så otroligt duktiga där de sjöng låtar från åren som gått.
Som gästartister spelade Lise och Gertrud De var fantastiska i sina tolkningar av berömda covers.
Efter ha haft en riktig slöardag åkte jag in till stan för att möta upp körkompisen M för att gå till Folkoperan och se på ”Förklädd Gud”.
En text som skrevs av Hjalmar Gullberg efter ha besökt Berlin strax efter Hitlers tillträde och som såg vad som höll på att hända i Tyskland. Den tonsattes av Lars-Erik Larsson.
Utgångstemat för Folkoperans version var att tolka de utsatta migranterna från Rumänien. Och naturligtvis blev man berörd för fattigdom är aldrig roligt att bevittna.
Jag hade helt glömt bort att man kunde gå på teater med en niomånaders bebis. Men när jag tänker efter så gjorde jag nog det när mina barn var små.
Idag var i alla fall Prinsen, hans mamma och jag på Kulturhuset för att se en föreställning för såna här småttingar. Den hette Da da da. Alla barn som var där satt stilla och var helt fascinerade en hel halvtimme. Det hände någonting på scenen som gjorde att det aldrig blev tråkigt. Det var en nöjd Prins som somnade gott efteråt.
Så jag säger bara: Mera kultur för barn!
