Bilen gick igenom bilbesiktningen det här året också så nu får jag hålla tummarna till nästa år.

Bilen gick igenom bilbesiktningen det här året också så nu får jag hålla tummarna till nästa år.

Tänk att det har gått 25 år sedan Estonia sjönk.
Jag hade flera arbetskamrater som förolyckades den där natten. Det var ett fåtal som kom tillbaka. En av mina närmsta vänner skulle ha åkt med men valde att stanna hemma för att ta hand om sin dotter. Han hade änglavakt. Att han gick bort några år senare alldeles för tidigt är en sorg i sig.
Det här var en stor katastrof som satte spår i mig och säkerligen i många andra. För olyckan var så onödig.

När jag flyttade till min lägenhet för 8 år sedan slutade jag med att köpa plastpåsar när jag gick och handlade. Då handlade det inte om att jag tänkte på miljön utan mer för att jag inte gjorde av med så mycket påsar. Så jag valde att ofta ta med mig en kasse till affären.
Numera kostar ju plastkassen pengar förutom om man handlar hämtmat. Den kassen är ju något mindre och är perfekt för mitt lilla hushåll. För jag har blivit duktig på att sortera numera och då passar den storleken riktigt bra. Det mesta hamnar ju ändå bland sopsorteringen.
Jag spar de små fruktpåsarna för dem kan jag lägga allt plastavfall och det blir enkelt när jag ska ta dem med mig.
Men jag blir mörkrädd av hur mycket plast som förbrukas.

När man varit på möte hela dagen måste man gå förbi Wijnjas och köpa lite goda ostar till helgen.

Vad roligt det är när man beställer något och man får en personlig hälsning tillbaka. Det gör att jag återkommer. Jag köpte ett litet smycke från en firma i Finland som jag ska ha till mina oknäppta koftor.

Idag blev jag kattvakt åt en liten sötnos. Underbara fina Wira som fortfarande inte är helt frisk från sina sår. Nu ska hon vara hos mig några dagar eftersom hennes familj är på roligheter.

Älskade kisse ❤
Efter frukosten tog vi oss ut till lekparken. Det var viktigt för Prinsessan och så fick det bli.

Sedan blev vi lite hungriga så vi tog oss till Farsta för att äta lunch innan vi tog oss hem till lillasyster.

Jag kände mig rätt mör när jag kom hem på kvällen. Men det var mysigt att få hänga med Prinsessan.
Idag ska jag ha häng med den här bönan. Vi ska handla godis och äta pizza är det bestämt.

En av låtarna vi övade ikväll.
En feelgoodbok skriven av Johanna Toftby. Den här var inte lika tung att bära hem som de andra böckerna jag bar hem häromdagen.

För lite sedan hämtade jag ut böckerna om Sveriges kungasläkt. Ett 10-kilospaket innehållande tre böcker. Så det blev tungt att bära hem eftersom jag bar på två.
Till saken hör att jag och min familj finns representerade i böckerna. Vi är alltså ättlingar till Gustav Vasa. Och om honom finns att läsa här

Så kul att få vara med i ett bokverk bland alla kungar och drottningar.
Familjemiddagar älskar jag att ha på söndagar. Det hänger ihop med min barndom när släkten oftast träffades för gemensam middagar på just söndagar.

Oftast träffades vi hos moster Märta och morbror Karl-Erik som bodde på Östermalm. De hade en tillräckligt stor lägenhet som kunde ta emot oss alla. Några söndagsmiddagar blev hos moster Elsa. Hon bodde också på Östermalm men hade en betydligt mindre lägenhet så där var vi inte så ofta. En del av middagarna var i mitt föräldrahem i Fagersjö. Och den traditionen har jag burit med mig.

Men ibland krockar fritidsaktiviteter så den där söndagsmiddagen blev en lördagsmiddag istället men gästerna var lika nöjda ändå.
Fredagen är veckans absolut bästa dag precis som våren är den bästa årstiden som finns. Tycker åtminstone jag.
Den här veckan har varit något lugnare än förra då det var ett rent helvete. Teknik i all ära men att släppa appar för att underlätta för vissa samtidigt som vi som mottagare skulle ta hand om det som kom in inte blev riktigt synkat. Samtidigt med sjukdomar och flera på utbildning blev det inte helt optimalt.
Men den här fredagen blev jag i alla fall inte däckad. Bra så. Nu ska jag bara fira att det är just fredag.

Så kom den där dag som jag dragit på så länge. Det där tandläkarbesöket jag försökt skjuta upp så länge. Men nu gick det inte längre. Det var bara att beställa tid och masa sig dit.

Efter min stickperiod i somras ska jag försöka göra mig av med de garnrester jag har liggande.
Vad är då bättre än att göra det för en god sak. Virka någon eller kanske till och med flera katter för att delas ut till sjuka barn?

Jag älskar att läsa böcker och väljer att läsa dem på min mobil när jag åker till och från jobbet. Då behöver jag aldrig ha tråkigt när jag väntar på mitt tåg eller buss. Och jag har valt att betala för en sajt som tillhandahåller dem.
Däremot är jag inte så bra på att beskriva mina känslor inför det jag läst. Men jag måste ändå få lyfta fram den här fantastiska boken:

En av de bästa böcker jag läst på länge. Kanske det berodde på att jag aldrig läst något av Alex Schulman tidigare men även för jag inte visste något om historien om hans familj. Det var ett riktigt bra flyt i hans berättelse och intressant för att den kom från en verklig historia. Det blev den som den värsta deckare.
Alex berättade osentimentalt om sin familj på ett bra språk som fängslade mig.
Från bokens baksida:
”Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt”.
Jag rekommenderar den starkt.
Ännu en fantastisk låt av min stora favorit Rufus Wainwright.
Nu börjar buketterna som jag fick förra veckan göra sitt. Men några blommor lever fortfarande och dem satte jag ihop till en bukett som får pryda mitt bord lite till.
Det gäller att ta tillvara det som fortfarande finns kvar.

Jag ska inte klaga. Men den här veckan har varit den jävligaste som jag upplevt på jobbet.
Med ny teknik och med minimalt med personal har vi inte kunnat mäkta med det tryck som varit.
Så när jag kom efter jobbet och satte mig i soffan rann all kraft ur mig totalt och jag upplevde en trötthet jag aldrig känt förut. Jag blev helt enkelt tom i skallen.

Men nu står en helg framför mig som jag får vila upp mig.
Den här presenten köpte jag till ettåringen som vi hade fest för i helgen. Jag hoppas den kommer passa i hans nya rum inrett i värsta skogsmiljö.
En lampa i form av en räv gjord efter förlaga som origami. Den har jag köpt härifrån

Jag har ju sjungit i kör i många år och tyckt att det varit så så roligt. Det är få gånger jag valt bort min sång under dessa år.
Men så hände något som gjorde att det inte blev kul längre. Så därför valde jag bort körsången en period.
Men nu är jag tillbaka och börjar känna glädje i sången igen. För hur än allt är så mår man så bra av att sjunga. Det skulle alla göra.

Den sociala närvaron är minst lika viktig. Så fika måste man göra när man sjunger i kör.
Idag skulle min mamma ha fyllt 90 år om hon levt. Men så gammal hann hon inte bli eftersom hon gick bort för många år sedan.
Men jag säger grattis och hoppas hon sitter däruppe på ett moln njuter av sin dag.

Vilken härlig avslutning på sommaren det blev den här helgen. Igår kväll kunde jag sitta ute länge, länge. Det var en så skön kväll som andades tropisk sommar. Säkert den sista för det här året.
Nu väntar en höst med mörker och tända ljus. Det är ju mysigt det också.

Lampa från Rusta.