Nu har jag fått hem de första biljetterna till en av årets julkonserter. Den ska jag se och lyssna på tillsammans med min gamla vapendragare från BB 1986.
Om den vänskapen ska jag berätta en annan dag.
Nu har jag fått hem de första biljetterna till en av årets julkonserter. Den ska jag se och lyssna på tillsammans med min gamla vapendragare från BB 1986.
Om den vänskapen ska jag berätta en annan dag.
Häromdagen när jag satt hemma och jobbade kunde jag höra barnröster och blev så nyfiken på var de kom ifrån. Det visade sig att då lekte på föreningens lekplats och jag blev så glad att den användes.
Tänk vilket äventyr för ett gäng små att få gå från förskolan till en okänd lekplats för att leka en stund. Och sedan gå tillbaka hem för lunch.
Nu var det så länge sedan jag träffade mina barnbarn att det riktigt värkt i mormorshjärtat. Men så fick vi till det över en middag och jag fick pussa och krama dem massor.
När jag kom hem blev jag bjuden på efterrätt av grannen som hade gjort glass. Gott som vanligt.
Kvällen avslutades i soffan med en nöjd mage.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Kvalitet
Vad slösar du tid på?
Datorn i alla lägen.
Vad slösar du pengar på?
Jag har blivit en snåljåp med tiden så jag slösar inga pengar på onödiga saker numera. Så frågan blir svår att svara på.
Har du gjort något fynd på sistone?
Nej.
Vad har du hemma som håller år ut och år in?
Egentligen alla mina saker förutom kläder som slits och måste bytas ut.
Vad tummar du aldrig på?
En komplex fråga som egentligen inte har med temat att göra. Men etik och ansvar är nog de ämnen jag vurmar stort för.
Dagen avslutades med en adventskonsert i Norrmalmskyrkan som var nästintill fullsatt. Men jag tror mest att det berodde på anhöriga till de barn som var med att sjunga.
Det var så befriande att få sjunga Bereden väg för Herran, Nu tändas tusen juleljus och Jul, jul strålande jul som jag sjungit så många gånger tidigare. De blir bara vackrare med tiden tycker jag.
Den här lite gråmulna eftermiddagen åkte jag in till stan och närmare bestämt till Adolf Fredriks musikskola för att ha körövning med Stockholms körförbund. Så roligt det var att få sjunga igen även om jag var lite ringrostig. Och det var så skönt att jag sjungit nästan alla låtar utom en tidigare.
Innan jag åkte till jobbet hann jag ta en bild på en vacker morgon.
Det är bara att passa på för det mörknar för varje dag.
Tänk att jag har bloggat 3000 inlägg sedan jag startade bloggen via WordPress. Och då har jag några tusen i min gamla blogg som inte går att läsa här eftersom de publicerades på annan plats.
Tiden så fort tiden går och jag tycker fortfarande det är roligt att blogga även om det för det mesta är för min egen skull.
Fick en förfrågan om jag ville gå på restaurang och jag var inte nödbedd. Så jag och mitt sällskap gick till min grannrestaurang och åt en god middag.
Vi kunde konstatera att de restauranger som finns i vår närhet har varierande kvalitét. En del har bara höjt priset utan att höja kvalitén. Tvärtom. Om de har ett erbjudande så har det betytt att exempelvis moset på plankan varit vattnigare och smakat mindre. Och då blir det inte billigare för oss kunder.
restaurang Yin har bland det godaste kött med tillbehör för ett rimligt pris om man inte vill äta asiatiskt. Restaurangen rekommenderar jag starkt om man vill besöka en förortsrestaurang med rimliga priser.
Intelligent, modig, rolig som få och lite halvtokig – i en underbar blandning. Marianne Mörck blev folkkär efter rollen som mamma Birgitta i tv-serien ”Bonusfamiljen” men har en lång karriär bakom sig som skådespelare, regissör och sångerska. I sin självbiografi, skriven tillsammans med Stina Jofs, delar hon med sig av sorg och drömmar, förgörande kärlek och himmelsk ensamhet. Hon bor i en säng som heter Bismarck, skäms över människans ondska och längtar till Nepal. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte. Sannerligen inte.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Riktning
Vad är något du kommit över?
Att jag troligtvis inte kommer att sjunga i kör igen. Tråkigt men dessvärre sant för jag vet inte om jag orkar sadla om till den glädjen jag känt för körmusiken under så många år.
Vad har du precis avklarat?
En arbetsvecka.
När gjorde du senast ett avsteg?
Oj, det kommer jag inte ihåg.
Vad har du på gång?
Planering inför nästa veckas julkonsert.
När läste du senast en vägbeskrivning?
Idag faktiskt.
Nu var det så länge sedan jag sjöng körsånger och för lite sedan fick jag förfrågan om jag ville vara med i en storkör för att sjunga julsånger.
Jag var inte nödbedd så jag tackade ja. Så nästa vecka kommer konserten att gå av stapeln och jag kommer att vara med.
Det ska bli så jäkla kul att få sjunga lite jul igen ❤️
En ny fin låt av Laleh.
Jag har så fina och trevliga grannar och det har jag skrivit om flera gånger förut. Idag blev jag bjuden på middag hos en av dem. G, som är utbildad kock, hade gjort en supergod thaigryta innan han åkte iväg på konferens.
Och eftersom det var tisdag drack vi både bubbel och rödtjut. Det hör ju till på en tisdag, eller hur? Men med en småbarnsmamma och en arbetstagare som måste åka till jobbet i morgon blev det naturligtvis inga mängder. Men trevligt hade vi ändå.
När Agneta Elers-Jarleman och Gunnar Edander skapade musikalen – Katter – för barn bad de Lennart Hellsing att skriva sångtexterna.
Då sa han: Det kan ju inte heta MUSikal när det handlar om katter. Det måste vara ”Missikal” och så fick det bli.
Texten är så varm och fin och de som framför verket är: Melinda Kinnaman, Tommy Nilsson, Mats Helin och Anita Wall.
Gunnar Edander var knuten till Stockholms konserthus i många år och är upphovsmakare till – Vi måste höja våra röster (Åh tjejer). Dessutom har vi gemensamma släktningar.
Då är det skönt att det finns restauranger i närheten när man behöver mat och inte orkar laga någon själv.
Det var så trevlig att få gå på konsert så här på eftermiddagen. Det var min tidigare kör som sjöng en massa ABBA-låtar i en trevlig blandning.
Det var både klassisk körsång…
… och lite skojsång.
Per-Erik, Ulla och Olle visade sina instrumentala begåvningar.
Och inte minst solosång av en fantastisk körledare.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Räknetal
Nämn fem av dina käraste ägodelar?
Jag skulle så gärna vilja säga min familj men de är inga ägodelar utan finns där som de käraste jag har. Men om jag skulle välja tre saker så är det min lägenhet, min dator och min mobil. Tre väldigt världsliga saker.
Vad är fyra saker du har gjort den här veckan?
Promenerat på Skogskyrkogården som jag har en speciell känsla för, jobbat, stickat, suttit i möte och suttit i ännu mera möten.
Vilka är dina tre senaste telefonsamtal?
Till en arbetskamrat som haft ett riktigt helvete, till helpdesk för ett webbhotell och till en granne som löste problemet med webbhotellet.
Vilka två val velar du mellan?
Om jag säga upp mig eller gå i pension. Oavsett vilket kommer jag att avsluta mitt arbetsliv nästa sommar.
Vad är en sak du aldrig kommer glömma?
När jag som litet barn låg svårt sjuk i mässlingen. Trots att jag var så liten har jag fragmentariska bilder från tiden.
Jag tittar förhållandevis mycket på TV och absolut på nyheter. Alla nyheter. Det börjar vid fem och sedan fortsätter det hela kvällen till jag går och lägger mig.
Som avslutningsbild från lokalnyheterna visade de en vy över min hemmamiljö. Huset under L och M är det jag bor i.
Fin låt av Neiked.
För första gången ska jag gå på konsert med min kör jag sjungit med i så många år. Att bara få sitta ner och lyssna och njuta av skönsång.
Eftersom jag alltid har massor av semester att ta ut i slutet på året så väljer jag att lägga ut de återstående en dag i veckan. Och det här året blev det på en måndag. En liten förlängning på helgen vilket är så härligt.
Men visst skulle jag kunna ha det så här alltid men det kommer inte bli så.
Idag har jag alltså varit ledig och kvällen avslutades dimmigt.
Visst får man äta snacks en söndag som är som en lördag eftersom jag är ledig imorgon?
Strunt samma. Jag tycker så och de var jättegoda…
Nu var det länge sedan men idag tog familjen sig till kyrkogården för att tända ljus för de som gått vidare.
Nuförtiden har man piffat upp kyrkogården med lite välkomnande skyltar.
En Prinsessa som ville säga hej till sin gammelmormor och gammelmorfar.
En rolig detalj för att minnas sina nära och kära.
När det började skymma åkte vi och åt middag tillsammans.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Successivt
Vad börjar svårt men blir lättare?
Att kliva ur sängen på morgonen.
Vad är spännande i början men tråkigt i slutet?
Att se på en bra film.
Vad är först riktigt gott men smakar värre under tiden du äter?
Lever.
Vad känns jobbigt under tiden du gör det men toppen när du är klar?
Mina stickprojekt.
Vad gjorde du snabbt en gång i tiden men numera gör långsamt?
Allt skulle jag vilja säga.
Min arbetsplats en vanlig torsdag.
Miljardären Martin Spendel mördas och snart grips hans fru för mordet, affärskvinnan Anita Spendel. Köhlers Advokatbyrå med den skarpa utredaren Ebba Tapper tar sig an Anitas försvar. Ebbas efterforskningar leder henne mot en parallell värld med gängskjutningar, droger och trafficking.
På andra sidan stan kämpar förortstjejen Bianca Aquilera med att få vardagen att gå ihop. Hon är ensamstående mamma, lever på existensminimum och har ett ex som åker in och ut på kåken. Men så förändras allt. Bianca rekryteras till en topposition inom Spendels fraktbolag. Ingen förstår hur det har gått till. Hennes väg mot makten ter sig alltför snabb och omgärdas av frågetecken.
Under gårdagen hann jag att landa en stund hemma innan jag tog tunnelbanan in till Hötorget för att möta upp mitt sällskap för att ta en promenad till Sturegatan.
Där visade Kårspexet föreställningen – Cecilia Vasa, eller alla dina damer? Finns i sjön – som en biofilm eftersom den där kända pandemin kom emellan och att den inte kunde visas live.
Det blev en roligt föreställning med mycket skratt trots att man inte kunde applådera in de medverkande igen. Och vilka duktig skådespelare som agerade trots att de var amatörer. Att de kunde sjunga också gjorde inte föreställningen sämre.
Efter föreställningen tog vi en promenad till tunnelbanan kunde vi konstatera att det snöat på Kungsgatan! Eller kanske inte. Det var Alewalds som gjorde reklam för deras varor inför vintern. Ha, ha…
Hailey och Justin Bieber tillsammans.