Tankar i vardagen

Den första av två gemensamma sånger storkören sjöng i Toscana.

Dagen när vi skulle åka hem. Vi visste att det skulle bli en lång och jobbig hemresa. Men innan dess hann vi inhandla det sista som stod på inköpslistorna. En massa fina skinnväskor fick en del av oss tag i.

Sedan var vi tvungna att hitta en restaurang att äta lunch. Jag smakade risotto för första gången i mitt liv. Helt OK.

Bussen hämtade oss vid ettiden för att ta oss hela vägen till Bergamo i Milano. En resa som är ungefär Stockholm-Göteborg. En ganska giger resa om man tänker på att AC:n var trasig. Men det var bara att härda ut för fram kom vi.

Planet som det skulle och vi kom hem i tid. Men det fanns en viss ”knorr” på resan som jag ska berätta om närmare.

Den här morgonen fick vi gå upp tidigt för att ta tåget till Florens.

Vi mötte upp vår guide som först tog oss till kyrkan vi skulle sjunga i och sedan tog hon oss ner till staden. Hon visade oss runt i den vackra staden och berättade en massa intressant historia.

Efter guidningen blev det dags att äta lunch. Efter lite letande hamnade vi på ett ställe som hade plats för oss.

Ungefär 650 kronor senare tog jag och Therese oss in till marknaden för att se vad som erbjöds. Jag fick tag på en jättefin ryggsäck i skinn som jag ska ha som ”matlådeväska” och Therese fick tag på fina sjalar och en poncho till sig själv.

Tiden började ticka på så det var dags att bege sig till kyrkan vi skulle ha vår konsert. Två virrpannor lyckades gå åt fel håll så vi förstod att vi aldrig skulle hinna i tid. Men vi lyckades hitta en taxi som körde oss rätt.

Med andan i halsen och med en uppsjungning som redan hade startat kände vi oss ”lite” stressade. Vi var ju tvungna att hinna byta om dessutom. Men vi hann och tillsammans med en finsk och en ungersk kör kunde vi sjunga vårt program.

Resan från Florens blev ganska intressant, vi var ganska trötta allihop och tog oss till tåget. Det var knökfullt så de flesta fick stå. Det kändes sådär eftersom resan skulle ta ca 1 timme. Jag lyckades få en plats och kände mig nöjd. Men tåget ville aldrig lämna station hur mycket än stinsen blåste i sin pipa. Det visade sig att tåget var trasigt så vi var tvungna att lämna det för att ta ett annat. Proceduren började igen med ett knökfullt tåg och retliga resenärer. Men det här tåget kom iallafall iväg. Och vad man än säger om italienarnas mentalitet så är de otroligt artiga att jag blev erbjuden en sittplats av en herre.

Upp på rummet för att lämna av oss våra shoppingfynd innan vi gick ner på stan för att hitta oss ett ställe att äta middag. Vi landade först vid ett slags café där vi tog oss varsin Prosecco innan vi fortsatte ”downtown”.

Av en händelse hamnade vi vid en restaurang som förvisso var knökfull men efter en stunds väntan blev vi visade till vårt bord. Att det här var en restaurang som italienarna själva valde förstod vi när vi kom in. Jag och Therese valde varsin pizza och jag måste få erkänna att det var den godaste pizza jag någonsin ätit. Supertunn botten med fräscht pålägg gjorde den outstanding. Och till den drack vi ett gott italienskt rödvin.

Sedan tog vi den korta promenaden tillbaka till hotellet.