Kategori: Funderingar

Längtan

Nu längtar jag efter semester så det nästan värker i tårna.

Jag vill åka till landet och gå ner till badet och sätta mig i min badstol i vattnet som jag gjorde för några år sedan när det var så varmt.

Att få träffa släkt och vänner och sjunga lite.

Att få äta massor med grillat.

Att få plocka och äta årets första hallon.

Men nu är det bara en dag kvar sedan kan jag sätta på mig myskläderna och inte behöva ta av dem förrän om fyra veckor.

Fulsnygg

Att måsarna flyttar närmare och närmare stan har väl inte undgått någon som bor i tättbebyggt område.

Det märks främst på jobbet där de byggt bo lite varstans men främst vid vår fina altan.

Där går de små omkring som ulliga dunbollar och är så otroligt söta. Men så växer de upp och innan de blir vita och fina är de inte speciellt vackra. Åtminstone inte i mina ögon.

Men de smälter rätt bra in i omgivningen, eller hur?

Om den lilla inte skrikigt så förskräckligt hade jag aldrig märkt den

 

Ibland tar det tid

Det är jobbigt med kollektivtrafiken just nu.

En resa som tar knappt 30 minuter från dörr till dörr tog 1 ½ timme idag.

Först hände en tragisk olycka som gjorde att tågtrafiken blev stående i över en timme. Därför valde jag att ta bussen hem. Jag missade en buss och tänkte mig ta nästa. Men det kom aldrig någon. Detta på grund av en trafikolycka som gjorde att trafiken stod still.

Nä, imorgon tar jag bilen!

#blogg100-dag 95

Jag är ingen storätare av glass och under säsongen köper jag kanske en handfull. Men idag när jag stod i kön i Pressbyrån såg jag GB:s utbud och priset på dessa. Min favorit, 88:an, kostade 19 kronor.

När jag sedan gick till ICA hittade jag ett paket med 6 stycken. För 50 kronor! Visst är det märkligt? I alla fall fick ett paket följa mig hem.

När jag sedan kommit hem tog jag mig en (eller kanske två) glassar och märkte att de var ojämna i kvalitén. Alltså måste det vara så att ”fulglassarna” hamnar i storpack för att de inte går att sälja på annat vis?

Men inte mig emot. Det är bättre än att de kastas.

 

#blogg100-dag 82

När jag var på väg hem efter ett besök på sjukhuset blev trafiken ståendes. Jag kunde se poliser och trodde det hade hänt en trafikolycka men när vi kom närmare visade det sig att det skulle vara derby på Globen och ett gäng ”huliganer” var på väg dit till fots.

Jag klev av bussen lagom till att få se ridande poliser och strax efter kom gänget gåendes. När de fick se poliser som ställt upp sig började ”herrarna” mucka gräl.

Snabbt som attan tog jag mig ner i tunnelbanan för att åka hem. För att hamna mitt i ett bråk är jag alldeles för gammal för.

Dessa ”vuxna” män tillhör Sveriges elit, eller?

På bättringsvägen

Vaknade flera gånger i natt av att jag svettades. Jag förstod att febern var på väg ner. För så är det, man fryser när den går upp och vise versa.

Att riva ur alla sängkläder och bädda nytt och dessutom att hoppa in i duschen gjorde susen. Kände mig mycket piggare efter det.

Under mitt TV-tittande i veckan fick jag lära mig att det sista kroppen tar hand om är naglar och hår. Det förklarar varför jag hade så enormt håravfall i höstas .Det gjorde mig faktiskt riktigt lugn att får veta detta.

Att ha ångest inför julen

Det finns massor av inlägg där man beskriver alla dem som sitter ensamma under julhelgen. Alla dem som inte har en familj att fira julen tillsammans med. Jag lider verkligen med dem.

Men så finns det de som tvingas fira jul med familjer de absolut inte vill fira jul med. Familjer som på grund av konstiga förhållanden väljer bort en del och tvingar andra att vara i en situation de aldrig skulle vilja vara i. Som väljer bort gemenskapen framför sitt egotänkande där besökarna inte har en möjlighet att välja annat på grund av familjesituationen. Fy för attan för detta och elaka tänkande.

Alla föräldrar har rätt till sina barn och barnbarn. Och alla barn och barnbarn har rätt till sina föräldrar och mor- och farföräldrar. Åtminstone under julen.

 

Knaper knapra

Åkte in till stan efter jobbet för att gå på en marknadsundersökning. Den handlade om knäckebröd.

Vi fick både lukta och smaka på flera sorters knäckebröd och en del var mer eller mindre goda. Och jag tror att flera av de här produkterna inte var nya på marknaden. Men om man bara köper och inte tänker mer på det så går de ner.

Hädanefter kommer jag vara mer sparsmakad när det gäller knäcke.

Torgförsäljning på Hötorget

De vilda Vasarna

Nu har boken om Vasaätten landat i min brevlåda. Jag ska läsa den med andakt och kanske få en förklaring varför jag är som jag är. Läs med här

När Gustav Eriksson valdes till riksföreståndare 1521 var han ensam och utblottad – hans släktingar hade avrättats i Stockholms blodbad och deras tillgångar hade tagits i beslag. Men han kom från en släkt som var van att ha inflytande och han tog sig till tronen med hjälp av lögn och bedrägeri, girighet och stor brutalitet. Han lyckades skapa ett kungarike som blev grunden till det moderna Sverige. Kärven på hans vapensköld gav honom tillnamnet Vasa. Efter honom har nio regenter i Sverige och Polen haft en sådan vase i sitt vapen.
Historien om de vilda Vasarna är berättelsen om starka personligheter, kloka kvinnor, kärlek, sorgliga öden men nästan hela tiden stor dramatik. Genom generationerna går en sträng av sinnessjukdom, som ibland exploderar i våld, ibland skapar konst, stundom, leder till totalt själsligt mörker.
Herman Lindqvist berättar om familjen Vasas kamp om makten så att det är oavbrutet spännande att läsa. Hans bok är den mest kompletta krönikan över släkten Vasa som utgivits i Sverige och den innehåller mer om den polska grenen av Vasa än någon svensk bok hittills.

Några dagar in i augusti

Livet har gått vidare i sin vanliga lunk. Skönast och lugnast är när jag fått sitta ner och bara vara, då har jag mått som bäst.

Under veckan har jag hunnit med ett besök i Eskilstuna och Tuna Park där Ellinor skulle lämna igen en telefon.

Ätit gott som vanligt har jag gjort.

Sedan har jag hunnit med att umgås med mina fina barn och barnbarn.

Lite regn har också kommit över oss.

Besiktning av en gammal bil i Strängnäs med efterföljande lunch har jag också hunnit med.

Att ha ihjäl en massa getingar som inte ville låta oss äta ifred var ett måste.

Ett besök av en ”liten” granne som ville berätta om livets allvar har varit en höjdpunkt.

Stackars mig

När klockan ringde i morse orkade jag inte kliva upp. Det är någonting som aldrig händer om jag mår bra. Men trots att jag sjöng i helgen så var det egentligen på jävlar anamma. Jag har nämligen haft feber i två veckor och har överlevt på värktabletter under den här tiden.

Men i morse gav jag upp att jag var tvungen att gå till läkaren. Nu väntar bara svar på de prover jag tog och jag hoppas de visar att det bara är ett virus jag drabbats av.

Ett oviktigt inlägg

Gå av stapeln är ett uttryck vi använder oss av när något ska ske. Men vad betyder uttrycket egentligen?

Det härrör från 1800-talets båtbyggeri och då båtar låg i en stapelbädd innan de sjösattes så gick de av stapeln. Stapeln är alltså den plats där fartyget byggdes på.

Själva uttrycket som vi använder det idag är ett bildligt uttryck för att ett evenemang ska äga rum och har ingenting med båtar att göra.

Så det så!

En fundering

När jag satt på planet från Italien i höstas fanns den här bilden framför mig. En förklaring hur man skulle göra vid nödlandning. Det var steg för stegbilder men en av dem kunde jag inte bli klok på.

Att jag ska ta av mig glasögonen, spotta ut löständerna och ta av mig skorna innan jag lämnar planet förstod jag. Men den sista bilden blev jag inte klok på. Ska jag eller ska jag inte lyssna på grannen. Eller är det för att hon är kvinna och kanske far med skvaller? Gäller informationen bara kvinnor? Eller kan det helt enkelt vara så att den inte  gäller kvinnor?

Är det någon som har svaret?

Vintertid

Idag ställer vi tillbaka klockan för att förbereda oss för en vinter som snart ska komma. Ett kort tag är det något ljusare om morgnarna men det ändras snart. Mörkret kryper inpå oss och blir längre och längre.

Men för att se på den ljusa sidan så är det faktiskt bara 60 dagar kvar innan det vänder och blir ljusare igen.

Det där med hörsel

Jag har helt plötsligt upptäckt att jag har fått tinnitus. Det kanske inte är så konstigt när man bor i en storstad med alla dessa ljud den åstadkommer. Det är ju aldrig riktigt tyst någonstans. Bilar, tunnelbanor, TV och radio, människor och ett ständigt sorl som är en blandning av allt detta och lite till. Ljud från skrivare, fläktar från AC och allt annat som tillhör ett kontor. Ja listan kan göras lång.

Men jag också upptäckt under min semester att hörseln kan läkas. Det tjuter fortfarande i mina öron men jag har kunnat sänka ljudet på TV:n med flera enheter. Det känns lovande.

Jag har tur som åtminstone har hörseln i behåll även om jag börjar bli äldre.

 

Det bästa samtalsämnet

Det är väl i särklass vädret!

Att påstå att vi haft en bra sommar är väl att ta i… men om man tänker på vad som komma skall är det väl bara att vänja sig. Vi går mot en ny istid sägs det. Visserligen en miniistid men den kommer om sisådär 15 år. Det är forskare som enligt tidningen The Indipendent räknat fram att solens aktivitet under åren 2030 och tio år framåt kommer att minska med cirka 60% vilket skulle innebära att vi skulle få det märkbart kallare.

Hua säger jag bara!

Har det hänt så mycket?

År 1725 skrev Fredrik I en resolution från kungliga majestät där han ondgjorde sig om dåtidens restaurangbesökare:

”Kongl. maj:t hafwer med största missnöje försport/ huruledes en och en annan gång stora olyckor och slagsmål och derpå följande dråp på landswägarne och allmänne wägarne sig deraf tilldraga/ att en del af gemene man och andre wägfarande/ innan de resa från kiöpstäderna eller de under wägen belägne krogar/ sig med öhl och brännvin således öfwerlasta/ at andra under sine rätta resor stadde/ ofta blifwa genom ett owårdsamt och öfwerdådigt kiörande och ridande/ särdeles om nattetid och då mörkt är/ förolämpade och hindrade/ at på wägen komma dem wäl förbi/ hwarmedelst och under tiden buller och kif och trätor/ samt seder och swordomar/ ja omsider slagsmål och dråp förorsakas/ som beklagligen det ena exempel efter det andra klarligen å daga ligger”

Frågan är om det ser så annorlunda ut idag?