Tankar i vardagen

Träffade på den här lilla rackaren på min promenad som bjöd på hyfsat varmt och soligt väder. Nu känns det som våren är på väg. Men såklart kommer det bli bakslag som alltid men framförallt har ljuset kommit tillbaka. Det får mig att spritta i kroppen.

Tänk att jag varit ledig i snart tre år… eller ledig och ledig… jag sade upp mig från jobbet och levde på lite besparingar under ett år innan jag tog ut pension.

Men jag har fortfarande kontakt med en av mina arbetskamrater. Och jag är glad över att jag lämnade när jag gjorde. För det är inget roligt längre enligt henne och tyvärr har hon några år kvar att arbeta. 

Jag är absolut ingen tecknare men den här personen var lätt att rita av. Gissa vem?

Jag har ägt mitt domännamn i mååånga år. Att ha en egen domän har sina fördelar. Bland annat att jag har en unik mejladress. Men också att jag helt styr min hemsida utan att behöva ta hänsyn till någon annan och kan väja utseende precis som jag vill. Ja, fördelarna är många.

Men med fördelar finns det också nackdelar. Och de är att det kostar pengar att driva både sin egen sajt och äga sin domän.

Nu har min hemsida slagit i topp och om jag vill ha den kvar utan att ta bort något måste jag uppdatera till ett betydligt dyrare abonnemang. Jag står i valet och kvalet hur jag ska göra. Är det värt att betala pengarna för att ha hemsidan kvar? Eller ska jag göra som andra och bara använda mig av de sociala medier som finns idag? Det är många tankar som finns i mitt huvud just nu.

Men allt tål att tänkas på…

När vi var till landet i helgen åkte tjejerna en sväng till Malmköping för att gå på loppis. Då hittade de den här ljuslyktan som jag fick som present. 

Tänk att både namnet och ordspråket stämmer.

Igår när det var kanelbullens dag kom min granne förbi med en kanelbulle. 

Kan man bli glad för mindre?

När jag var ca 2 månader kom den här tidningen ut. 

Inte har väl inredningsmodet förändrats särskilt under åren?

Det var bara av en händelse jag satte på radion för att höra – Omar Alshogres – sommarprat. Och jäklar vilken käftsmäll det blev. Han berättade om sina år i syriskt fängelse och hur han kom till Sverige.

Och inte gjorde hans sommarprat sämre för den musik han spelade.

I min roll som styrelseledamot var jag tvungen att påminna om en sak som gick ut via mejl. Det mottagarna inte förstod var att det var fler som var mottagare men de såg bara sig själv som mottagare.

Det föranledde ett argt svarsbrev där mottagaren kände sig kränkt. 

Men när personen hade lugnat sig så löste sig problemet. Men hon ville så gärna kompensera sin ilska så häromdagen fick jag det här brevet i min brevlåda. Så att skriva i affekt kostar på…

Såklart ska vi fika tillsammans någon dag!

Elisa har en rolig utmaning med ett givet tema varje vecka. Den här veckan är temat – Hipp hurra

Blir du visare med åren?
Ja då men framförallt mycket lugnare.

Hur firar du din födelsedag?
Oftast ihop med närmsta familjen.

Vad skulle du önska idag om du blåste ut ljusen på tårtan?
Att alla runtomkring mig skulle ha det bra.

Har du någonsin haft en dålig födelsedag?
Under alla mina födelsedagar jag varit med om måste jag haft fler som inte varit bra. Men just nu kommer jag inte på någon speciell.

Är du bra på presenter till andra?
Egentligen inte men det kommer och går.

Att mina föräldrars generation hade varit med i tider med krig och där tillgången till mat var begränsad gjorde att min mamma nästan aldrig kastade någon mat.

Men matkulturen ändrades när det blev bättre tider så kött var en självklarhet att äta flera gånger i veckan. Att ta hand om allt på exempelvis grönsaker fanns inte på kartan. Det som inte användes kastades i soporna.

Och så har jag levt och säkerligen många med mig under alla år. Att använda nästan allt på grönsaker  är idag en självklarhet. Det som blir kvar lägger man i frysen.

En lite halvtorkad citrusfrukt kan också gå in i frysen om man pressar den och fryser i istärningslåda för att använda vid annat tillfälle. Super att köpa citrus när det är extrapris.

Till och med vitlök går att frysa vilket jag inte hade en aning om.

Den här biten purjo blev kvar efter en middag häromdagen och som jag satte i vatten och vips så hade den börjat gro. Kanske inte tillräcklig för ett storkok men en roligt experiment för att driva upp det jag annars skulle ha kastat.

Tillsammans är vi starka

Intraprenörer är vetgiriga. De har åsikter och engagerar sig gärna i lokala frågor. De befinner sig själva, och engagerar gärna sin omgivning, i en kontinuerlig utveckling.

Så resonerar intraprenören: Det kan alltid bli bättre, vi kan lära oss mer och göra saker för närmiljön, arbetsplatsen och skolan på ett bättre sätt.

Javisst, så kan det nog vara 😉