På en liten ö, långt från fastlandet, lever människor med starka och motstridiga åsikter. Här bråkar man om allt – från traditioner till framtidsvisioner. Samtidigt kräver livet på en ö att man samarbetar och hjälper varandra. Men vad händer om konflikterna blir för stora?
En humoristisk och tankeväckande föreställning om den svåra och nödvändiga konsten att samsas fast man tycker olika.
Idag träffades vi, syster och svägerska, för en fika i Farsta. Vi brukar träffas si sådär en gång i månaden.
Som vanligt blev det samtal om vad som hänt sist och vad tror att framtiden kommer att ge oss. Vi sitter aldrig tysta.
Det blev ett trevligt besök på Thielska galleriet på Djurgården. Jag gillar egentligen inte muséer men det här var lagom stort.
Men först tog jag och mitt sällskap båten från Nybroplan till Blockhusudden. En trevlig resa på 30 minuter.
När vi kom fram åt vi lunch.
En äkta Bruno Liljefors
Och en äkta Anders Zorn
Anledningen till vårt besök var att se utställningen av ”Döderhultarn”. Men den bestod bara av fyra montrar så lite besvikna blev vi.
Buketten gömmer en gravidmage
En version av shackspelare
Sist men inte minst fick August Strindberg hamna på bild innan vi tog bussen genom stan för att ta tunnelbanan hem.
Vi träffas ungefär varannan månad. Jag och min svägerska och då brukar vi fika på något trevligt ställe. Det här fiket hade scones att välja på vilket jag tyckte var mycket trevligt.
Den här lite regniga dagen som jag tog bilen till syster yster och hennes man på deras landställe på Värmdö för att umgås några dagar.
Vi besökte bland annat Bullandö för att äta lunch.
Och att bara få umgås under lätta förhållanden var verkligen skönt.
Häromdagen träffade jag systeryster och min svägerska på Farsta gård för en fika. Vi brukar träffas si så där en gång i månaden.
Det var något kyligt men vi kunde ändå sitta utomhus.
Besökte antikmässan i Älvsjö tillsammans med systeryster. Där hade jag aldrig varit tidigare. Jag upplevde den som eliten av loppisförsäljare var församlade på ett och samma ställe. Jag som inte gillar loppis. Men så fanns det naturligtvis uppvisning av sådant som kostar skjortan men den delen besökte vi aldrig.
Josef Frank
Glas och porslin var det som dominerade hela mässan. Och det förvånade mig lite men kanske inte konstigt eftersom det finns massor av den varan.
Men nu är det gjort och fler besök blir det inte.
Det var meningen att jag och syster skulle träffa vår svägerska men hon var sjuk så det blev bara vi två. Vi träffades i Farsta och gick till bibliotekets cafeteria. Och trots att vi numera träffas rätt ofta satt vi i över tre timmar och bara snackade. Det var mycket att avhandla och mycket följde med hem i mina tankar.
Hon är klok min syster.
Det är så svårt att förstå att min syster fyllde 70 år häromdagen! Hon som jag känt längst i mitt liv förutom vår bror. Och är en stor förebild för mig eftersom hon läser Dagens Nyheter och är mer uppdaterad än vad jag är.
Hon hade en uppvaktning för de närmsta släktingar och vänner häromdagen och bjöd på smörrebröd.
Inte alltför sent tog jag mig hemåt och jäklar vad kallt det var.
Igår åkte jag och systeryster till Ulriksdals slottsträdgård för att både titta på blommorna och ta en fika.
Det var många år sedan jag var här. Säkert minst 15.
Men först gick vi runt och tittade på allt fint. Det fanns hur mycket inredningsdetaljer som helst förutom blommor då. Säsongen för Cyklamen är igång och det fanns den ena blomman vackrare än den andra.
Det var svårt att välja men den här fick följa med mig hem.
Det är baksidan som är så här vacker
I veckan besökte jag min syster och svåger på deras landställe på Saltarö. Sommarhuset köpte våra föräldrar i början av 60-talet så där har jag befunnit mig under hela min uppväxt.
Men när våra föräldrar blev skröpliga fick hon ta över det. Numera har jag möjlighet att åka dit och hälsa på och är så glad över att det finns kvar i familjen.
Från början var tomten bara en kal u-formad plätt. Våra föräldrar hade en tanke med alla trädplanteringar och det har blivit en insynsskyddad tomt numera.
Jag blev bjuden på Aperol innan maten.
Vi tog oss till Bullandö marina där vi åt en enkel lunch.
Och en glass på det.
Sedan gjorde vi besök till de badplatser som betytt mest i min barndom. Här ”Stora badet” där det var långgrunt och man kunde hoppa från bryggan. Numera är den gamla bryggan utbytt och blivit längre. Hit var det längst att ta sig.
Näst längst var ”Björnbadet”. Här var det också långgrunt men det fanns ingen brygga att hoppa från.
Badet som låg närmast var ”Lilla badet”. Härifrån fick man bada från klipporna och det gick inte att fega när man väl stod i vattnet. Badet ligger i Skärmaröviken.
Vid bryggan finns numera en badstege som man kan bada ifrån.
Åkte en sväng till Farsta för att ta en fika med systeryster och svägerska. Vi satt länge och pratade, precis som vi brukar göra.
Innan jag åkte hem handlade jag lite påskgodis till barnbarnens påskägg.
Det var så häftigt att se – Lohengrin – i lördags att jag var tvungen att beställa biljetter till nästa föreställning från The Metropolitan.
Och det blev…
Vincenzo är en medelålders, sorgsen herre som dedikerat sitt liv åt sin lilla bokhandel i Paris och till sin dotter, Albertine, som bor med honom ovanpå butiken sedan hon råkade ut för en våldsam olycka. En dag störtar Yolande in i hans affär, en vacker ung kvinna som sprudlar av liv, lust och humor. Charmad av hennes vitala energi vaknar känslor hos Vincenzo som han inte trodde att han längre hade förmåga att känna…
En annorlunda film som inte riktigt slutade som jag trodde. Men den gav massor av funderingar så jag och systeryster var lite stumma efteråt. Filmen gav mycket värme och en del skratt som gjorde den sevärd.
Träffade systeryster och svåger på en trevlig förortsrestaurang för att äta middag. Och som vanligt hade vi riktigt trevligt och hade många och långa diskussioner om ditten och datten.
Och som vanligt åt jag Fläskfilé Oskar. Gott, gott!
Så kom den lilla familjen och hämtade upp mig för vidare färd till Saltarö och till min syster. Hon tog över våra föräldrars landställe för flera år sedan och jag är så glad att det finns kvar inom familjen.
Malvan finns kvar efter mamma och har vuxit sig frodigt.
Lagom till vi anlände satte de på grillen och det bjöds på korv med bröd. Vi satt länge och pratade. Det kom ett rejält regnoväder och när det dragit förbi åkte vi hem.
Det var så skönt att få stänga av datorn och bege sig till syster ysters landställe i skärgården. En helg vi ska tillbringa tillsammans. Och jag ska bara få njuta av trevligt sällskap utan en massa måsten.
Efter vi hade vaknat och ätit frukost tog vi en bilutflykt till Stavsnäs. Så, så många år sedan jag besökte platsen senast. Men jag kunde faktiskt känna igen mig en smula.
Vi tog först en avstickare till Sollenkroka innan vi fortsatte till Stavsnäs för en fika.
Det blev en trevlig helg med många intellektuella samtal. Sådana jag gillar.
Strax efter lunch kom den här lilla på besök. Alldeles nykläckt kille som jag inte kunde ta i men titta på avstånd.
Tog bakvägen för att se lite annat. Och där bakom träddungen ligger Saltaröviken.
Åkte förbi Gustavsberg för att försöka komplettera med ett glas som gått sönder. Men naturligtvis hade det gått ur sortimentet. Så jag får försöka leta efter det på nätet.
Efter jag hade ätit frukost kom jag ut till mina föräldrars gamla landställe på Saltarö som ligger på Värmdö. Numera har min syster tagit över stället och gjort det så fint.
Vi tog cyklarna och cyklade över till Bullandö för att äta lunch på marinan.
Det blev kyckling med stekt ris.
Båtar så långt ögat kunde se. Jag tror att just Bullandö marina är den största i Sverige.
När det började dugga ute tog vi cyklarna tillbaka och kvällen bjöd på Fetaostsallad och en bra film.
Jag åker ju bil numera så jag var tvungen att köra hem den innan jag träffade min syster och svåger. Vi besökte en närliggande restaurang och åt en bit mat. Det var så varmt att vi var tvungna att sitta inomhus. Men jag ska inte klaga. Jag älskar sol och värme men inte när jag ska äta,
Vi hade som vanligt mycket att prata om så tiden bara sprang iväg.
Den här bronsskulpturen står på Sockenplans tunnelbanestation och är gjord av Sture Collin. Den är en travesti på målningen – Dårarnas båt – av den holländske konstnären Hieronymus Bosch (cirka 1450-1516).
Igår träffade jag mina fina syskon på en närbelägen restaurang.
Jag valde att promenera till restaurangen och gick förbi Bandängen. Där hade man gjort så fint i djurparken.
Mitt mål för promenaden blev hit. En lokal restaurang som var lätt att ta oss till allihop.
Som vanligt blev det en massa babbel och god mat. Det är alltid roligt att träffas.
Imorgon ska jag på mera skojsigheter som jag berättar om då.
Vad kan vi lära oss av en osannolik antihjälte som trots svek, våld och hån aldrig tvivlar på sin egen förmåga, på kärlekens storhet och på människans inneboende godhet?
Igår var jag med systeryster på Folkoperan och såg föreställningen Don Quijote. En handling av det klassiska stuket med kärlek, svek och död. Men däremellan blev det en del skratt.
En trevlig föreställning helt enkelt.
Det var länge sedan jag träffade mig syster. Den här gången utan vår bror som hängt med de senaste gångerna.
Vi brukar träffas på Pyttirian i Hötorgshallen som är ett bra och billigt ställe för små plånböcker. Och som vanligt hade vi mycket att prata om. En massa saker som bara systrar kan prata om. Allt från barn och barnbarn till det absolut mest privata. Det är det som är så härligt med syskon. Vi har mycket likheter men ändå inte.
Sedan fick jag hjälpa en äldre dam som trillat och slagit i huvudet. Jag som alltid har varit den försiktiga i familjen har blivit morsk på gamla dar för jag rusade upp när jag såg att hon föll. Jag och en annan kvinna fick upp henne så hon kunde sätta sig på en stol och ta ett glas vatten men när hon skulle gå var det fortfarande väldigt svajigt så hon fick hjälp att sätta sig i en taxi. Som tur var hade hon sin man med sig.
Men naturligtvis undrar jag hur det gick med henne sedan?
Dagen bjöd på en sprakande föreställning som min systers kör hade. De firade 25 år.
De var så otroligt duktiga där de sjöng låtar från åren som gått.
Som gästartister spelade Lise och Gertrud De var fantastiska i sina tolkningar av berömda covers.
För att må bra måste man umgås. Så efter jobbet idag träffade jag min syster för en enkel middag på ett förortshak.
Vi satt några timmar och åt och pratade. Och så bestämde vi en massa roligheter vi ska göra framöver. Den första om bara några veckor.
Det hade börjat regna när jag tog mig hemåt.
Blev bjuden på middag hos syster Yster. Den här gången var bror inte med men däremot svågern G. Jag hade tänkt att komma hem i tid men när man har mycket att prata om drog klockan iväg och blev närmare halv tio innan jag for därifrån. Som tur var är det inte långt mellan oss så jag var hemma på en kvart.
Fastän det var så kallt ute så var det roligt att se att fotbollssäsongen hade kommit igång. Det var många lag som samsades på den stora arenan.
Efter jobbet åkte jag in till stan för att träffa mina syskon. Vi försöker att träffas med jämna mellanrum och det är alltid lika roligt att ses.
Den här gången möttes vi upp vid restaurang Glada Stinsen på Söder. Ett mysigt ställe med god mat och supertrevlig personal.
Det är alltid kul att se nya ställen så nästa gång ses vi på en annan plats.
Jag åt en god hamburgare
Idag träffades jag och min syster på Pyttirian i Hötorgshallen. Det är ju här vi brukar hänga när vi ses. Mycket roligt var också att vår bror också hängde med.
Och som vanligt hade vi mycket att prata om och vi satt längre än vi brukade.
Jag åt en god Ceasarsallad.
Men innan dess gjorde jag en lov i Hötorgshallen. Här fanns det massa gottigt att titta på.
Vi träffas alldeles för sällan min syster och jag. Bara vi. Men idag fick vi till det och började med lite balkonghäng.
Sedan blev jag bjuden på älgfärsbiff som var ljuvligt gott. Och så ett glas mustigt vin till det.
Klockan tickade på och det hade blivit mörkt när jag kom hem. Men trevligt hade vi det.
”Dårarnas båt” av Sture Collin står på perrongen
Nu var det så otroligt länge sedan vi träffades. Bara hon och jag.
Min sjukdom och annat har satt hinder för det.
Men idag fick vi till det och började med lite ”balkonghäng”. Ett glas rosé och småplock till det. Sedan gick vi in och satte oss för att det alldeles för varmt.
Jag blev bjuden på ljuvliga älgfärsburgare med tillbehör och ett supergott vin.
Vi hade det så mysigt ❤
Statyn ”Dårarnas båt” vid Sockenplans tunnelbanestation
Idag är det polkagrisens dag. Polkagristillverkningen startades i Gränna av Amalia Eriksson 1859. Det var när hon blev änka och var tvungen att försörja sig som hon startade sin tillverkning. En äkta Polkagris bakas av socker, vatten, ättika och pepparmyntolja och ska vara röd- och vitrandig med frisk smak av pepparmyntolja. Själv föredrar jag den med saltlakrits.
Efter jobbet träffade jag min syster för en stunds mys och djupa diskussioner om livets alla vändningar. Det är alltid kul att träffas och jag mår så bra i hjärtat efteråt.
En av de fina tulpaner som smyckar Högdalens tunnelbanestation
Nu var det så länge sedan jag träffade min syster och idag fick vi till det. Vi träffades vid den fina restaurangen Sapori som är inhyst i den gamla Barnvagnsfabriken där familjen handlade vagnar och tillbehör till våra barn när de var små.
Efter några timmars prat åkte jag hem igen.
En skön promenad hann jag med
Den gamla fabriken