Det var meningen att jag och syster skulle träffa vår svägerska men hon var sjuk så det blev bara vi två. Vi träffades i Farsta och gick till bibliotekets cafeteria. Och trots att vi numera träffas rätt ofta satt vi i över tre timmar och bara snackade. Det var mycket att avhandla och mycket följde med hem i mina tankar.
Hon är klok min syster.
Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt – relationen till sonen.
Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.
Ytterligare en trevlig operaföreställning från The Metropolitan i New York som visades som biofilm i övriga världen. Den här var i modern tappning till den vackra och klassiska musiken av Georges Bizet.
Berättelsen om den kärlekssökande Carmen som skapar besatthet och avundsjuka vart hon än går har blivit ett ikoniskt kvinnoporträtt på världens operascener.
Häromdagen träffade jag min fina väninna L som jag känt sedan slutet på 70-talet. Jag pratar alltså för cirka 45 år sedan. Vi träffas inte så ofta men när vi väl ses så är det som att fortsätta samtalet som det skulle vara igår vi sågs. Vi har så mycket gemensamt i både vått och torrt och det gör våra samtal så enkla.
Hon hade bytt sin stora lägenhet till en mindre men i samma fastighet som jag var tvungen att få se. Så mysig och att den ligger fint på Östermalm gör inte saken sämre.
Vi åt middag ihop och klockan passerade långt över midnatt innan jag lade på kudden för att sova.
En alldeles färsk låt av Benjamin Ingrosso.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – #ruta
Vad tittar du helst på?
Nyheterna. Jag är ett nyhetsfreak.
Vad tycker du är tråkigt på tv?
Realityserier.
Vilken streamingtjänst eller kanal används mest hos dig?
TV 4 på tv och SVT play som streaming.
Vad skulle du byta ut TVn mot?
Ingenting. TV:n är sällskap.
Vad tittade du på senast?
Nyhetsmorgon.
För 33 år sedan klockan 22.29 föddes Ellinor på Södersjukhuset.
Hon var väldigt tidig med att vända sig, sitta, krypa och gå. Älskade att klättra. Sitta på bordet. Leka hårda lekar med killarna – de älskade henne för att hon var så tålig.
Det som präglat hennes liv är att hon är så glad, aldrig långt borta från ett skratt. Att hon sedan alltid varit gosig är min stora glädje.
Grattis på födelsedagen – min älskade tjej.
Sången tystnar tvärt när dörren till födelsedagsbarnets rum öppnas. Sängen är tom och fönstret står på glänt. Polisen kallas till huset och en sökinsats påbörjas. Stämningen mellan exfrun, pappan och styvmamman eskalerar. Alla tre har något att vinna på att röja sjuåriga Samuel ur vägen. Och det visar sig snabbt att deras historier inte går ihop. Vad har egentligen hänt pojken?
Paul Hunham är en allmänt ogillad professor på en skola som heter Barton Academy. Utan familj och utan någonstans att åka över julen 1970, stannar han på campus för att handleda studenter som inte kunnat åka hem.
Efter några dagar finns bara en person kvar: den stökiga 17-åringen Angus, en duktig elev, vars dåliga beteende alltid hotar att få honom avstängd.
Tillsammans med skolans chefskock Mary, vars egen son nyligen dött i Vietnam, bygger de tre en osannolik vänskap när de tillbringar julen tillsammans under två mycket snörika veckor i New England.
Men vilken mysig film. Tre olika karaktärer som blir kvar på en skola av olika anledningar. Och om deras relationer under ett jullov. Rekommenderas starkt.
🎬🎬🎬🎬🎬
I höstas fyllde min fina svägerska 80 år men då var hon sjuk och kunde inte ha något kalas.
Men häromdagen fick hon till det och bjöd på både bubbel och snittar. Och jag fick även träffa de andra i släkten som jag nästan bara träffar på somrarna.
Det är så svårt att förstå att min syster fyllde 70 år häromdagen! Hon som jag känt längst i mitt liv förutom vår bror. Och är en stor förebild för mig eftersom hon läser Dagens Nyheter och är mer uppdaterad än vad jag är.
Hon hade en uppvaktning för de närmsta släktingar och vänner häromdagen och bjöd på smörrebröd.
Inte alltför sent tog jag mig hemåt och jäklar vad kallt det var.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Beskrivande
Vad är en sak du har gjort idag?
Varit på fest hos min syster som fyllde 70 år idag.
Med vilka tre ord kan du beskriva kommande helg?
80-årskalas, kyla och bio.
Med vilken liknelse skulle du beskriva ditt mående?
Lycka.
Med vilket ordspråk skulle du beskriva den här veckan?
Tempus fugit – Tiden flyr
Vilket motto använder du oftast?
Var glad.
Häromdagen fick jag hem den uppladdningsbara lampan jag tänkte ha som mysbelysning tillsammans med mina ljus.
Jättefin men ett floppköp eftersom den inte håller vad den lovar. Max 2 timmar orkar den lysa sedan lägger den ner.
Men den är fin så länge den lyser.
Det har blåst på både höjden och längden och korsen och tvärsen idag.
Det är så lätt att glömma hur det var för några år sedan då det också var skitväder den här dagen.
Bilen från 2019.
Nu har jag beställt biljetter till årets Kårspex och det blir en föreställning om Marian och Robin.
Hon är inte olycklig. Men inte heller lycklig. Visst finns det kärlek i Anna Kareninas äktenskap, bara inte den där euforiska, förjävliga, underbara och passionerade kärleken. Den som hon inte ens vet att hon saknar, innan hon träffar greve Vronjski och hela livet vänds upp och ned.
Jag, tillsammans med min svåger och väninna, var och såg Anna Karenina på Orionteatern. Det var en modern föreställning av boken. Den växte sig starkare ju längre föreställningen gick.
”Nu är glada julen slut, slut, slut,
julegranen kastas ut, ut, ut,
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat.”
Dagen är den officiella för att kasta ut julen. Men hemma hos mig åkte den ut redan under nyårshelgen.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Överflödigt
Vad för olägenhet upplever du varje dag?
Jag har inget som jag upplever som otrevligt.
Vad önskar du att du inte så ofta var i närheten av?
Inte här heller upplever jag något otrevligt.
Vad senast hade du önskat lite mer varning om på förhand?
Inget problem här heller.
När fick du senast ge efter för en plötslig impuls?
Det ska väl vara det där godiset då.
Vad gjorde dig positivt överraskad under veckan?
Det finns så många saker som gör mig glad så jag kan inte komma på någon specifik.
Tänk att det är 10 år sedan vår första kattunge gick ur tiden. Vår Mitzi. Hon skulle ha fyllt 17 år det året men hälsan gjorde att hon inte orkade längre.
Men hon finns i våra tankar så som det ska vara.
En musikkabaré om Stig Dagermans väg från bondgården till finrummen. Dagermans fascinerande och dramatiska liv skildras genom texter, brev och till nya tonsättningar av hans vassa dagsedlar. Inga Landgrés inspelade berättarröst binder samman föreställningen och tillför Stigs historia en personlig pusselbit.
Det luktar så gott av stearin när man tänder riktiga ljus. Men jag har under årens lopp lyckats förstöra en massa ljusstakar.
Så nu införskaffade jag mig änglavakter. De ska släcka lågan när ljuset brunnit ner.
LillPrinsessan vaknade före sju men somnade om en stund till. Det blev en lugn morgon där vi åt frukost i lugn och ro. Lite lek med grannen hann vi också med innan vi satte på oss för att åka till stan.
Jäklar vilket väder. Hade jag inte bestämt möte med familjen hade jag valt att stanna inne. Men som sagt åkte vi in till stan lagom till lunch vilken vi avverkade på Taco bar.
Sedan tog vi oss till Paradox museum som vi valt att besöka. Tyvärr fick vi inte plats eftersom det var lov och många hade förbokat. Så det var bara att tänka om för att göra något annat.
En smarting kom på att vi kunde spela bowling vilket alla tyckte var en bra idé.
Om jag tyckte det var roligt? Nja…
Häromdagen åkte jag och mina minsta Prinsessor på bio. Det var första gången för lillPrinsessan. Vi såg på – Bamse och världens minsta äventyr.
Filmen var lite drygt en timme och det var svårt för minstingen att sitta stilla hela filmen.
Sedan blev det lek med grannbarnen och middag med moster och kusiner.
Det var en glad liten Prinsessa som somnade gott hos mormor.
Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Nystart II
Vilken är din närmsta nya plan för året?
Att bli mer social.
Vad är något du vill göra under 2024?
Bli klar med alla projekt jag har för mig.
Vad vill du göra bättre i år?
Bli duktigare på att träna.
Har julen åkt ner än?
Inte än men imorgon åker den ner.
Hur brukar januari kännas för dig?
Förväntansfull om vad året för med sig.
Jonathan Johanssons låt – Dåligt år.
Numera väljer jag bort att köpa blommor eftersom allt har blivit så fruktansvärt dyrt. Då får jag leva på de blommor jag har.
Den här orkidén köpte jag billigt i min lokala butik för några år sedan. Och har väl blommat till och från sedan dess.
Men nu har den slagit ut igen och gett så fina miniblommor. Och det bästa med orkidéer är att de blommar mycket och länge.
Hur blev dödsskjutningar bland unga män en del av vardagslunken i ett av världens rikaste länder?
I sitt jobb som advokat har Evin Cetin mött såväl offren som förövarna i det gängvåld som skakat om vårt svenska samhälle. I ”Mitt ibland oss” träffar hon huvudpersonerna själva: dem som beställer morden, dem som lever med ett pris på sitt huvud och dem som rekryterar narkotikans barnsoldater. Genom deras berättelser kastar Cetin nytt ljus på frågan ingen verkar kunna besvara: Vad är det som händer – och går det att stoppa?
Mycket bra, intressant och välskriven bok.
För 50 år sedan skrev jag dagbok som sammanfattade min vardag som 15-åring. En bok 11 x 8 cm och där varje datumrad var ½ cm hög. Där lyckades jag trycka in mellan 2 till 3 rader eftersom jag inte skrev så stort.
Nu har jag bestämt att göra en sammanfattning av den och lägga in lite bilder från tiden. Den kommer att ge ett hum om hur det var att växa upp som en vanlig tonåring 1974.
Den ska jag ge till mina barnbarn.
