För någon vecka sedan var jag i S:t Matteuskyrkan för att lyssna på en lunchkonsert. Det var min gamla körledare som spelade accordion (dragspel) tillsammans med en skönsjungande kör som framförde låtar av Astor Piazzola.
Så jäkla vacker musik.
Kategori: Tankar
Vilket bra koncept
I de lokaler, i huset bredvid jag bor, som stått tomma i flera år har det nu blivit en fritidsbank där man kan, precis som på ett bibliotek, låna fritidsutrustning.
Ett jättebra koncept även om jag aldrig skulle låna skyddsutrustning.
Egengjort alster
Den här fina sockerskålen tillverkade jag någon gång i början av 80-talet i Hälsingland. Närmare bestämt i Färila där kompisar hemifrån hade sin familj.
Jag minns inte hur länge jag befann mig där men jag hann att både göra den här och ett kakfat och färga garn under tiden.
Det här alstret är den enda som är kvar och kommer inte fram så ofta nuförtiden. Det är ju ingen som använder socker längre.
Den oändliga historien
Den här molnformationen påminde mig om något jag sett i någon film och det tog en stund innan jag kom på vad den hette.
Filmen heter – Den oändliga historien – och kom 1984.
Visst är figurerna lika?
Så häftigt
För flera år sedan såg jag ett program på TV om slemsvampar. De fascinerade mig eftersom de visade sig vara riktigt intelligenta. De är egentligen inga svampar, tillhör inte växt- eller djurriket utan är en amöba som livnär sig på bakterier och organiskt material. Den är såpass intelligent att det hittar föda på det mest effektiva sätt. Man använder amöbans sätt att röra sig när man ska bygga exempelvis nya järnvägar.
I det här stadiet kallas den för sotägg
Idag hittade jag en amöba på en stubbe från en björk som håller på att förmultna. Jag blev jätteglad att ha fått sett en för jag tror att det inte är så vanligt. Den är helt ofarlig för människor och djur och försvinner av sig själv efter en stund.
Sen lunch och fika
Träffade min gamla kollega T på Farsta gård. Här hade hon aldrig varit trots att hon kör förbi här varje dag till och från jobbet.
Vi åt varsin svindyr men god räksallad och kunde sitta ute i solen som värmde bra.
Och som vanligt var det trevligt att träffas.
Sommarvärdar 2026
Det var många intressanta personer på årets lista. Jag hoppas jag hinner lyssna på många av dem.
Bra uppmaning
När jag var och åt middag på den lokala restaurangen kunde jag observera att de uppmanade gästerna som åt av buffén inte ta mer mat än man åt upp.
En jättebra uppmaning i dessa dyrtider och matsvinn.
I väntan på
Här uppe brukar jag hänga lite då och då medan jag väntar på sjuklingen som ska få sin behandling. Den här dagen var det många turistbussar som passerade.
Begravning
Igår var jag på begravning i S:t Görans kyrka. Det var min fina svägerska som gick bort under påsken.
S:t Görans kyrka
Det blev en fin och värdig begravning.
Efteråt blev det lite snittar att äta och fina tal av barnbarnen.
Nu blommar det
Fick veta att när maskrosorna blommar så är det 6 grader i jorden.
Då kan man börja sätta frön men vänta att sätta potatis.
Någon vill vara rolig
Tänk att klättra över staketet mot tunnelbanespåret för att göra en målning?
Den här fina osten ser jag från mitt fönster.
Det där med svår sjukdom
För tre år sedan blev min fina granne, Iris, sjuk i diabetes typ 1 som är en autoimmun sjukdom och som inte går att bota idag. Under åren har familjen haft det kämpigt med incidenter som berott på teknikstrul och som kunnat gå riktigt illa.
Typ 1-diabetes är en autoimmun, livshotande och obotlig sjukdom. Totalt lever 72 000 personer i Sverige, både vuxna och barn, med typ 1-diabetes. Det är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar attackerar de egna vävnaderna. Vid typ 1-diabetes angrips de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln så att de inte längre kan producera insulin. Egenvården av typ 1-diabetes brukar beskrivas som den mest komplicerade vård som inte sker på sjukhus, utan i hemmet. Utan insulin överlever man inte. Sjukdomen kan i dagsläget inte botas eller förebyggas.
Mer forskning behövs och därför har Iris startat en insamling på Barndiabetesfonden. Målet är 2000 kronor.
Sjävlklart har jag bidragit till forskningen och om du vill bidra finns länken här
Nu drar vi
Vi ses i Blåkulla
Styrelsemiddag
Varje år efter årsmötet har styrelsen middag för alla som är inblandade i arbetet. Vi brukar alltid välja grannrestaurangen av naturliga själ.
Apelsinkyckling är nog den godaste av alla rätter som ställdes fram på bordet.
Quiz om vårblommor
Vad kan du om vårblommor? Jag lyckades pricka in 9 rätt av 11 möjliga. Vill du quizet kan du göra det här
Morgon över Stockholm
Var tvungen att åka till Södermalm på ett ärende. Tog en fin morgonbild över Stockholm från södermalmssidan utan att kliva ur bilen.
Det är fortfarande kallt och inte utomhusvänligt än.
Afternoon tea
Jag behöver inte gå långt för att bli bjuden på afternoon tea.
Snittar med lax, ost och skinka. Hembakta scones med egengjord hallonsylt. Och madeleinekakor efter det. Gott, gott…
Fem en fredag – vecka 7
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Oväntat
Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör?
Se på OS.
Vad kan få dig att ändra planerna snabbt?
När något oväntat dyker upp.
Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det?
När jag inte har lust med det jag planerat.
Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra det?
Allt möjligt.
Det låg ett paket
När jag kom hem häromdagen låg det ett paket vid min dörr. Det var en av mina fina grannar som hade lagt det där.
Det var en sidensjal och jag blev jätteglad för presenten.
Smakprov
Det är tur jag har trevliga grannar som ser till att jag får mat i magen. Häromdagen kom de över med supergoda kycklingvingar och till efterrätt blev det kladdkaka.
Jag blev rejält mätt eftersom jag redan hade ätit middag.
Fika och snöröjning
Tog bilen en sväng till Farsta dels för att handla men även för att ta en fika tillsammans med syster och svägerska. Jag valde att ställa bilen i garaget för att den skulle bli varm och att all snö skulle smälta undan.
Snöhögen
Jag avslutade med en fika på ett trevligt kafé.
Nytt år
Nu när det blivit nytt år har det också blivit kallare. Och jag gillar det inte. Vintern är inte en årstid jag har som favorit utan som jag mer som en transportsträcka till våren.
Men jag ska inte klaga. Vi går ju mot ljusare tider…
Klippning och lunch
Så blev det dags för den där klippningen igen. Som tur är behöver jag inte klippa mig så ofta även om det är skönt när det är klart. När jag var barn var det en plågsam upplevelse men numera känns det bra.
Sedan tog jag mig till bowlinghallen för att äta lunch. Och det var full rulle bland spelarna.
En trevlig avslutning på veckan.
Ett shoppingbesök och lunch
Häromdagen besökte jag Farsta för att handla presentaskar till mina barnbarn. De ska ju få varsin alldeles speciell present som jag kommer att berätta om lite senare.
Men askarna var slut, eller rättare sagt, så fanns bara två kvar och jag behövde fyra så jag skippade dem och bestämde mig för en annan lösning. Gick förbi Flying Tiger och hittade presentpåsar istället. De fick jag till priset vad en ask kostade. Win, win så att säga.
Innan jag åkte hem åt jag lunch och det blev en kycklingburgare.
Den fina tomten
Mina fina grannar brukar alltid pimpa vårt våningsplan till varje storhelg. Nu finns det en massa fina tomtar utplacerade.
Jag blir glad av att se denna fina tomte.
Höstens sista månad
Tänk att jag alltid har trott att november tillhört vintern. Men ack så fel jag haft. Den tillhör faktiskt hösten. Månaden är grå och trist där mörkret tränger sig på. Och just i år har det heller inte blivit någon snö som gör att det blir ljust. Men inte mig emot, snö=kyla, och då står jag hellre ut med mörkret.
Men för att se det ljusa så är det bara tre veckor kvar tills det vänder.
Idag är det även första advent och jag har inte fått upp en enda julsak. Jag skulle ha varit iväg och sjungit men annat kom ivägen så tyvärr var jag tvungen att ställa in. Annars är jag en sucker för just jullåtar.
Man ska aldrig vänta
Idag åkte jag till stan för att äta lunch med min fina svägerska B-L. Hon har inte mått bra under en längre tid så därför har vi inte träffats på länge. Men det går inte att skjuta upp livet och eftersom det en dag tar slut bestämde vi oss att ses. Trots sjukdom.
Jag köpte med mig sallad från – café Blåbär – och vi satt länge och pratade om både ditten och datten.
Bra service
Jag behövde göra mig av med en avdankad robotdammsugare och var inte så sugen på att köra till återvinningen för att kasta den. Men eftersom jag visste att kommunens lastbil skulle komma till centrum för att vi närboende skulle kunna kasta farligt avfall tog jag en promenad dit istället.
Det var välordnat och enkelt att kasta sitt skrot.
Besök på Skogskyrkogården
I veckan tog jag mig till – Skogskyrkogården – för att tända ljus för nära och kära. Mitt första stopp blev hos svärfar och svåger som ligger begravda nästan bredvid varandra trots att det är många år mellan deras dödsdatum.
Sedan fick Lena, en körresekompis, ett besök och det var tur att jag hade googlat var hon låg eftersom att hennes familj inte hunnit få dit hennes namn på gravstenen och att hon inte hette som de hon ligger begravd med.
Den som varit begravd längst är familjens gammelmormor Johanna som legat i jorden hela 80 år och än så länge får graven vara kvar.
Arbetskamraten, Chris, fick också ett besök och ett ljus och därefter tog jag mig till Maggan, en körkompis som dog för några år sedan. Den graven fick jag leta efter ganska länge. Tyvärr var den helt övertäckt av grönska och svår att hitta. Och även här var hennes namn inte graverad på stenen och jag tror att det aldrig kommer att ske. Den nu enda levande släkting är en systerson som jag inte tror kommer att ombesörja detta.
Sist fick mina föräldrar ett besök innan jag tog mig hemåt igen. Då hade jag traskat runt i säkert två timmar och jag var rejält trött men mycket nöjd.
Skogskyrkogården är nog en av de mest rofyllda platser jag vet och jag älskar att promenera där.
Mitt barnsliga jag
Jag gillar datorspel och har alltid gjort sedan datorer funnits i mitt liv. Men de ska vara enkla och utan våld. Gärna pussel och strategispel och så får de inte kosta pengar.
Häromdagen visade det sig att det spel jag spelar mest har jag hållit på med i över två år. Och inte en krona har jag betalat för det. Det är ett slags memoryspel som hjälper mig att hålla hjärnan igång. Det är aldrig fel.
Kanelbullens dag
Visst åt jag en kanelbulle den här dagen. Men om jag ska vara helt ärlig gillar jag kardemummabullar bättre.
Lunch på ”Porten”
Igår träffade jag min gamla arbetskamrat som numera blivit en fin vän. Vi träffades på Port 73 som är en handelsplats i Haninge.
Hon är några år yngre än jag och har några år kvar att jobba. Jag tycker så synd om henne i den situation hon sitter i. Att ha passerat 60 och försöka hitta något annat jobb är nästintill en omöjlighet. Att skylla på åldersdiskriminering kanske inte alltid är rätt för när man blir äldre är lusten att vara på hugget inte så stort.
Dags för brunch
Under gårdagens förmiddag tog jag tunnelbanan till Enskede Gård för att ta en promenad till Enskede värdshus. Det var m å n g a år sedan jag gick den här vägen genom den fina parken. Det var på den tiden jag red på Enskede ridskola som ligger mitt emot värdshuset. På andra sidan ridskolan och snett emot värdshuset ligger den Serbisk-ortodoxa kyrkan som jag också sjungit i. Men det är också ett minne blott.
Ridskolan ligger mittemot värdshuset
Anledningen var att jag var bjuden på brunch. En försenad födelsedagspresent från familjen och det var jag och mina döttrar som träffades. Vi blev anvisade ett bord, och intruerade, hur brunchen var upplagd så det var bara att hugga in. Vi åt så magen stod i fyra hörn och det var riktigt gott.
Så gott men jag orkade inte äta upp allt
Så god mat i den fina miljön men nu hotas värdshuset av rivning eftersom det ska byggas bostäder på tomten. Och Stockholm växer…
Äntligen fick jag tummen ur
Att tvätta fönster är något bland det tråkigaste jag vet. Om man till och med har fyra sidor att putsa tar det sin tid.
Men jag bestämde mig för att ta ett rum per dag så då är putsningen gjord på tre dagar.
Två rena och ett smutsigt
Nu tar det slut
Tänk att den här dagen är den sista sommardagen. Jag blir alltid lite melankonisk när den kommer även om hösten kan vara fin. Men det som tar ner mitt humör inför att hösten kommer är mörkret. Jag gillar det helt enkelt inte.
Men jag vet att tiden går fort tills det vänder igen och jag ser fram emot det…
Nu är det klippt
Med lite strul fick jag till en tid hos frissan idag. Något hade hänt med min bokning men jag fick en tid ändå.
Så trollet blev en ny människa.
Det är så vackert
Nu blommar det så vackert i de stora kastanjerna som växer på gatan utanför.
Snart kommer det bli hästkastanjer på trädet. De går inte att äta men man kan tvätta håret med dem.
Lunch med T
Snart har jag varit ledig från arbetslivet i snart tre år. År som gått så fort och där jag aldrig haft en tråkig dag.
Häromdagen träffade jag min gamla arbetskamrat T för en lunch i en närliggande galleria. Hon höll mig uppdaterad hur det var på jobbet och jag kunde konstatera att det inte har skett några förändringar under de år jag hållit mig borta.
Jag är så glad att jag aldrig behöver gå till ett jobb igen.
En gång i tiden
För många år sedan var jag på en så kallad – färganalys – tillsammans med ett gäng tjejer. Det var roligt att se hur vi passade till olika färger. Det som passade till den ena var förskräckligt på den andra. Vi var flera som blev besvikna för vi trodde något annat men den årstid som passade mig bäst var höstfärger. Alltså inte svart eller vitt.
Min vän A skapade därför denna palett som jag hittade i mina gömmor häromdagen. Den bar jag med mig i väskan i flera år.
Den färg som skrällde bäst var faktiskt, hör och häpna, neongrönt.
Farsta gård
Häromdagen träffade jag systeryster och min svägerska på Farsta gård för en fika. Vi brukar träffas si så där en gång i månaden.
Det var något kyligt men vi kunde ändå sitta utomhus.
