Även detta år fick våra när och kära besök på kyrkogården där vi tände ljus för dem. Och som vanligt fick vi en ordentlig promenad. Det var hyfsat mycket folk men när vi gick hade det fyllts på och som vanligt blev det trafikproblem.
Middag med familjen fick avsluta dagen.
Att det är skönt att det är fredag igen ska jag väl egentligen inte tycka efter ha varit sjuk i två veckor. Men den här veckan har jag haft så sjukt mycket att göra på jobbet så att landa i soffan den här dagen kändes riktigt bra.
Sedan får jag se vad helgen har att bjuda på.
Nu tänker jag inte på filmen med samma namn utan på min pappas första bil som familjen ägde när jag var liten. Tyvärr blev den påkörd när den stod parkerad på gatan där vi bodde av ett gäng ungdomar i en VW Pickup som välte. Som tur var blev ingen av dem skadade vid olyckan. Men tyvärr blev vår bil så skadad att den inte gick att laga.
Borgward Isabella byggdes mellan 1954 och 1962 och anledningen till inläggsnamnet var att den rostade så mycket att den bara höll en säsong.
Efter den blev det Volvo för hela slanten.
Bild lånad från nätet
Idag ställer vi tillbaka klockan för att förbereda oss för en vinter som snart ska komma. Ett kort tag är det något ljusare om morgnarna men det ändras snart. Mörkret kryper inpå oss och blir längre och längre.
Men för att se på den ljusa sidan så är det faktiskt bara 60 dagar kvar innan det vänder och blir ljusare igen.
Den här dagen var Peacesingers inbjudna till Armémuseet för att sjunga. Vi skulle vara ett roligt inslag till en ny utställning – Makten och ärligheten – som de invigde den här dagen. Att just Fredskören sjöng på Fredsdagen blev ett lyckokast.
Jag mådde fortfarande inte riktigt bra men efter att ha varit sjuk och sängliggande sedan förra veckan behövde jag komma ut. Trots en ihärdig hosta lyckades jag hålla rösten under sången.
Mitt första barnbarn.
Den första av två gemensamma sånger storkören sjöng i Toscana.
Flygresan från Italien gick i tid men det var ett ordentligt hostande och nysande omkring mig. Så jag kunde inte värja mig från de basilusker som florerade i planet.
Ett dygn senare låg jag sjuk och febrig.
Dagen när vi skulle åka hem. Vi visste att det skulle bli en lång och jobbig hemresa. Men innan dess hann vi inhandla det sista som stod på inköpslistorna. En massa fina skinnväskor fick en del av oss tag i.
Sedan var vi tvungna att hitta en restaurang att äta lunch. Jag smakade risotto för första gången i mitt liv. Helt OK.
Bussen hämtade oss vid ettiden för att ta oss hela vägen till Bergamo i Milano. En resa som är ungefär Stockholm-Göteborg. En ganska giger resa om man tänker på att AC:n var trasig. Men det var bara att härda ut för fram kom vi.
Planet som det skulle och vi kom hem i tid. Men det fanns en viss ”knorr” på resan som jag ska berätta om närmare.
Den här dagen var den viktigaste dagen där alla körer som ingick i festivalen skulle uppträda.
Men dagen började med något sämre väder än de andra dagarna. Så lite regn fick vi stå ut med och det tålde vi för det var fortfarande varmt. Jag och T hittade till en närbelägen marknad där vi fick tag på en massa roliga saker.
Efter en stund satte vi oss och tog varsin latte. Den serverades lite annorlunda än hemma. Kaffet kom i kopparna och den skummade mjölken bredvid.
Vi var inte speciellt hungriga så lunchen köpte vi med oss till hotellrummet och dukade upp med en av stolarna som bord.
På eftermiddagen var det samling utanför ”stadhuset” för fotografering. Sedan gick vi i samlad tropp till kyrkan där den stora konserten skulle ske.
Vi var den tredje kören som skulle uppträda och vi sjöng ”Om alla berg och dalar”, ”Genom eld och vatten” och avslutades med Abbas ”Super trouper”.
När alla körer hade sjungit genom sina sånger var det dags för de gemensamma sångerna ”Messa di Gloria” och ”Va pansiero”. Hur det lät ska jag berätta i ett annat inlägg.
På kvällen blev vi bussade till en vingård där vi fick prova på att äta lokal toscansk mat och prova på gårdens vin.
Den här morgonen fick vi gå upp tidigt för att ta tåget till Florens.
Vi mötte upp vår guide som först tog oss till kyrkan vi skulle sjunga i och sedan tog hon oss ner till staden. Hon visade oss runt i den vackra staden och berättade en massa intressant historia.
Efter guidningen blev det dags att äta lunch. Efter lite letande hamnade vi på ett ställe som hade plats för oss.
Ungefär 650 kronor senare tog jag och Therese oss in till marknaden för att se vad som erbjöds. Jag fick tag på en jättefin ryggsäck i skinn som jag ska ha som ”matlådeväska” och Therese fick tag på fina sjalar och en poncho till sig själv.
Tiden började ticka på så det var dags att bege sig till kyrkan vi skulle ha vår konsert. Två virrpannor lyckades gå åt fel håll så vi förstod att vi aldrig skulle hinna i tid. Men vi lyckades hitta en taxi som körde oss rätt.
Med andan i halsen och med en uppsjungning som redan hade startat kände vi oss ”lite” stressade. Vi var ju tvungna att hinna byta om dessutom. Men vi hann och tillsammans med en finsk och en ungersk kör kunde vi sjunga vårt program.
Resan från Florens blev ganska intressant, vi var ganska trötta allihop och tog oss till tåget. Det var knökfullt så de flesta fick stå. Det kändes sådär eftersom resan skulle ta ca 1 timme. Jag lyckades få en plats och kände mig nöjd. Men tåget ville aldrig lämna station hur mycket än stinsen blåste i sin pipa. Det visade sig att tåget var trasigt så vi var tvungna att lämna det för att ta ett annat. Proceduren började igen med ett knökfullt tåg och retliga resenärer. Men det här tåget kom iallafall iväg. Och vad man än säger om italienarnas mentalitet så är de otroligt artiga att jag blev erbjuden en sittplats av en herre.
Upp på rummet för att lämna av oss våra shoppingfynd innan vi gick ner på stan för att hitta oss ett ställe att äta middag. Vi landade först vid ett slags café där vi tog oss varsin Prosecco innan vi fortsatte ”downtown”.
Av en händelse hamnade vi vid en restaurang som förvisso var knökfull men efter en stunds väntan blev vi visade till vårt bord. Att det här var en restaurang som italienarna själva valde förstod vi när vi kom in. Jag och Therese valde varsin pizza och jag måste få erkänna att det var den godaste pizza jag någonsin ätit. Supertunn botten med fräscht pålägg gjorde den outstanding. Och till den drack vi ett gott italienskt rödvin.
Sedan tog vi den korta promenaden tillbaka till hotellet.
Efter den ”internationella” frukosten blev det så dags för körövning. Några timmar höll vi på innan vi blev utsläppta. Det löste sig med hotellrummen så jag fick flytta in till Therese som bodde betydligt bättre än jag gjort.
Dagen bjöd på ett strålande väder med ungefär 25 grader i solen. Vi, Therese, Per-Erik, Hans och jag gick ut för att utforska den lilla staden Montecatini Terme där vi bodde. Det var inte långt till något vilket kändes väldigt behagligt.
Lagom till lunch hamnade vi vid det stora torget och beställde in en antipasti till förrätt och pasta som varmrätt. Till det drack vi italienskt öl. Vi gick sedan runt i omgivningarna innan vi stannade till vid ett café för att ta en kaffe. Sedan var det dags att ge sig tillbaka till hotellet för att byta om till kvällens ”Come together-konsert” med de andra körerna som var med i festivalen.
Vi var nio körer som deltog i festivalen. Flera körer från Sverige, Norge, Finland, Danmark, Ungern och Australien. Alla bidrog med ungefär två låtar var och de som stack ut var de från Australien. En lite annorlunda repertoar med inhemska låtar med maoriska inslag. Det var superhäftigt.
Kvällen avslutades med en italiensk buffé på ett närbeläget hotell innan det var dags att gå och lägga sig. Vi hade ju några timmar att ta igen.
Efter min vanliga arbetsdag var det dags att bege sig till Södertälje Syd där jag skulle bli upplockad av mina körkompisar.
Resan till Skavsta gick bra och vi kom fram i god tid. En tidig middag bestående av en svindyr hamburgare blev det innan det blev dags att kliva på planet som skulle ta oss till Bergamo i Milano. Det här var det absolut billigaste alternativet trots att vi var tvungna att bussas till Montecatini Terme i Toscana.
Mitt i natten kom vi fram och rummen delades ut. Jag fick mitt som jag skulle dela med Therese ganska snabbt och var superglad för det. Men det visade sig att vi fått ett enkelrum. Tillbaka till lobbien för att börja förhandla med porterien som var helt ovillig att hjälpa oss. Med mycket dividerande och när det verkligen gick upp ett liljeholmen så var det inga problem att fixa fram ett rum till.
Jag somnade gott vid halv tre ❤
För lite sedan anmälde jag mig till det närbelägna gymmet. Ett gym som har utvecklats sedan jag var medlem där sist och som har en massa roliga pass att anmäla sig till numera.
Idag körde jag en pass Aqua challenge, ett lite hårda vattengympapass helt enkelt. Men oj så roligt det var. Efter uppvärmning fick vi jobba på olika ”stationer” där varje del hade sin egen utmaning. En del av dem var på djupt vatten.
Att sedan få sätta sig i bastun i lugn och ro för att sedan duscha och göra sig i ordning innan promenaden hem kändes så otroligt skönt.
Den här träningen passade mig som handen i handsken ❤
Idag blev jag bjuden på fika hos finaste dottern. Och naturligtvis blev det bullar dagen till ära.
