Kategori: Tankar

Tankar i vardagen > Tankar

Så häftigt

Posted on by Marianne

För flera år sedan såg jag ett program på TV om slemsvampar. De fascinerade mig eftersom de visade sig vara riktigt intelligenta. De är egentligen inga svampar, tillhör inte växt- eller djurriket utan är en amöba som livnär sig på bakterier och organiskt material. Den är såpass intelligent att det hittar föda på det mest effektiva sätt. Man använder amöbans sätt att röra sig när man ska bygga exempelvis nya järnvägar.

I det här stadiet kallas den för sotägg

Idag hittade jag en amöba på en stubbe från en björk som håller på att förmultna. Jag blev jätteglad att ha fått sett en för jag tror att det inte är så vanligt. Den är helt ofarlig för människor och djur och försvinner av sig själv efter en stund. 

Sen lunch och fika

Posted on by Marianne

Träffade min gamla kollega T på Farsta gård. Här hade hon aldrig varit trots att hon kör förbi här varje dag till och från jobbet.

Vi åt varsin svindyr men god räksallad och kunde sitta ute i solen som värmde bra.

Och som vanligt var det trevligt att träffas.

 

Det där med svår sjukdom

Posted on by Marianne

För tre år sedan blev min fina granne, Iris, sjuk i diabetes typ 1 som är en autoimmun sjukdom och som inte går att bota idag. Under åren har familjen haft det kämpigt med incidenter som berott på teknikstrul och som kunnat gå riktigt illa.

Typ 1-diabetes är en autoimmun, livshotande och obotlig sjukdom. Totalt lever 72 000 personer i Sverige, både vuxna och barn, med typ 1-diabetes. Det är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar attackerar de egna vävnaderna. Vid typ 1-diabetes angrips de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln så att de inte längre kan producera insulin. Egenvården av typ 1-diabetes brukar beskrivas som den mest komplicerade vård som inte sker på sjukhus, utan i hemmet. Utan insulin överlever man inte. Sjukdomen kan i dagsläget inte botas eller förebyggas.

Mer forskning behövs och därför har Iris startat en insamling på Barndiabetesfonden. Målet är 2000 kronor.

Sjävlklart har jag bidragit till forskningen och om du vill bidra finns länken här 

Fem en fredag – vecka 7

Posted on by Marianne

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Oväntat

Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör?
Se på OS.

Vad kan få dig att ändra planerna snabbt?
När något oväntat dyker upp.

Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det?
När jag inte har lust med det jag planerat.

Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra det?
Allt möjligt.

 

Klippning och lunch

Posted on by Marianne

Så blev det dags för den där klippningen igen. Som tur är behöver jag inte klippa mig så ofta även om det är skönt när det är klart. När jag var barn var det en plågsam upplevelse men numera känns det bra.

Sedan tog jag mig till bowlinghallen för att äta lunch. Och det var full rulle bland spelarna.

En trevlig avslutning på veckan.

Ett shoppingbesök och lunch

Posted on by Marianne

Häromdagen besökte jag Farsta för att handla presentaskar till mina barnbarn. De ska ju få varsin alldeles speciell present som jag kommer att berätta om lite senare.

Men askarna var slut, eller rättare sagt, så fanns bara två kvar och jag behövde fyra så jag skippade dem och bestämde mig för en annan lösning. Gick förbi Flying Tiger och hittade presentpåsar istället. De fick jag till priset vad en ask kostade. Win, win så att säga.

Innan jag åkte hem åt jag lunch och det blev en kycklingburgare.

Höstens sista månad

Posted on by Marianne

Tänk att jag alltid har trott att november tillhört vintern. Men ack så fel jag haft. Den tillhör faktiskt hösten. Månaden är grå och trist där mörkret tränger sig på. Och just i år har det heller inte blivit någon snö som gör att det blir ljust. Men inte mig emot, snö=kyla, och då står jag hellre ut med mörkret.

Men för att se det ljusa så är det bara tre veckor kvar tills det vänder.

Idag är det även första advent och jag har inte fått upp en enda julsak. Jag skulle ha varit iväg och sjungit men annat kom ivägen så tyvärr var jag tvungen att ställa in. Annars är jag en sucker för just jullåtar.

 

Man ska aldrig vänta

Posted on by Marianne

Idag åkte jag till stan för att äta lunch med min fina svägerska B-L. Hon har inte mått bra under en längre tid så därför har vi inte träffats på länge. Men det går inte att skjuta upp livet och eftersom det en dag tar slut bestämde vi oss att ses. Trots sjukdom.

Jag köpte med mig sallad från – café Blåbär – och vi satt länge och pratade om både ditten och datten.

Bra service

Posted on by Marianne

Jag behövde göra mig av med en avdankad robotdammsugare och var inte så sugen på att köra till återvinningen för att kasta den. Men eftersom jag visste att kommunens lastbil skulle komma till centrum för att vi närboende skulle kunna kasta farligt avfall tog jag en promenad dit istället.

Det var välordnat och enkelt att kasta sitt skrot. 

Besök på Skogskyrkogården

Posted on by Marianne

I veckan tog jag mig till – Skogskyrkogården – för att tända ljus för nära och kära. Mitt första stopp blev hos svärfar och svåger som ligger begravda nästan bredvid varandra trots att det är många år mellan deras dödsdatum.

Sedan fick Lena, en körresekompis, ett besök och det var tur att jag hade googlat var hon låg eftersom att hennes familj inte hunnit få dit hennes namn på gravstenen och att hon inte hette som de hon ligger begravd med.

Den som varit begravd längst är familjens gammelmormor Johanna som legat i jorden hela 80 år och än så länge får graven vara kvar.

Arbetskamraten, Chris, fick också ett besök och ett ljus och därefter tog jag mig till Maggan, en körkompis som dog för några år sedan. Den graven fick jag leta efter ganska länge. Tyvärr var den helt övertäckt av grönska och svår att hitta. Och även här var hennes namn inte graverad på stenen och jag tror att det aldrig kommer att ske. Den nu enda levande släkting är en systerson som jag inte tror kommer att ombesörja detta. 

Sist fick mina föräldrar ett besök innan jag tog mig hemåt igen. Då hade jag traskat runt i säkert två timmar och jag var rejält trött men mycket nöjd. 

Skogskyrkogården är nog en av de mest rofyllda platser jag vet och jag älskar att promenera där.

Mitt barnsliga jag

Posted on by Marianne

Jag gillar datorspel och har alltid gjort sedan datorer funnits i mitt liv. Men de ska vara enkla och utan våld. Gärna pussel och strategispel och så får de inte kosta pengar. 

Häromdagen visade det sig att det spel jag spelar mest har jag hållit på med i över två år. Och inte en krona har jag betalat för det. Det är ett slags memoryspel som hjälper mig att hålla hjärnan igång. Det är aldrig fel.

Lunch på ”Porten”

Posted on by Marianne

Igår träffade jag min gamla arbetskamrat som numera blivit en fin vän. Vi träffades på Port 73 som är en handelsplats i Haninge.

Hon är några år yngre än jag och har några år kvar att jobba. Jag tycker så synd om henne i den situation hon sitter i. Att ha passerat 60 och försöka hitta något annat jobb är nästintill en omöjlighet. Att skylla på åldersdiskriminering kanske inte alltid är rätt för när man blir äldre är lusten att vara på hugget inte så stort. 

 

Dags för brunch

Posted on by Marianne

Under gårdagens förmiddag tog jag tunnelbanan till Enskede Gård för att ta en promenad till Enskede värdshus. Det var m å n g a år sedan jag gick den här vägen genom den fina parken. Det var på den tiden jag red på Enskede ridskola som ligger mitt emot värdshuset. På andra sidan ridskolan och snett emot värdshuset ligger den Serbisk-ortodoxa kyrkan som jag också sjungit i. Men det är också ett minne blott.

Ridskolan ligger mittemot värdshuset

Anledningen var att jag var bjuden på brunch. En försenad födelsedagspresent från familjen och det var jag och mina döttrar som träffades. Vi blev anvisade ett bord, och intruerade, hur brunchen var upplagd så det var bara att hugga in. Vi åt så magen stod i fyra hörn och det var riktigt gott.

Så gott men jag orkade inte äta upp allt

Så god mat i den fina miljön men nu hotas värdshuset av rivning eftersom det ska byggas bostäder på tomten. Och Stockholm växer…

Nu tar det slut

Posted on by Marianne

Tänk att den här dagen är den sista sommardagen. Jag blir alltid lite melankonisk när den kommer även om hösten kan vara fin. Men det som tar ner mitt humör inför att hösten kommer är mörkret. Jag gillar det helt enkelt inte.

Men jag vet att tiden går fort tills det vänder igen och jag ser fram emot det…

Lunch med T

Posted on by Marianne

Snart har jag varit ledig från arbetslivet i snart tre år. År som gått så fort och där jag aldrig haft en tråkig dag.

Häromdagen träffade jag min gamla arbetskamrat T för en lunch i en närliggande galleria. Hon höll mig uppdaterad hur det var på jobbet och jag kunde konstatera att det inte har skett några förändringar under de år jag hållit mig borta.

Jag är så glad att jag aldrig behöver gå till ett jobb igen.

En gång i tiden

Posted on by Marianne

För många år sedan var jag på en så kallad – färganalys – tillsammans med ett gäng tjejer. Det var roligt att se hur vi passade till olika färger. Det som passade till den ena var förskräckligt på den andra. Vi var flera som blev besvikna för vi trodde något annat men den årstid som passade mig bäst var höstfärger. Alltså inte svart eller vitt.

Min vän A skapade därför denna palett som jag hittade i mina gömmor häromdagen. Den bar jag med mig i väskan i flera år.

Den färg som skrällde bäst var faktiskt, hör och häpna, neongrönt.

Det gör mig ont

Posted on by Marianne

Häromdagen kom de för att byta sand i barnens sandlåda vi har på tomten i min förening. Den smutsiga byttes ut mot ren för att barnen inte ska bli sjuka.

Det som gjorde mig beklämd var hur bra vi har det i vårt land. Att vi ser till att de flesta har det bra medan det runtom i världen är krig i många länder. Och att jag tror att många skulle byta den där skitiga sanden mot fred.

 

Shoppingrunda

Posted on by Marianne

I lördags åkte jag och mina tjejer på en ”shoppingrunda” för att köpa in lite växter vi ska ha på landet.

Först åkte vi till Agagården i Ösmo. De hade egentligen inte öppnat för säsongen men vi var välkomna att besöka deras växthus ändå. Plantskolan drivs av ett familjeföretag och ägarna var så trevliga och berättade mycket om deras växter. Där hittade vi tre sorters tomater och några sorters chili. Det ska bli så roligt att få skörda dem till sensommaren.

Massor av tomater i olika sorter

Sedan åkte vi över Nynäsvägen för att besöka Ösmo plantshop för att äta lunch och titta runt bland deras odlingar.

Magnolia i sin prakt

En vända till en lantshop blev det också innan vi tog småvägarna till Sunes pelargoner. Jag fick med mig två olika sorter, Westdale Appelblossom och Dunsbury.

Det blev en rolig och givande dag.

Att skämta fel

Posted on by Marianne

Jag är egentligen en ganska tråkig person. Ska jag dra ett skämt brukar jag börja skratta innan historien är klar, eller ännu värre, glömmer slutet.

Eller så kan jag dra skämt vid fel tillfälle och det här fick min äldsta dotter erfara när hon var barn.

Det var 1 april och jag skulle skoja med henne när hon var runt 6 år. Jag sa att hon skulle ta sig till dagis själv och inte nog med det så skulle hon dessutom se till att lillasyster också kom med. Som grädde på moset skulle hon även se till att syrran blev klädd och dra henne i vagn dit. Dagiset låg en halvtimmes promenad hemifrån och vägen gick uppför!

Det här otroligt dåliga skämtet kommer E ihåg med rysning än idag – stackars älskade dotter.

Och naturligtvis behövde hon inte göra allt detta. Vi tog oss till dagiset tillsammans.