När jag för lite sedan besökte Bagarmossen gick jag runt på torget. Hittade den här lokalen som jag för många år sedan döptes i. Roligt att den fortfarande finns kvar fastän samhället förändrats.
Kategori: Tankar
Någon som minns?
Tänk att jag kommer ihåg när jag var barn och för första gången gick på dockteater. Det var polisen som hade den här verksamheten och jag tror de höll på i många år. De hade ju även cykelövning i skolorna där man fick lära sig trafikvett.
Bilden föreställer hur man skulle bete sig i trafiken.
Det var ordning och reda på den här tiden.
Riksdagsvalet
Jag röstade inte på Miljöpartiet i gårdagens val.
Jag arbetar inte inne i stan och skulle jag göra det skulle jag ändå inte kunna cykla dit eftersom det är för långt. Det är även för långt att cykla till min nuvarande arbetsplats. Mina knän håller helt enkelt inte. Jag har tur med att bo nära allmänna kommunikationer så jag ska inte klaga. Då hinner jag läsa massor med böcker vilket jag fullkomligt älskar.
Jag åker gärna kollektivt. Men då måste det finnas möjlighet att lätt kunna ta sig från punkt A till B. Och den möjligheten finns varken i närförorterna eller utanför stan. Ett exempel var när jag skulle äta brunch på Sundby gård för ett tag sedan. Det är inte många kilometer men för att ta sig dit kommunalt skulle ta en och en halv timme! Då var det lättare att åka bil.
Se Stefan Sauks film om det trafikkaos som råder i Stockholm just nu.
För 25 år sedan
Den här dagen stod jag ute på tomten i Tallkrogen som ligger någon halvmil från city och hängde tvätt i det soliga vädret. I Stockholm höll Vattenfestivalen på som bäst och just den här dagen så hade man uppvisning av ett Jas-plan.
Helt plötsligt blev det ett annat ljud i luften även om jag innan inte kunnat höra planet. Men sedan tystnade det. Jag fick en så stark känsla att något hade hänt. Planet hade störtat på Långholmen.
Men som tur var skadades ingen i olyckan.
Tankar
Om inspiration är den bästa råvaran, så är sällskap den bästa kryddan.
Idag hände något märkligt
Min arbetsplats ligger bredvid en pendeltågsstation där det även finns ett stort sjukhus.
Ibland händer det, eller egentligen ganska ofta, att personer väljer att hoppa framför tågen. Om det beror på att de kommer från sjukhuset eller om det helt enkelt är ett lätt ställa att ta sig av daga från vet jag inte.
Och idag hände det igen. En person valde att ta sitt liv men den här gången överlevde han/hon. Men tydligen räckte inte det närbelägna sjukhusets resurser till så därför behövde personen forslas vidare.
Men med den trafik vi har i Stockholm skulle det inte gå att transportera personen i tid så därför var man tvungen att tillkalla helikopter.
Det var en mäktig syn att få se den landa på den stora parkeringsplatsen utanför mitt fönster för att sedan lyfta med patienten ombord.
Jag hoppas det gick bra för personen.
Det här är inte OK
Idag hade jag ingen lunch med mig till jobbet så jag var tvungen att inhandla en.
Från att inte ha något att välja på i grannskapet finns det numera flera ställen. Och idag tog jag mig till Espresso House och köpte mig en sallad.
Det skulle jag inte ha gjort…
När jag satte mig att äta upptäckte jag att den inte var gjord varken igår eller förrgår. Gurkan hade gjort sitt, pastan hade torkat och bönorna var skrynkliga. Salladen var brun på kanterna och dessutom hade man lagt dit den sista biten av stjälken som man normalt kastar.
Skitäckligt…
Så tyvärr Espresso House det här var första och sista gången jag handlar hos er!
Det där med färg
Jag brukar inte färgmässigt sticka ut. Det är mest svarta byxor eller blå jeans som gäller och mörkt upptill. När jag känner mig glad kan jag vara lite wild and crazy och sätta på mig något rött men för det mesta är jag väldigt neutral i mitt färgval.
Häromdagen köpte jag mig ett par nya skor, ett par svarta. Det jag inte upptäckte då, eftersom jag köpte dem på nätet, var att de var blingade med silverdetaljer.
Oj så modig jag känner mig, ha ha…
Det finns fortfarande liv
Än så länge blommar höstblommorna vackert i rabatterna. Men det dröjer inte länge innan allt har täckts in med snö.
Du vackra stad
När jag var på konferens häromdagen tog jag en promenad från Söder till Gamla stan. Det var skönt ute om än lite molnigt.
Nu har kollektivtrafiken börjat gå på vattnet också. Just den här båten var på väg mot Kungsholmen.
Riddarholmen med Riddarholmskyrka i bakgrunden.
Stockholms stadshus till vänster.
På okänd mark
För andra gången på några dagar besökte jag Rågsveds centrum. Ett läskigt ställe som jag hoppas slippa besöka flera gånger.
Rågsved är en förort byggd på 50-talet. Det ligger jättevackert med både låghus och höghus. Den ligger inte långt från stan och närhet till naturen.
Problemet är att förorten är segregerad. De människor som bor här har inte så stora chanser att nå en toppstatus i samhället. Om de ens får ett jobb. Av den anledningen finns det en stor kriminalitet här.
Det är synd. Mycket synd.
Om ingenting
Den här semestern har jag inte sminkat mig en enda gång. Jag har heller inte gjort något med mitt hår. Jag har skrotat runt i nästan samma kläder varje dag. Jag har varken plockat svamp eller bär. Jag har nästan inte lagat någon mat.
Men trots det har jag har njutit av varenda stund att få vara tillsammans med dem som betyder mest i mitt liv.
Och så har jag älskat att fått lyssna på tystnaden.
Bara en sån sak ❤
Tänkvärt
För att vara lycklig krävs det tre ting: något att göra, något att älska och något att hoppas på.
”Ut sementem feceris, ita metes” – som man sår får man skörda.
Så sjukt
Nu när jag är hemma och är sjuk så har jag kunnat läsa om kvinnan som mördade sin pappa och skadade sin mamma svårt. Domen kom idag.
Jag måste få säga att det är den sjukaste läsning jag gjort.
Att kvinnan har definitivt inte alla hästar hemma är väl bara att konstatera.
Bild lånad från nätet
#blogg100-dag 80
Det finns så många fattiga människor i världen. En del fattigare än andra. Men att tiggeriet blivit en del av vår vardag gör att jag blir väldigt mättad. Så när jag ser den här typen av önskemål lämnar jag det helt åt sidan. Dels för att jag numera aldrig har kontanter men också för att jag tror på hjälporganisationernas insamling för att hjälpa människor som inte har möjligheten att lämna sitt hemland för att komma hit och tigga. Alla ska få en rättvis hjälp helt enkelt.
#blogg100-dag 39
Skulle ha åkt till landet idag men jag var tvungen att stanna hemma ifall de skulle ringa från jobbet.
Satt mestadels framför TV:n och tittade på det fruktansvärda som hände igår. Det går nästan inte att ta in. Att det här skulle hända i Stockholm, staden jag bor och är född i, är ofattbart. Att någon kan tänka sig sätta sig i en bil och köra på oskyldiga människor är så tragiskt. Jag undrar hur en sådan person tänker? Hur jag än vänder och vrider på mina tankar kan jag inte få till det. Det måste fattas något i den här personens hjärna.
Men jag kommer inte att låta mig skrämmas. Och det är många med mig som känner likadant.
En vanlig onsdag
Om det kom massor av snö igår höll det på att regna bort idag. För övrigt blev det en helt vanlig onsdag med körövning på kvällen.
Utsikt från mitt kontorsfönster
I soffan
Fortsatte dagen med att titta på ytterligare en serie som jag inte hunnit med att se. Det blev ”Hotell Halcyon” som går på ettan och har visningstider på lördagskvällarna.
Även den här serien var riktigt bra så den ska jag försöka följa.
Det är tätt på given
Även idag åkte jag in till stan. Det var fortsättning på knäckebrödsprovningen som jag gjorde förra veckan.
Julskyltningen hade inte riktigt kommit igång men jag märkte att det var mer än förra veckan i alla fall.
En bukett på torget var jag ju tvungen att köpa.
Stockholms konserthus
Torghandeln hade försvunnit när jag korsade Hötorget för att ta mig till tunnelbanan.
Fixa sig lite matlådor
Ställde mig och gjorde matlådor under dagen eftersom jag börjar jobba på måndag.
Tänk att det gått nio veckor sedan jag blev sjuk. Det är knappt jag förstår det själv och hur sjuk jag har varit. Ett virus som fick fäste efter en urinvägsinfektion gav hög feber och en enorm trötthet utan dess like. Och som alla vet så finns det inga mediciner mot virus utan det måste läka ut sig själv.
Men efter ha varit hos läkaren idag så kommer jag börja jobba halvtid några veckor innan jag går över på heltid. Det blir en bra start.
Men, men…
Först gjorde jag en köttfärssås på lammfärs som jag kryddade på med lite rödvin. Jisses vad gott det blev. Den använde jag till att göra en auberginegratäng.
Sedan gjorde jag en köttfärspaj på rester av tacofärs som jag hittade i frysen på landet. Till pajdegen använde jag mig av kesella för att göra den lite magrare men även att få en annan konsistens än vanlig pajdeg. Det som blev över av kesellan blandade jag med matlagningsgrädde och en liten burk tacosås. Blandningen hällde jag över färsen som jag lagt i skalet. Sedan tryckte jag dit några körsbärstomater och hällde på lite god ost uppå innan jag gräddade allt. Den kommer att räcka till sex matlådor eftersom jag har blivit så liten i maten numera.
Stockholms fulaste tunnelbanestation
Åkte in till stan en stund på förmiddagen. Jag skulle kolla lite noter men affären jag skulle besöka hade gått i konkurs så det var tvärstängt. Så det var bara att traska tillbaka till Medborgarplatsen för att åka hem igen.
För övrigt måste det här vara den absolut fulaste tunnelbanestation som finns. För många år sedan försökte man fräscha upp den genom att sätta upp färgglada plåtar runt perrongstolparna men för övrigt har man låtit den vara. Den har förutom detta, nytt perronggolv och en ny uppgång till Medborgarplatsen, varit orörd sedan 1950.
En svunnen tid
När jag jobbade på Söder en tid för länge sedan drog vi igång med en liten kör för att ha ett luciatåg för våra arbetskamrater som blev mycket uppskattat. Vi blev även inbjudna att sjunga för brandmännen på Katarina brandstation.
De hade otroligt vackra lokaler med högt i tak och bra akustik och det lät så vackert att många satt med tårar i ögonen.
Min arbetsplats finns inte kvar men däremot brandstationen. Jag hoppas de får besök av skönsjungande körer fortfarande.
Katarina brandstation är en av tre som ligger i Stockholms innerstad. Vaktdistriktet sträcker sig från Gamla Stan i norr till Globen och Björkhagen i söder och från Hornstull i väster till Nacka i öster.
Katarina är Stockholms äldsta brandstation. Brandkåren flyttade in i lokalerna år 1876. Byggnaden, som heter Sivertska kasernen, hade tidigare fungerat som bryggeri och som kasern åt stadsvakten. De äldsta delarna är från 1780-talet. Förutom brandstationen inryms även brandkårsmuseet inom väggarna.
(text och bild kopierat från nätet)
Internationella aidsdagen
Idag är det internationella aidsdagen. Den uppmärksammades för första gången den 1 december 1988. Det är en internationell dag som initierades av FN för att uppmärksamma den globala hivepidemin och offren den skördat.
Man räknar med att 35 miljoner människor bär på viruset. Och naturligtvis finns smittan runtom hela jorden så även i vårat land.
Just den här dagen går mina tankar till R och P. Två personer som står mig väldigt nära och som har burit på sjukdomen sedan slutet av 80-talet. Men tack vare bromsmedicinerna de äter lever de fortfarande och kommer säkerligen leva lika länge som någon annan.
För att stödja kampen mot sjukdomen kan man köpa en pin. Det kan du göra här
