För många år sedan fick jag en tavla på mors dag av stora E. En som hon hade gjort alldeles själv av det material som fanns tillgängligt för tillfället. Och det var en brädbit.
En tavla som fortfarande berör mig mycket men som blivit blekt av tidens tand att det numera nästan inte går att se vad de föreställer längre. Men som tur är finns den bevarad på bild sedan många år tillbaka.
Men kärleken i bilden finns fortfarande kvar vilket jag är glad över.
Jag var ner till centrum idag för att fylla på skafferiet. På torget var det fullt med folk och kön till Systembolaget ringlade lång så jag tror att de som stod sist inte fick komma in. Och avståndet i kön var inga 2 meter…
Jag har försökt handla mitt på dagen de gånger jag har behövt. Och valt den butiken som har minst besökare. Med fantastiska grannar som ser till att höra av sig när de är i affären har gjort att mina besök till affären minskat betydligt.
Men jag var tvungen att komplettera lite till mitt skafferi. Och då slank det med lite lördagsgodis kvällen till ära.
Så skönt det var att få packa ihop datorn och lägga den i väskan och samtidigt plocka bort alla kuddar jag använt mig av när jag jobbat hemifrån under de sex veckor jag hållit mig isolerad.
På måndag flyttar mitt jobb in i nya lokaler som är alldeles nyrenoverade. Där kommer vi sitta isolerade och ingen kommer att röra sig mer än vi som jobbar där.
Jag har därför valt att gå tillbaka och utgå därifrån.
Det har naturligtvis varit skönt att jobba hemma och bara sätta sig framför datorn direkt när jag klivit upp. Klä på sig när jag känt mig redo. Äta när jag vill och kunna sätta på både en tvättmaskin och diska när jag haft lust. Men jag har inte suttit bra och den sociala delen har varit sisådär.
Men nu väntar nya tider. Och med flera års kommunalt resande kommer jag att börja ta bilen igen. Tyvärr.
Med nya datauppdateringar har det blivit såååå segt att jobba. Det bara tuggar och tuggar och man måste starta om datorn flera gånger om dagen. Vilken stress när man ser att balanserna bara ökar.
Till det fick vi besked att all ledighet som vi vill ha utöver de veckor som är lagstadgade måste det gå via fyra distanser för att godkännas. Och det gäller juni, juli och augusti. Och jag som har så mycket semester att ta ut!
Inte kommer det bli bättre till hösten när alla måste ta ut sin semester innan årsskiftet.
Men jag ska inte gnälla. Jag får ju ändå semester till skillnad från många som kanske måste skjuta semestern till hösten. Och till dem som inte får någon semester alls på grund av att man blivit av med jobbet. Men samtidigt så blir det mindre och mindre roligt att gå till jobbet. Det är en känsla jag tror jag delar med många andra.
Inte nog med att det är internationella ostdagen idag så tillfaller dagen även muffinsarna.
Häromdagen kom min fantastiska granne över med en alldeles nybakad muffins. Den hade hon bakat med sin dotter och smakade alldeles ljuvligt.
Jag är så glad över att jag har så snälla grannar som förser mig med både nyttigt och onyttigt.
Huset jag bor i är hela 15 våningar högt. Jag bor på den fjärde. Alltså inte så högt men eftersom huset ligger i souterräng så är det ändå högt till min lägenhet men ändå nära till naturen. Jag tror jag bor på det bästa våningsplanet.
Men det var inte det jag skulle prata om utan vilka man har omkring sig. Jag har tre barnfamiljer på mitt våningsplan där alla är så måna om att jag ska har det bra. Den ena familjen förser mig med mat lite då och då. Och det är inte vilken mat som helst. G är utbildad kock så jag äter hur bra som helst.
Idag fick jag hemlagad pizza levererad och hur god var inte den?
Under våren har jag följt Robinson. Ett ytligt program som inte har något som helst kulturellt värde men som ändå gett mig glädje en halvtimme varje dag de veckor programmet hållit på.
Men jag blev faktiskt glad att just Micke vann tävlingen. Han som känts så snäll och trygg och aldrig visat några känslor över den tuffa miljö det måste ha varit på Robinson.
Så grattis till vinsten!
Att inte få träffa sina nära och kära är riktigt svårt. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Att bli sjuk i Covid-19 nu eller att få psykiska besvär senare gör inte valet så svårt.
Jag har valt att träffa min familj och mina barnbarn. Skulle inte klara mig utan dem. Och jag vet att om de skulle vara det minsta snoriga så skulle mina barn säga ifrån. FHM får säga vad de vill. Jag håller mig undan på många andra sätt.
Så idag tog jag mig till minstingen för att äta lunch. De bjöd på grillade hamburgare med goda tillbehör.
Och det bästa av allt var att få krama om alla mina nära och kära.
Två älsklingar som inte ville vara med på bild.
Där, bakom lönnen, växer ett äppelträd. Det fick jag se när jag tog mig en promenad. Och dessutom alldeles bredvid min bostad.
Som jag skrev igår fixade jag till på min balkong istället för att vara i Madrid.
Först tog jag mitt balkongbord som jag haft i mina ägor i många år som är ett gammalt symaskinsunderrede med en bänkskiva uppå till gräsmattan för att kunna spola av det. Stolarna tog jag in i duschen och de blev riktigt rena.
Sedan blev det dags att torka av golvet och byta ut lite golvplattor som hade gått sönder. Även väggarna fick sig en omgång av trasan.
När jag var klar kunde jag sätta mig med ett glas vin och bara njuta.
Förmiddagen skulle ha startat med en sightseeingtur innan vi skulle ha gått runt och sett på staden. Och på kvällen skulle vi ha haft vår första konsert.
Konsertprogrammet som jag och Jerry lade så mycket tid på att få till känns nästan som onödigt jobb. Och de fina halsbanden och pärmarna vi skulle bära och som skulle bli så snyggt ihop ligger kvar i sina förpackningar.
Men jag hoppas verkligen att vi kommer att få möjlighet nästa år för vi alla som skulle följt med håller alla våra tummar att det blir av.
Så istället för en dag i Madrid blev det städning på balkongen. Det behövdes det med.
I början av juni ska jag flytta till en ny arbetsplats. Då kan jag ta bilen till jobbet och slipper trängas med andra i kollektivtrafiken.
Så på eftermiddagen loggade jag ut och tog bilen dit jag skulle. Jag var först på plats i de nästan tomma lokalerna men de fylldes på ganska snabbt. Att välja hur vi skulle sitta var inte så svårt.
Men ännu fattas en massa möbler och annat som ska komma på plats innan vi kan flytta dit.
Med en kopp kaffe och datorn påsatt så är min dag igång. Så här ser min vardag ut. Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre.
Jag är väl ingen direkt älskare av museer. Men ett jag verkligen vill besöka är Stockholms Stadsmuseum. Jag är ju liksom vän med min hemstad och vill naturligtvis veta mer om dess historia.
Det har varit stängt i flera år för upprustning men öppnar igen den 11 augusti.
kopparstick av Willem Swidde från 1691
I stockholmsutställningen får du uppleva Stockholms historia i tre våningsplan, från år 1527 fram till idag. Vi har även tillfälliga utställningar som berättar om vår stad. Salongen är öppen för dig som vill forska på egen hand. Föreläsningar, samtal, visningar och stadsvandringar ger fördjupningar och reflektioner kring staden. I butiken hittar du ett brett, Stockholmsrelaterat utbud. (Från museets hemsida)
Jag hade slut på mina barnhalsband som är så populära som presenter att jag under några dagar var tvungen att tillverka några nya.
De är sydda av glaspärlor med en supertunn nål och stark tråd så att de ska hålla. Ingen den andra lik.
Ett intresse jag hade för flera år sedan som jag kommer berätta om senare.
Och visst är de söta?
Med friska barn och barnbarn vågade jag chansa att få träffa dem. Åkte därför till stora E och åt middag. Så, så mysigt att få vara tillsammans med min fina familj. Att få träffa dem som känner mig bäst och bara få vara.
Kvällen blev tidig eftersom barnen skulle gå och lägga sig. Men jag var så nöjd efter middagen och att få vara tillsammans en liten stund i alla fall.
Det blev helstekt kött…
…och en massa goda tillbehör.
Håkan Hellströms nya låt tillägnad näsaporna.
Igår träffade jag min systeryster för att gå igenom en massa bilder från vår barndom. Eftersom vi är tre syskon och det bara finns en bild så började jag att skanna de jag ville behålla. Att ha ett original är inte så viktigt tycker jag. Men att jag ändå har möjligheten att se mina nära och kära är det viktigaste.
Kanske jag kommer att göra ett släktgalleri här så småningom kanske mest för mig själv men även för den släkt som kanske är intresserade av våra förfäder. Här är länk till min häftiga historia.
Tänk att de här skorna har min pappa haft och han var född 1926. Lite häftigt att de fortfarande finns kvar. Det är bara skosnörena som är bytta.
Nu kommer jag att skriva om min släkt framöver. Det tar jag mig friheten att göra.
Om det var soligt igår var det precis tvärtom idag. Det var bara några plusgrader och snö som yrde runt. Var tog våren vägen?
En fin sångarhälsning från Skönstavikskören.
Satte klockan på ringning och gick genast och satte mig att jobba. Jag har kommit på rutiner för att detta ska fungera.
Som vanligt var det mycket inkommet men det är så det är på måndagar.
Idag är det dagbokens dag. Och någon stor dagboksförfattare har jag aldrig varit. Gjorde några tappra försök i tonåren men det rann mest ut i sanden. Numera är det den här bloggen som gäller men även här får jag lite torka ibland.
Idag är det chokladbollens dag. Numera har jag helt slutat att tillverka dessa. Men i mina unga år var det sådana man gjorde när man blev godissugen. Utbudet på smågodis var begränsat så det här blev det man åt.
Men man gjorde även sockerknäck. Om det kan jag berätta vid annat tillfälle.
På eftermiddagen träffades vi hos stora E för att fira hennes födelsedag. Som vanligt den här dagen var det fint väder så vi kunde sitta ute och fika. När det blev kyligt var det bara att klä sig i filtar. Men det var det värt för att vi överhuvudtaget kunde träffas.
Kul att se vad som kommer upp i rabatterna. De har ju inte bott här så länge så allt som kommer är en överraskning.
En låt som Måns Zelmerlöv har skrivit om sig själv.
Idag är ingen vanlig dag, idag är det Emelies födelsedag, hurra hurra hurra!
Tänk att under alla de 34 åren som gått har det nästan alltid varit fint väder. Så blev det idag också. Men eftersom det är en vanlig vardag så får vi träffas till helgen och fira henne.
Det ska bli fint väder på lördag också så då får vi se till att träffas utomhus. Allt för att få umgås.
När min äldsta dotter gick sista året på Mediagymnasiet fixade hon själv till en praktikplats hos en art direktor. Han hade ett uppdrag till skapandet av några kokböcker som E fick vara med och ta fram. Och hon var med med fotograferingen.
Det roligast är att E är omnämnd i bägge böckerna.
Rallie och Coal in en fin låt
Wiktoria med ny låt i nytt sound.
Om det stod som spön i backen i går blev det riktigt fint idag.
Satte in de nyinförskaffade trådlösa hörlurarna i öronen och tog mig en välbehövlig promenad. Jag lyssnade på Mia Törnbloms nya bok – Sårbar och superstark.
Och visst var det lättare att lyssna när hörlurarna tog bort en massa bakgrundsljud. Så boken får bli min promenadbok framöver.
Tänk att det redan har blivit maj. Den bästa månaden av alla. Nu slår allt ut i naturen och det skira som jag tycker är så vackert blir synligt.
Och visst hoppas vi på att maj ska bli så härlig som visan säger:
Sköna maj, välkommen
Till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
Våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
Väcktes vid din ljusning;
Jord och skyar stamma
Kärlek och förtjusning;
Sorgen flyr för våren,
Glädje ler ur tåren.