Nu var det så länge sedan jag träffade mina barnbarn att jag var tvungen att åka och hälsa på dem.
I den här åldern hinner det hända massor på bara två veckor och det kunde jag se hos bägge.
Först åkte jag förbi Prinsessan och lekte en stund med henne.
Sedan fortsatte jag till Prinsen och där stannade jag och åt middag innan jag tog mig hemåt för att packa inför morgondagen.
Jag var riktigt nöjd när jag åkte hem ❤
För det mesta har jag matlåda med mig till jobbet. Men ibland fungerar det inte.
Som tur är ligger min arbetsplats bredvid en högskola med många fattiga elever. I högskoleområdet finns ett café som säljer billig mat.
Det här blev min lunch idag för knappt 60 kronor. En libanesisk tallrik med mycket grönsaker.
Det var skönt att ta en promenad fast jag har fått så jäkla ont i hälen. Dock inte hälsporre som tur är.
Jäklar vad bra de är de här grabbarna!
Ibland är det så skönt att inte behöva ställa sig vid spisen och laga mat.
Idag var en sådan dag så jag fortsatte på gårdagens spår och gick på restaurang.
Tänk att en Oscar med pommes kan vara så gott ibland.
Idag firade vi vår fina körkamrat Lars som förvisso fyllde år redan i våras men valde att ha sin fest idag. Vi höll till på fina Farsta gård och som grädde på moset var det varmt och soligt.
Dagen bestod av mycket sång och trevligt umgänge.
Först hälsades vi välkomna av fördelsedagsbarnet.
Sedan fortsatte festen med en tipsrunda.
I det vinnande laget fanns inte jag med.
I väntan på middagen hade vi musikunderhållning.
En bild från grannens tallrik. Det fanns mycket mat att hämta.
På varje bord fanns saker som representerade födelsedagsbarnet. Här var det musik som gällde.
Toastmaster och Janet sjöng för Lars.
Allt avslutades med ett musikquiz.
Tack Lars och Elsie för en trevlig fest.
Nedanstående är sant.
Ovanstående är falskt.
Filmen var inte bra men däremot musiken…
Inte åt jag några köttbullar idag fastän dagen var tillägnad just köttbullen. Inte ens personalrestaurangen på jobbet bjöd på dessa läckerheter för de hade nog inte en aning om att det var en högtidsdag. Och så såg det nog ut lite överallt skulle jag tro.
Mitt favoritrecept på köttbullar är ungefär så här:
500 g blandfärs
½ dl ströbröd
1 dl mjölk
1 ägg
1 gul lök, riven
1 msk dijonsenap
1-2 msk köttfond
salt och peppar
Blanda ströbröd och mjölk och låt stå dra ca 15 minuter. Rör i de övriga ingredienserna. Rulla köttbullar till önskad storlek och lägg på en pappersklädd plåt. Grädda i ugn 200 grader ca 15 minuter. Rör om då och då.
Servera med potatismos och lingon.
Jag hamnade hos frissan idag. Med lite ny färg i det gråa blev jag som en ny människa.
Tyvärr måste jag snart hitta en ny frissa eftersom min kommer att gå på nya äventyr.
För andra gången på några dagar besökte jag Rågsveds centrum. Ett läskigt ställe som jag hoppas slippa besöka flera gånger.
Rågsved är en förort byggd på 50-talet. Det ligger jättevackert med både låghus och höghus. Den ligger inte långt från stan och närhet till naturen.
Problemet är att förorten är segregerad. De människor som bor här har inte så stora chanser att nå en toppstatus i samhället. Om de ens får ett jobb. Av den anledningen finns det en stor kriminalitet här.
Det är synd. Mycket synd.
Så trevligt vi hade det igår. God mat i massor. Prinsessan och Prinsen på högvarv. Och inget kalas utan kras. Så där som det ska vara.
En fin present fick jag också. Ett restaurangbesök med valfritt antal rätter och dryck. Jag får välja restaurang men inte var. Det blir en hemlighet tills vidare och jag lovar att berätta senare.
Efter ha plockat undan från gårdagen bytte jag lakan och dammsög. Dags att förbereda inför morgondagens jobbstart.
Tack och godnatt!
Att fira att man blir äldre är väl egentligen ingenting att fira. Men det är alltid ett bra tillfälle att träffas.
Så idag kom familjen på en middag hemma hos mig. Jag hade gjort enkelt för mig och beställt catering. Så enkelt och så lätt. Maten var vackert upplagt och mycket väl tilltaget. Då slapp jag stå i köket flera dagar för att fixa. Ingen disk förutom glas, bestick och tallrikar och allt fick plats i en diskmaskin.
Det enda jag gjorde förutom maten var att skära upp bröd och servera med en osttårta.
Till kaffet fick det bli färdigköpt tårta. Varför krångla till det liksom?
Att beställa catering kommer jag att göra fler gånger.
Häftig låt av Amy Winehouse som gick bort alldeles för tidigt.
Så kom den där dagen som är återkommande varje år. Och ingen kommer ifrån den oavsett om man vill eller inte.
Den kallas för födelsedagen.
Jag blev firad på telefon, på messenger, facebook och mejl. Och alla dessa meddelanden gjorde mig så otroligt glad och tacksam.
J a g ä r v ä r d a t t f i r a s!
Den här semestern har jag inte sminkat mig en enda gång. Jag har heller inte gjort något med mitt hår. Jag har skrotat runt i nästan samma kläder varje dag. Jag har varken plockat svamp eller bär. Jag har nästan inte lagat någon mat.
Men trots det har jag har njutit av varenda stund att få vara tillsammans med dem som betyder mest i mitt liv.
Och så har jag älskat att fått lyssna på tystnaden.
Bara en sån sak ❤
För att vara lycklig krävs det tre ting: något att göra, något att älska och något att hoppas på.
”Ut sementem feceris, ita metes” – som man sår får man skörda.
Nu är det tredje gången i år som jag blivit sjuk. Grrr…
Men jag har fått förklarat för mig att det kan bli så här när man får barnbarn som börjat på förskola. De smittas lätt och hinner nästan aldrig bli friska emellan. Men vi ses ju då och då och då drabbas även jag som älskar att vara nära dem och gärna ge dem en puss eller två. Men jag ska absolut inte skylla på mina barnbarn den här gången eftersom bacilluskerna inte har någon avsändare.
Men det är bara att bita ihop för det här är glömt när jag är frisk igen…
Att jag fascineras av småkryp är ingen hemlighet. Så när jag fick syn på dessa vackra larver undrade jag hur de kommer se ut som fjärilar en dag?
Först fick jag syn på denna ganska stora larv som jag först trodde var en skogssnigel men med närmare titt såg den mer ut som en orm:
Den heter Större Snabelsvärmare och ser ut så här som fjäril:
Bild lånad från nätet
Senare på dagen hittade jag den här lilla krabaten i mina pelargoner smaskandes på ett blad. Under den låg en hög med bajs. För har man inkomster så har man också utgifter.
Den här vackra larven heter Syraftonfly och ser ut så här som fjäril:
Bild lånad från nätet
Den här nyfikenheten har fört över till mina tjejer som inte är rädda för småkryp om de inte heter flugor det vill säga. De har aldrig varit en favorit hos någon av oss.
Idag hade vi höstfest på landet. En tradition som vi haft sedan många år tillbaka med avbrott några år men som vi återupptog för vi saknade den gemenskap som den gav.
Vi startade med mingel för att sedan gå en tipspromenad. Sedan satte vi oss att äta vår medhavda mat. Vi hade valt kräftor och en supergod västerbottenspaj med kantareller. De hade tjejerna hittat igår när de var i skogen.
Allt avslutades med lekar men då hade jag redan gått hem för att natta Prinsessan.
Tänk vad skönt det är att få sätta på sig en klänning utanpå baddräkten och sedan gå den korta vägen ner till sjön. Det har ju inte varit möjligt så många dagar i år åtminstone där jag har befunnit mig.
Men idag var en sån dag.
Det var tillräckligt varmt i vattnet så att till och med badkrukan själv tog ett dopp tillsammans med Prinsen och Prinsessan.
Medan vi roade oss på stranden fick P den äran att ta hand om min bil som behövde få en ny fjäder i framvagnen. Och det gjorde han utan knot.
Delar av den lilla familjen och jag tog oss till Fabriken i Sparreholm för att jag skulle komplettera med nya underkläder. Nu har jag så det räcker ett år framåt.
Vi var klara lagom till lunch så vi satte oss på restaurang Garaget och tog varsin hamburgare.
När vi kommit hem igen bakade Prinsessan med hjälp av hennes mamma en sockerkaka. Hon är duktig hon knappt två år gammal =)
Jag reagerar inte på om det är fullmåne eller inte men jag vet att många gör det. En del har svårt att sova och blir allmänt oroliga.
Häromkvällen var det en så vacker fullmåne ute att jag var tvungen att ta en bild. Fint när det börjar mörkna ute.
Igår kom Prinsen och hans familj hit till mig för en spontan middag i all sin enkelhet. Vi fixade till en god pasta och han åt med god aptit.
Efter fikat blev han så trött att de var tvungna att åka hem. Då hade klockan blivit så pass att det var läggdags.
Men det var mysigt att få träffas så här tycker jag.
Ljusstakarna kommer härifrån
I förra veckan gjorde jag ett besök i Nyköping. Det är en mycket trevlig liten stad som är väl värd ett besök.
Men jag skulle egentligen bara dit för att äta middag och sova över en natt så det blev inget besök i själva staden den här gången.
Jag bodde på ett hotell som ligger vackert vid Nyköpingsån.
Inställerade mig på rummet. Ett stooort rum.
En smakfull installation.
Hamnade på en restaurang som just den här kvällen hade räkfrossa som erbjudande och eftersom det hade börjat regna passade det bra att välja detta.
En regnig men vacker kväll avslutades ganska tidigt.
Förutom några lättlästa böcker har jag plöjt några deckare i sommar. M.J. Arlidge tillhör en av mina favoritförfattare som skriver om polisen Helen Grace som är den röda tråden i alla böckerna. De är mycket spännande och svåra att lägga ifrån sig.
Så om du gillar deckare rekommenderar jag dem varmt. Läs dem gärna i följd för att få ett sammanhang.
Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en revolver och en mobiltelefon.
Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner – arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. Men hon har själv upplevt fruktansvärda saker och måste regelbundet ge utlopp åt sina inre demoner genom att låta sig piskas.
När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.
En död man som levt ett till synes skötsamt liv hittas i ett övergivet hus. Någon har skurit ut hans hjärta och lämnat det utanför familjens ytterdörr. Det är det första offret. Och kriminalkommissarie Helen Grace anar att det inte är det sista.
I Southamptons slumkvarter frodas prostitution och droghandel. Varför har en lyckligt gift man rört sig i det området? När ännu ett liknande fall dyker upp är det tydligt att det går en seriemördare lös. Ett tredje offer hittas. Vilken är den gemensamma nämnaren? Kan mördaren spåras vid den chattsida där ett antal män diskuterar och betygsätter prostituerade?
Helen Grace har inte bara en krävande mordutredning på sitt bord. Hon försöker också återhämta sig efter systerns död samtidigt som hon måste navigera mellan blindskären på polisstationen, där inte alla vill ha henne kvar. Helen kan känna vreden bakom morden, men hon kan inte föreställa sig hur skickligt mördaren går tillväga, eller vad som väntar henne i slutet av jakten…
En ung kvinna vaknar upp i en kall, mörk källare. Hon vet inte hur hon har hamnat där eller vem som är hennes kidnappare.
Inte långt därifrån, på en öde strand, hittas kroppen efter en annan ung kvinna – en kvinna som aldrig anmäldes som saknad eftersom familjen fortsatte att motta sporadiska sms från henne efter försvinnandet. Någon ville få de anhöriga att tro att hon fortfarande levde när hon i själva verket var död.
Fyndet ger kriminalkommissarie Helen Grace kalla kårar. Det är tydligt att hon har med en galning att göra – en mycket störd person som inte bara är intelligent utan även har resurser. Och medan Helen kämpar för att lista ut vad mördaren drivs av börjar hon förstå att tiden håller på att rinna ut för någon som fortfarande lever…
Mitt i natten lyses stadshimlen upp av skenet från tre stora eldsvådor. Det är mer än bara ett tragiskt sammanträffande. För kriminalkommissarie Helen Grace visar sig en ondska hon aldrig tidigare sett maken till.
Bränderna kräver flera människoliv, och det framgår snart att de är noggrant planerade och iscensatta. Men utredningen hinner knappt börja förrän nya lågor slickar stadens byggnader och fler får sätta livet till.
Pressen på Helen blir stor när allmänheten kräver att hon och hennes team ska hitta den skyldige och få ett slut på de fruktansvärda mordbränderna. Och som om det inte vore nog måste hon också hantera sina överordnade och säkerställa att den ambitiösa reportern Emilia Garanita inte stjälper polisens arbete.
Utredningen blir till en krutdurk. Frågan är hur Helen ska orka stå emot sina egna demoner och kunna koncentrera sig på att hitta och oskadliggöra mordbrännaren.
Idag är det kräftans dag. Eller rättare sagt kräftpremiär som det alltid är det här datumet. Själv tänker jag vänta några dagar till innan jag äter mina egna kräftor.
Nu har jag kommit hem igen efter nästan tre veckor på landet. Det har varit roligt och intensivt på många sätt. Att ha fått umgåtts med de som stått mig närmast har varit det bästa men också lugnet i min ensamhet.
För att kompensera den uteblivna badturen förra året var jag tvungen att doppa mig i början av semestern för att ha fått det gjort. Inte skönt när vattnet endast var 20 grader men jag lyckades. Bra gjort för en badkruka.
Den här sommaren har vädermässigt varit mycket märklig. Det har varit kalla vindar blandat med varm sol samtidigt som det inte kommit något regn. Det otroligt goda dricksvattnet vi fått från en bergborrad brunn har börjat sina så det har till och från både smakat järn men också periodvis varit brunt.
Vi fick även till det i vardagsrummet med nya soffor och nytt vardagsrumsbord men främst att ha fått upp fönsterbrädor som jag saknat i så många år. Äntligen kunde jag ställa dit fina lampor och hänga upp nya gardiner. Nu fattas det bara lite grönt för att allt ska bli fulländat. Det blev så fint trots att det mesta var begagnat eller inköpt för en billig penning.
Och så klart har jag druckit bubbel och ätit en massa god mat.
