År: 2021

Tankar i vardagen > 2021

Lite social närvaro

Posted on by Marianne

Min systeryster och svåger tog över våra föräldrars landställe när mamma blev sjuk och pappa inte orkade att driva det vidare. 

De har förvaltat det väl och jag är alltid välkommen att besöka dem. På tomten har det numera tillkommit ett hus som deras yngsta med familj har installerat sig. Och i det andra har lite ombyggnad skett för att passa en annan familj.

På eftermiddagen tog jag bilen för att hälsa på dem och stanna över natten. Allt var sig likt och lite snö hade kommit under natten.

Jag blev bjuden på en massa god mat och en stunds diskussioner som inte riktigt tog slut för klockan tickade på och blev rätt mycket innan vi sa god natt till varandra.

 

 

När skogen färgas blå

Posted on by Marianne

Något har hänt för det blinkar blått utanför mitt fönster. Det är både brandbilar och polisbilar som står där. 

Kan egentligen bara gissa mig till vad det är men jag spekulerar inte. Kan bara konstatera att det är vackert att se det blå ljuset som lyser upp träden bakom. Trots det som hänt.

 

 

Årets första tulpanbukett

Posted on by Marianne

Idag kastade jag ut julen. Det kändes skönt för nu tycker jag den är över och ser fram mot ljuset som kommer.

En bukett tulpaner, den första för i år, landade på mitt köksbord. En gåva från en granne som tyckte att jag behövde den.

En annan granne tyckte även att jag behövde nybakta bullar.

Hur ska jag någonsin kunna tacka dem? 

Det blev mat idag också

Posted on by Marianne

Gjorde en fantastisk god pastarätt till mig själv idag av det jag hade i mina gömmor.

Jag gjorde en pesto av lite basilika, soltorkade tomater, mandlar, vitlök, olja och parmesan. Till det stekte jag kyckling.

Mandelpasta
2 portioner

Koka pasta för 2 portioner. 

Kör ca ½ dl mandel i en mixer. Blanda sedan ner 1 krossad vitlöksklyfta, 1 dl riven parmesanost, några basilikablad, ca 1/4 dl soltorkade tomater. Kör några sekunder till. Häll på ca ½ dl god olja och blanda till bra konsistens.

Servera med nystekt kyckling och en god sallad.

Åh så god den blev. Lite crunch från mandeln och med en god sälta från parmesanen så inget salt behövs. 

Grått, grått, grått, grått

Posted on by Marianne

Sakta sakta kliver ljuset fram med någon minut per dag. Det gör mig glad trots det gråa vädret. Jag står ut och vill inte att vintern ska ta fäste. 

Tog trots vädret en promenad och det var riktigt skönt att komma ut en sväng. Passade på att handla också.

Det är bra att någon även ser till att våra fåglar får mat.

Det blev en lugnt nytt år

Posted on by Marianne

Eftersom det har varit så milt så har inte vattnet stängts av på landet. Därför bestämde familjen att några av oss skulle fira nyår i stugan.

Åkte därför dit efter onsdagens jobb. Kände mig lite nervös för att köra i mörkret men det gick över förväntan bra trots att jag ser så dåligt i mörker. Vägen har jag ju kört så många gånger förut så det var lätt att memorera den.

Hela familjen var samlad och hade precis ätit middag när jag kom fram. Så mysigt att få gosa lite med barnbarnen innan de stora Prinsessorna åkte hem. Prinsen och den minsta stannade över natten.

Efter frukosten åkte även de hem och lämnade katten Wira kvar.

Nyårsaftonen bjöd inte på något trevligt väder men det gjorde inte så mycket. Vi åt och drack gott och vi slapp smällare även om det smälldes på håll.

Jag tror på mänskligheten

Posted on by Marianne

Jag tänker inte göra en sammanfattning av det år som gått med coronaviruset och med allt det elände som följt i dess spår. Det är beskrivet på så många olika sätt och kommer att beskrivas hos så många andra.

Däremot vill jag lyfta fram det positiva som den här krisen har gett. Jag har upplevt fantastiska människor och annat som varit positivt i mitt liv under året.

Grannar som gett mig mat i alla dess former. Och även levererat en massa kaffebröd de gjort.

Grannar som försett mig mig med ansiktsmasker bara för att jag inte själv införskaffat några.

Grannar som spontant har bjudit mig på GT och en stunds småprat – väldigt coronasäkert.

Grannar som har lånat ut en dataskärm för att underlätta mitt hemarbete.

Grannar som skickat SMS när de varit i affären och frågat om jag behöver något.

Grannar som har sett till att handla till de grannar som inte kunnat göra det själv. Månad efter månad.

Och sist men inte minst har jag fått ett nytt barnbarn under året som kommer att påminnas om den här tiden men som jag hoppas slippa en pandemi igen.

Jag tror och har egentligen alltid trott av vi människor hjälper varandra när det krisar. Och den här tiden har verkligen visat sig att det stämmer.

Det kallar jag kärlek.

Nytt år med nya utmaningar

Posted on by Marianne

Nu har vi gått in i ett nytt år med de förutsättningar det ger. Att vara helt optimistisk och tro att allt kommer att bli normalt med coronasmittan under året tror jag inte på. 

Att vi succesivt kommer att ta oss igenom den är mer realistiskt. Att kanske framåt sommaren se någon form av ljusning där vi inte behöver ta så mycket hänsyn. Men att vi kommer få leva med detta i många år framöver tror jag är en mer realistiskt bild. Trots vaccination.

Och att resa som vi tidigare gjort tror jag komma vara en utopi en lång tid framöver. Jag kommer i alla fall tänka mig för både en och två gånger innan jag ger mig iväg. Det får helt enkelt bli resor hemmavid.

Så Sverige – here we goes.