Tankar i vardagen

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Esaias Tegnér

Man kan sola sig en hel dag i en varm tanke

Idag är det kräftans dag. Eller rättare sagt kräftpremiär som det alltid är det här datumet. Själv tänker jag vänta några dagar till innan jag äter mina egna kräftor.

Är det någon som kommer ihåg uttrycket ”möllenöh” och var det kommer ifrån? Jag hörde det häromdagen och fick lite flashback. Det kommer naturligtvis från Robban Broberg med de underfundiga texterna.

Det var slutrepliken på tv-programmet – The plingplong show – som visades 1970 och betyder ungerfär ”jag gillar dig”.

Ordet ska jag ta i min mun lite oftare ❤

Det här är väl ingen nyhet precis, men jag tycker att det tål att upprepas. Kanske för att få alla curlande föräldrar att tänka till en gång extra.

Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken.

Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!

Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol. bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

För att inte tala om vilken risk vi tog när vi blev lite äldre och liftade.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det, för VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN. Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så: GRATTIS!

Kopierat från Ingrid

Läste på text-TV om det vådliga med att låta barnen dricka energidrycker. Deras hjärnors belöningssystem blev då uppmuntrat att önska mer.

Det slog mig då att man kanske skall ta bort allt som kan liknas vid belöningssystem för att vara på den säkra sidan. Inte bara bonuspengar för goda betyg utan även sånt som god hemlagad mat (godis och chips är ju givetvis helt uteslutet) .

Direkt skadligt kan ju även vara att man ger dem kramar och pussar för då kommer bara deras hjärnors belöningssystem att kräva mer längre fram i livet.

Apropå ingenting så har jag härmed nöjet att bjuda in er till en föreläsning ”Om mitt trista gråa liv ” nu på torsdag i samband med ”Depressionernas årsmöte”.

Jag garanterar att era hjärnor inte kommer att utsättas för någon otillbörlig belöning i form av stimulerande spiritualiteter eller dylikt. I gengäld får Ni lova att inte avge några skratt eller applåder.

(En mammas tankar)

Det är något fel som är trasigt och som man måste laga innan det går sönder.