Månad: november 2025

Tankar i vardagen > 2025 > november

Höstens sista månad

Posted on by Marianne

Tänk att jag alltid har trott att november tillhört vintern. Men ack så fel jag haft. Den tillhör faktiskt hösten. Månaden är grå och trist där mörkret tränger sig på. Och just i år har det heller inte blivit någon snö som gör att det blir ljust. Men inte mig emot, snö=kyla, och då står jag hellre ut med mörkret.

Men för att se det ljusa så är det bara tre veckor kvar tills det vänder.

Idag är det även första advent och jag har inte fått upp en enda julsak. Jag skulle ha varit iväg och sjungit men annat kom ivägen så tyvärr var jag tvungen att ställa in. Annars är jag en sucker för just jullåtar.

 

Konklaven

Posted on by Marianne

Konklaven är den Oscarsbelönade filmen som tar oss rakt in i en av världens mest slutna och historiskt betydelsefulla händelser: valet av en ny påve. När den älskade påven dör oväntat får kardinal Lawrence det enorma ansvaret att leda den hemlighetsfulla processen i Vatikanen. När kyrkans mäktigaste ledare låses in bakom stängda dörrar för att rösta, dras Lawrence in i ett nät av intriger, dolda agendor och en konspiration som hotar att avslöja hemligheter kapabla att skaka hela den katolska kyrkans grundvalar. Konklaven är en tät och atmosfärisk thriller som kombinerar maktspel, moral och religiös historia.

🎬🎬🎬🎬🎬

En mycket bra film som var lite stillsam men ändå med spänning och med ett oväntat slut. Visas på HBO.

Fem en fredag – vecka 48

Posted on by Marianne

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Game mode

Vilket djur skulle vara din följeslagare om livet var ett äventyrsspel?
Det första som kommer upp i min hjärna är en tiger.

Om du fick en skattkarta i posten – vad skulle du hoppas att den ledde till?
Obehindrat med pengar.

Vilken oförklarlig vardagshändelse är ditt livs största mysterium?
Den där kvinnan som gick framför mig vid en dimmig promenad för några år sedan. Vid ett vägskäl bara försvann hon.

Om du samlade poäng för vardagssysslor – vilken skulle ge dig flest på en vecka?
Jag skulle nog få minuspoäng.

Om du skulle ha ett högkvarter, var skulle det vara någonstans?
I närheten där jag bor.

Black Lodge

Posted on by Marianne

Black Lodge liknar inget du tidigare sett. Det är både en livekonsert och en filmvisning, både opera och industrirock. Välkommen in i ett David Lynch-inspirerat universum där en plågad författare konfronteras med sina demoner.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här föreställningen. Den visades på skärm medan musik och sång spelades live. Vad den handlade om hade jag ingen aning om mer än att det var psykad föreställning med förvisso fantastiska musiker och en superduktig sångare.

Jag kände mig alldeles för gammal för att förstå den här typen av modern konsertstil. Det blev bara konstigt i mina öron.

Boy from heaven

Posted on by Marianne

Fiskarpojken Adam erbjuds den nästan ouppnåeliga möjligheten att studera vid Al-Azharuniversitetet i Kairo, sunnimuslimernas absoluta maktcentrum i världen. Men snart kastas han ofrivilligt in i en brutal maktkamp mellan den religiösa och politiska eliten i dagens Egypten.

🎬🎬🎬🎬🎬

Nu har jag även sett klart på den andra fristående filmen av Tarik Salehs trilogi. Den visas på TV 4 play. Den tredje och sista filmen – Republikanens örnar – går på bio just nu och den kommer jag att se framöver.

Fem en fredag – vecka 47

Posted on by Marianne

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – I väntan

Vad sparar du till?
När det gäller pengar så har jag slutat spara.

Vad står högst upp på din önskelista?
Att få resa tillsammans med familjen.

Vad önskar du att december kunde bjuda lite extra på i år?
Mildväder.

Vilken liten förändring skulle göra störst skillnad i din vardag just nu?
Ingenting faktiskt.

Vad ser du fram emot med vintern?
Att det snart blir ljust igen.

The Nile Hilton incident

Posted on by Marianne

Noredin är en korrupt kriminalpolis i centrala Kairo som satt i rutin att pressa lokala brottslingar på pengar. I ett rus av droger och alkohol håller han sig flytande i ett rättssystem som är på randen till kollaps. När en känd sångerska hittas död på The Nile Hilton Hotel hamnar utredningen på Noredins bord. Vad som från början verkar vara ett enkelt svartsjukedrama, visar sig vara mycket mer komplicerat än vad han kunnat föreställa sig. Spåren leder honom rakt in i den innersta kretsen runt presidenten och det enda vittnet är en ung flykting, Salwa, som jobbar svart på hotellet. Noredin börjar ifrågasätta sin egen moral allt eftersom han blir djupare och djupare indragen i en spiral av prostitution, utpressning, mord och dolda politiska agendor. Det blir uppenbart för honom att jakten på rättvisa är ett ensamt lopp där ingen går att lita på.

 

 

🎬🎬🎬🎬🎬

Första filmen av – Tarik Saleh – i en trilogi.

Den såg jag på – Cineasterna – som är bibliotekens lånetjänst för film. Tyvärr finns tjänsten inte i Stockholm utan man måste skaffa sig lånekort i någon av grannkommunerna.

Man ska aldrig vänta

Posted on by Marianne

Idag åkte jag till stan för att äta lunch med min fina svägerska B-L. Hon har inte mått bra under en längre tid så därför har vi inte träffats på länge. Men det går inte att skjuta upp livet och eftersom det en dag tar slut bestämde vi oss att ses. Trots sjukdom.

Jag köpte med mig sallad från – café Blåbär – och vi satt länge och pratade om både ditten och datten.

Den sista vargen

Posted on by Marianne

Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.

 

Jag är alldeles för obildad för att förstå mig på Nobelpristagarens storhet. Att läsa nästan en hel bok utan en punkt gick förvisso snabbare att läsa men blev näst instill obegriplig att förstå.

Bra service

Posted on by Marianne

Jag behövde göra mig av med en avdankad robotdammsugare och var inte så sugen på att köra till återvinningen för att kasta den. Men eftersom jag visste att kommunens lastbil skulle komma till centrum för att vi närboende skulle kunna kasta farligt avfall tog jag en promenad dit istället.

Det var välordnat och enkelt att kasta sitt skrot. 

Parterapi i Gagnef

Posted on by Marianne

En kaotisk dag glömmer psykologen Nisse sekretessbelagda journalhandlingar på bussen. En total katastrof. Han förlorar jobbet och blir förpassad till ett ruckel i Dalarna och en tjänst på vårdcentralen i Gagnef. Inte mycket till liv, tycker Nisse. Men den charmiga Rebecka i järnaffären lyser ändå upp Nisses vardag, tills han plötsligt träffar henne i sin roll som parterapeut.

🎬🎬🎬🎬🎬

En helt underbar och charmig serie i sex delar som visas på SVT play.

Mys med familjen

Posted on by Marianne

Jag brukar försöka träffa mina barnbarn minst någon gång i veckan och idag blev en sådan dag. Familjen bestämde att vi skulle äta middag tillsammans och göra sushi. Alla var delaktiga, både stora som små, och vi fick till det. Det var första gången för mig.

Och goda blev de.

 

 

Fem en fredag – vecka 46

Posted on by Marianne

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Okomplicerat

Vilken serie fastnade du oväntat mycket för nyligen?
Parterapi i Gagnef. En riktigt mysig serie på SVT play.

Vad tog du senast en bild på?
Scener från Freuds cigarr. En musikal på Ö2 scenkonst.

Vad tycker du är roligt att skapa eller pyssla med?
All form av handarbete.

Tar du hellre tag i disken direkt eller ”sen”?
Jag är nog en sen.

Sparar du det goda till sist eller börjar du med det?
Alltid till sist. Då är det goda kvar.

Freuds cigarr

Posted on by Marianne

Musikalen Freuds cigarr ger en glimt av hur Sigmund Freud tänkte, varifrån han kom, vad han gick igenom och vad som drev honom. Men att följa Freud är som att följa sina egna tankar, de allmänmänskliga frågeställningar som berör och engagerar oss alla. Vem är jag? Hur fungerar jag? Varför har jag en förkärlek till fläskkorv och varför är min fru så lik min mamma? 

En mycket trevlig föreställning med både skratt och allvar. 

 

Nu var det länge sedan

Posted on by Marianne

Häromdagen träffade jag min fina väninna A på stan för att äta lunch tillsammans. Hon har varit svårt sjuk under en längre tid men blivit så mycket bättre. Det har gjort att vi inte kunnat ses på nästan ett år.

Och som vanligt hade vi så mycket att prata om, både det som varit, och det som kommer att hända framöver. Men även stort som smått.

Jag åt en jättegod kycklingrätt och vi satt länge och pratade innan det var dags att ge sig hemåt.

Jag går min väg

Posted on by Marianne

En morgon vaknar Viktor Norén upp i sitt pojkrum och ser exakt ut som Mick Jagger. Tolv år gammal sätter han sig för att prata ut med storebror Gustaf. Det är slut på leken, meddelar Viktor med sorg i rösten, han har startat ett band och har en karriär att tänka på.

Vilken trevlig och lättläst bok som gav massor av skratt. Mycket välskriven med många tankfulla tankar. 

La Bohème på bio

Posted on by Marianne

La Bohème är en världsberömd opera av Giacomo Puccini som skildrar livet för fattiga, unga konstnärer och studenter i 1800-talets Paris, fylld av romantik, dramatik, glädje och sorg, särskilt genom kärlekshistorien mellan poeten Rodolfo och sömmerskan Mimi.

Det är något speciellt att se på opera i biosalong. Allt blir så nära och man ser alla detaljer. Men även det som sker i bakgrunden när det är paus. De här sändningarna sker som matiné i New York och som kvällsnöje för oss i norden.

Den här föreställningen var nog den bästa jag sett med så så vacker musik.

Fem en fredag – vecka 45

Posted on by Marianne

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Självinsikt

Vad skulle du säga att du är nördig om?
Jag är nördig om mycket men kommer inte ihåg något just nu.

Vad känner du dig velig kring?
Att inte ta rätt beslut.

Vad är du helt emot?
Snålhet och elaka människor.

Vad låtsas du förstå när någon pratar om det?
Allt när jag inte hör.

Vad är läskigt att veta mer om? 
Det onaturliga.

Blackshore – Anmäld försvunnen

Posted on by Marianne

Efter ha varit och tagit vaccination mot influensan såg jag klart på det sista av de sex avsnitten på – Blackshore – en serie som går på SVT play.

Kommissarie Fia Luceys karriär står på spel. Samtidigt beordras hon tillbaka till sin hemstad Blackwater för att utreda ett försvinnande. Väl där tvingas hon möta demoner från det förflutna.

🎬🎬🎬🎬

En trevlig och väldigt engelsk serie. Kanske lite förutsägbar men helt sevärd.

Lucia är död

Posted on by Marianne

I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen.

Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.

Det här är den tredje och sista boken i serien – Sekelskiftesmorden. Den är inte lika medryckande som de två tidigare böckerna men mycket läsvärd. Det handlar om kvinnors levnad under sekelskiftet.

  1. Döda kvinnor förlåter inte
  2. Död mans kvinna

Besök på Skogskyrkogården

Posted on by Marianne

I veckan tog jag mig till – Skogskyrkogården – för att tända ljus för nära och kära. Mitt första stopp blev hos svärfar och svåger som ligger begravda nästan bredvid varandra trots att det är många år mellan deras dödsdatum.

Sedan fick Lena, en körresekompis, ett besök och det var tur att jag hade googlat var hon låg eftersom att hennes familj inte hunnit få dit hennes namn på gravstenen och att hon inte hette som de hon ligger begravd med.

Den som varit begravd längst är familjens gammelmormor Johanna som legat i jorden hela 80 år och än så länge får graven vara kvar.

Arbetskamraten, Chris, fick också ett besök och ett ljus och därefter tog jag mig till Maggan, en körkompis som dog för några år sedan. Den graven fick jag leta efter ganska länge. Tyvärr var den helt övertäckt av grönska och svår att hitta. Och även här var hennes namn inte graverad på stenen och jag tror att det aldrig kommer att ske. Den nu enda levande släkting är en systerson som jag inte tror kommer att ombesörja detta. 

Sist fick mina föräldrar ett besök innan jag tog mig hemåt igen. Då hade jag traskat runt i säkert två timmar och jag var rejält trött men mycket nöjd. 

Skogskyrkogården är nog en av de mest rofyllda platser jag vet och jag älskar att promenera där.

Halloween – Mys eller rys

Posted on by Marianne

Idag hade jag besök av säkert 40 barn som kom och ringde på dörren. Det är väldigt uppstyrt av deras föräldrar och man sätter upp en lapp på dörren om det är OK att ringa på annars låter de bli.

Jobbigast för barnen blev när jag valde bus istället för godis. Då hade de inget att komma med för så långt har den här traditionen inte kommit hit än.

Men jag hade bunkrat upp så det räckte till alla.