Författare: Marianne

Snabbmat

Numera blir det inga stora portioner jag äter. Det blir ju så när man blir äldre och ämnesomsättningen sjunker.

Idag blev jag så himla sugen på hamburgare. Och då är det inte de stora kedjorna som gäller utan den lokala hamburgerrestaurangen. En barnvariant räckte gott och väl för mig.

Och den smakade ljuvligt.

En restaurang som egentligen riktar sig till de yngre

Jag längtar till återinvigningen

Träningsanläggningen som finns i min närhet stängde för renovering för några år sedan för att öppnas igen inom något år. Men då visade det sig att anläggningen var i så dåligt skick att stängningen förlängdes flera gånger om. Man var tvungen att riva hela den stora bassängen eftersom den innehöll både asbest, PCB och rost.

Men nu är invigningen framflyttad till 2022 och då ska den vara modern för att passa alla sorters besökare.

Bild lånad från nätet

Jag hade verkligen sett fram emot att få börja träna på denna istället för att behöva ta bilen till en annan. Men det är bara att bita ihop och invänta nyinvigningen.

Som en glad påminnelse har en konstnär målat en fin arbetsvägg för oss besökare att beskåda när vi passerar anläggningen.

Ardenner

Ardennerhästar var i början av 1900-talet den vanligaste hästrasen i Sverige. Det sägs att rasen som då användes i jordbruket var en bidragande orsak till välståndet som byggdes upp i Sverige under den tiden.

Men nu börjar hästrasen minska alltmer och finns på färre och färre platser.

Den fanns på gården som min pappa växte upp på och användes flitigt. En av hästarna hette Lillemor eller Lillmorsan som hon kallades för var en favorit.

Okänd, Bengt, farfar Henning med okänd pojke, pappa Lennart och Gunnar

 

White wall

I en nedlagd gruva i norra Sverige leder Lars Ruud arbetet med att skapa världens största slutförvar av kärnkraftsavfall. Projektet är försenat och aktivister försöker stoppa öppnandet. En natt vådaskjuter vakten Oskar en inkräktare på området. Kort därpå inträffar en mystisk explosion som dödar tre personer i Lars team. Hans närmaste kollega Helen överlever men minns inte mycket av händelsen. När Lars går ner i gruvan igen upptäcker han något mycket märkligt.

Nu har jag sett klart på säsong 1, åtta avsnitt, av SVT-plays serie ”White wall”. Serien är i scifi-genren där obesvarade frågor blandas med verklighet. Den startar med en radiopratare som har synpunkter på miljön. Denna är den röda tråden som gör seriens mystik. Men serien får aldrig något riktigt driv. Händelser som inte ger några svar på varför de händer. Men det var roligt att se nya ansikten eftersom serien är en samproduktion.

Jag som inte riktigt gillar serier måste se fler säsonger för att se om jag hade rätt i mina spekulationer. Det drar ner betyget för mig.

📽📽📽

Att försöka göra nya träd

Med några års mellanrum plockar jag ekollon från trän som växer utanför mina fönster.  Jag har lyckats driva upp några som jag planterat på landet.

Så nu har jag plockat en del som jag lagt i vatten för att gro. Sedan ska de få växa till sig i glas innan de kommer i jorden nästa år. Men alla kommer inte ha klarat sig utan av de jag plockat kanske en eller två klara sig. Men det är väl så naturen ser ut.

Fem en fredag vecka 41

Elsamatilda har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Du hittar henne här Den här veckan är temat Skräp.

Hur ser det ut i din källare/förråd?
Välstädat. Faktiskt. Jag har mitt förråd i min lägenhet och när jag flyttade hit bestämde jag mig för att inte stapla saker på varandra. Och det har jag lyckats med att hålla.
Vad samlar du på dig mest?
Ljus. 
Vad i ditt hem behöver rensas ut?
Kläder. Jag har lovat mig själv att ha ett köpfritt år så nu har sommarkläderna åkt ut för att göra plats för nytt och fräscht till nästa år.
Är du bra på att rensa ur din mailkorg?
Jag vill vara duktig på att rensa men den fylls på lika fort.
Vad sparar du gärna som andra kastar?
Plastbestick! På min förra arbetsplats hade gafflarna en förmåga att få fötter så när jag handlade lunch tog jag alltid med mig bestick. Och de blev ganska många med tiden.

Middag med grannen

Igår var jag på en trevlig middag tillsammans med en av mina grannar. Vi var på grannrestaurangen som mest serverar asiatiskt. Det var vi inte sugna på men som tur var hade de annan mat också.

Tänk att man kan träffa nya människor sent i livet som man kan ha trevligt tillsammans med. Att få höra livsöden som man inte kunnat föreställa sig. För de där timmarna vi satt där bara sprang iväg. Och vi bestämde oss för att göra om detta igen.

Mina grannar fortsätter att göda mig

Att jag har världens finaste grannar har jag skrivit om förut. De har sett till att jag fått mat, efterrätter och fina bakverk. 

I söndags när det var bullens dag så de till att jag fick ett gäng bullar levererade på ett fat. 

Supergoda hembakade bullar

De ser också till att hjälpa framförallt en granne som också tillhör en riskgrupp att handla mat. Och den här grannen ska jag träffa för en middag. 

Det ska bli supertrevligt.