Valde att stanna kvar på landet till idag för att få en extradag på landet. Det var riktigt rofyllt när jag åkte därifrån och hade tänkt mig en lugn resa hem. Men ack vad jag bedrog mig för så mycket trafik som var på väg mot Stockholm har jag aldrig upplevt någon gång. Men till syvende och sist kom jag fram.
På jobbet sitter jag numera på ett våningsplan där vi har förmånen att ha en egen altan. Nu när det är så här fina dagar njuter vi att kunna sitta där och både äta lunch och ta en fika.
Men altanen är lite misskött så det växer både det ena och det andra där. Numera har en liten buske av okänd art tittat upp. Och hur den lyckas överleva i den karga miljön är en gåta!
Jag och min fina arbetskamrat Eva tog oss till en närliggande restaurang och åt en god lunch idag. Eftersom vi så sällan har tid att prata hann vi med att lyfta livets problematik och semesterplaner. Alltså allt mellan himmel och jord.
Och att maten var fantastiskt god gjorde ju inte saken sämre.
Ja, som sagt en vanlig måndag som alla andra måndagar.
Men idag gick dagen otroligt snabbt för det brukar ju bli det när man har mycket att göra. Och för att rensa hjärnan lite tog jag mig en promenad på lunchen.
Jag tycker att April är en ganska ”ful” månad med alla sina tråkiga färger. Det gröna har inte riktigt hunnit komma tillbaka efter vintern och en massa fjolårslöv ligger kvar på backen. Men som tur har vitsipporna kommit och en och annan scilla som lyser upp.
Idag firade vi av en av mina chefer som ska sadla om och göra något helt annat i livet. Därför blev det först kaffe och tårta på eftermiddagen för de som ville komma. Efter jobbet blev det skumpa och snacks.
Samtidigt hade vi lite frågequiz. De senaste gångerna jag varit med på någon form av tipspromenad har jag befunnit mig i vinnarlaget. Så var det även den här gången fast jag inte kunde bidra med så mycket kunskap. Men det kändes ändå bra att få vinna, he, he 😀
Det var så trevligt att jag helt glömde fota.
Trots att jag vet att det alltid blir bakslag i vädret långt in i april blir jag alltid överraskad när det börjar snöa efter några soliga fina dagar.
I morse var det ytterligare en snörik dag men det var i alla fall ljust när jag kom till jobbet.
Alltid något 🙂
I onsdags kunde jag sitta ute och äta lunch för första gången i år. Det var varmt i solen men lite kyliga vindar. Men idag var det betydligt kallare med bara någon plusgrad och rejält blåst.
Men vad gör det? Det är ju fredag! Den här helgen har jag inget inbokat så jag får se vad den bjuder på ❤
Även den här dagen var jag på ett möte fast nu i de södra förorterna. Jag representerade valberedningen och gav förslag på namn till den nya styrelsen. Tyvärr måste jag få säga att de kommer få det tufft de som blev valda. Men jag tror att de kommer att göra ett bra jobb, för att jobba fackligt är faktiskt riktigt roligt. Och hade jag varit yngre och situationen inte sett ut som den gör hade jag absolut hoppat på tåget.
Sedan blev vi bjudna på lunch. Och den här gången tänker jag inte bjuda på en matbild utan en från den vidunderliga utsikten från huset där jag befann mig.
Där borta någonstans bor jag
Häromdagen slutade en fin arbetskamrat som skulle vidare till nya arbetsuppgifter. Men innan dess bjöd han alla oss på lunch vilket blev mycket populärt.
Trots att jag avskyr vintern och kylan så bjöd dagen på ett riktigt vackert väder. Här en bild från mitt kontorsfönster.
Efter dagens första värv blev det utbildning på annan ort än min arbetsplats. Det blev en mycket intressant föreläsning om ett känsligt ämne som är högaktuellt idag.
Sedan blev det en kort transport till Liljeholmen där vi skulle äta en sen lunch tillsammans. Den blev på Bankomat Seaside som en gammal kollega driver som familjeföretag.
Jag hamnade vid det trevliga ”tjejbordet” där vi satt och dryftade både det ena och det andra. En av mina kollegor vid bordet har en mamma som är präst och som begravde min svärfar för flera år sedan. Tänk vad världen är liten.
När jag skulle ta mig hemåt med buss blev det så uppenbart att Stockholm har hamnat i en infarkt. Allt står stilla eller tar sig fram med snigelfart. Det slutade med att chauffören var tvungen att åka omväg för att överhuvudtaget ta sig fram.
Veckan avslutades med julfest på jobbet. Jag hann precis flytta klart det sista innan jag kunde fixa ordning mig inför kvällen. Det är bra att flytta lite då och då för jösses så mycket skit man samlar på sig under årens lopp. Även för en sådan som mig som inte är en hamster.
Men allt började med lite förfest.
Sedan bjöds det på julmat. Årets första.
Allt slutade med ett överraskande inslag. Kören Stockholm Starlight kom och sjöng julsånger för oss.
Jag och min grupp ska byta våningsplan. Lokalerna där vi sitter nu behövs för andra ändamål så därför är vi tvungna att flytta.
Och eftersom vi har det hyfsat lugnt för tillfället passade det bra just idag. Att jag blev först ut hade jag inte väntat mig men det gick så bra att packa ihop mina saker att det bara flöt på.
Med avsaknad av hjälp från någon IT-avdelning så fick jag själv plocka isär min dator med tillbehör för att sedan sätta ihop dem på mitt nya rum. Och den dator som stod på plats fick jag också plocka ner och sätta ihop på min gamla arbetsplats.
Nu låter det som jag gnäller men det gick över förväntan bra. Jag undrar bara i vilket annat större företag som personalen måsten sköta sin egen flytt?
Mina arbetskamrater hade nog inte pratat ihop sig idag. Eller så hade de det…
Tredje gången gillt kan man säga för idag lyckades jag och min gamla arbetskamrat att träffas för att gå på lunch. Hon gick i pension för knappt ett år sedan och vi har bara fått ihop en träff sedan dess. Semester och sjukdom har satt stopp för de andra.
Men vi traskade iväg till en närbelägen restaurang som egentligen består av flera och oavsett vad man väljer för mat kan sitta ihop och äta.
Efter ha avhandlat världsproblem och lite skvaller var jag tvungen att gå tillbaka och jobba.
På jobbet avslutar vi alltid veckan med att fika på eftermiddagen. Det är ett bra sätt att knyta ihop veckan och önska varandra en trevlig helg.
Det är inte så viktigt vad vi bjuder på men hembakat är alltid en höjdare. Ikväll ska jag försöka baka dessa trevliga bakelser och få mina fina arbetskamrater glada!
En sådan här dag var jag tvungen att bjuda mina trevliga arbetskamrater på godis.
Jag tror de gillar mig lite mer efter det här, hehe!
Denna helt suveräna dag valde vi som jobbade idag att åka iväg och äta lunch. Vi åkte till Tullinge strand och till café Kajkanten och åt deras fantastiska räksmörgås.
Det är alltid värt ett besök när det är fint väder för det ligger så fint vid Tullingesjön där en massa kändisar bor. Men mer om det i ett annat inlägg…
Vi är inte så många på min grupp som jobbar just nu så vi bestämde att vi skulle ge oss ut och äta lunch. Vi hittade ett ställe som inte låg nästgårds men det låg så otroligt vackert vid Långsjön som delar Stockholm och Huddinge kommun.
Det regnade som vanligt så vi var tvungna att sitta inomhus men det gjorde inte så mycket för maten var gudomlig.
Hit kommer jag gärna igen ❤
Om jag väljer att hoppa av bussen i närheten av jobbet passerar jag den här fina dammen. Den ligger insprängd mellan ett superfult sjukhus på ena sidan och en byggarbetsplats på andra. Däremellan går en mycket trafikerad väg.
En liten oas i vardagen.
Om man har en arbetskamrat som inte kommer ihåg att vattna måste jag klistra upp påminnelser på strategiska platser.
Det fungerade förra året och kommer säkert att göra det i år igen.
Så åkte vi från jobbet till Café Kajkanten för att äta gemensam lunch. Den sista innan sommaren och innan alla semestrar startar.
Det var lite blåsigt så vi valde att sitta inne. Annars är det otroligt fint att just sitta vid kajkanten för att äta, fika eller vad man nu vill göra när man är där.
En supergod räkmacka slank ner, en sån man bara ska välja när man besöker caféet.
Jag lyckades med det som inte får hända. Jag välte en kaffekopp över mitt tangentbord på jobbet. Det har faktiskt nästan aldrig hänt förut. Utom den gången jag råkade välta ett glas över min bärbara dator som aldrig blev sig lik. Men det är flera år sedan…
Men jag fick torka upp så gott det gick och hitintills fungerar det fortfarande 🙂
Ajabaja!
Idag firade vi av B som snart går i pension. Vi hade hittat på en massa bus som vi lade in i paket och som hon fick öppna i en viss ordning. Det blev kaffe och tårta på eftermiddagen och lite senare var vi några som stannade kvar och åt pizza.
Det är inte för litet som jag avundas henne lite men jag har några år kvar innan jag själv går i pension så det är bara att streta på.
Ibland tar jag med mig lite godis till mina arbetskamrater som jag häller upp i en fin kristallskål. Det sker lite då och då och är alltid uppskattat.
Idag kom C med en present som han hade köpt i Helsingborg i helgen. Oj så glad jag blev. Det hade jag aldrig förväntat mig. Det var en burk lakritskarameller eftersom han vet att jag gillar detta.
Små, små uppskattningar som gör vardagen lite gladare.
Jag har hittat ett bra sätt att ta mig till jobbet på kortast tid. Då är alltså inte bussen som går direkt hemifrån och till jobbet det som går fortast. Nej, det är att ta en buss till Älvsjö och pendeltåget därifrån.
När jag satte mig på en av vagnarna idag såg jag denna glada gubbe titta på mig och jag blev jätteglad. Glad också för att det börjar bli ljust när jag går till jobbet.
Livet börjar återvända ❤
Så här kan det se ut när några arbetskamrater välkomnar en återvändare till sitt arbetsrum. Nu har A lite att göra när han kommer tillbaka 😀
Idag satt jag som protokollförare på fackets årsmöte.
Ingen kan klaga på utsikten från lokalerna vi satt i. Stockholm är vackert.
Sitter på jobbet och tittar ut över en sprängning som inte lyckades detonera. Det är avspärrningar överallt och ingen kommer fram.
Men jag sitter där jag sitter och kan inte göra annnat…
Det blev en mycket lugn dag på jobbet som egentligen bara bestod i att göra klart allt för det här året och fixa inför det nya.
Sedan tog jag mig hemåt och det märktes att många hade ledigt för det var nästan tomt på bussen.
Gick förbi affären för att småhandla lite. Gick även en sväng till fiskaffären för att handla lite räkor till imorgon. Jag ska ju inte göra något speciellt den här nyårshelgen så då räcker det med lite småplock.
Efter att ha jobbat några timmar var det dags att åka in till stan för att gå på julbord. Allt började i Gamla stan med en tipsrunda. Frågorna handlade om Stockholm.
Mina lagkamrater.
Vi passerade bland annat Stortorget på vår vandring för att försöka svara rätt på alla frågor denna regniga dag.
Vi hade ingen som helst aning om var vi skulle äta vårt julbord men när vi kom till den sista stationen förstod vi vart vi skulle.
Under en trivsam båttur med massor av god julmat var det dags för prisutdelning. Det räknades upp lag efter lag och det sista var naturligtvis mitt lag, vi vann 7 av 8 poäng…! Månde det berott på att vi var historieintresserade, alla tre?
Det här lilla sköna gänget kom och lussade på jobbet i morse där det bjöds på både lussekatter och pepparkakor.
De var så fina att jag blev lite tårögd.
Då får man ta trapporna istället. Den här roliga mobilen hänger i ett av trapphusen på jobbet. Den livar upp det tråkiga miljön.
Tänk vad tiden går!
Imorgon den 8 nov är det ett år sedan vi träffades hemma hos dig Marianne och firade…
… Ja ni vet vad.
Livet går vidare och vi får se hur det blir under den nya ”flaggen”, efter årsskiftet. Det blir väl ingen hejdundrande ändring med en gång utan det märks väl inte förrän fram emot hösten gissar de flesta.
Efter en stressig sensommar med massa veterinärbesök med hunden och sedan ett sorgligt farväl och en höst, med flera mastiga ärenden och så planering av en fest för mammas 90 årsdag så har jag fått svart på vitt att mitt hjärta är normalt och att det inte är nåt konstigt med ett rusande värkande hjärta, som väcker en mitt i natten så man får sitta upp för att få luft och jag trodde ju förstås att det var infarkt på G.
Nu är det bara att göra nåt bra, försöka vila och tänka på nåt annat och fortsätta leta efter en ny hundkompis.
Kram på er i höstmörkret
K
Här traskar jag till och från jobbet varje dag. Det är en låååång perrong.
Idag var det fest på jobbet. För att alla skulle få plats hade man dukat upp i garaget. Maten bjöds i pappkartonger och drickat i plastglas.
Senare på kvällen kom förortsbandet Panetoz och spelade. Det var fullt ös och tanten släppte loss.
Som tur var blev hämtad på kvällen och jag somnade med ett leende.
Idag när jag var iväg och åt lunch på restaurang Deli vågade jag mig på att be om en ”doggie-bag” eftersom jag inte orkade äta upp allt. Och det var naturligtvis inga problem.
Jag har alltid tyckt att det varit lite skämmigt att ta med mig rester men har vänt i mitt tänkande. Det är vansinne att slänga mat. Dels för miljön men också för miljontals människor som inte kan äta sig mätta. Vilket slöseri med resurser!
När jag var barn skulle man tänka på ”barnen i Biafra”. Är det någon annan som minns det?
Att tänka på miljön är ett stort skämt på mitt jobb. Vi har så gamla datasystem att de inte klarar av att ens skriva ut på två sidor. Så här ser min återvinningskartong ut efter två veckor.
Kallas det här miljövänligt?
Att äta en god tisdagslunch på bord dukade med vita dukar är aldrig fel.
Härom dagen när jag skulle låsa upp min bil ville den inte öppna sig. Jag försökte då använda nyckeln i låset men det gick inte heller. Jag fick lite panik eftersom jag visste att jag inte kunde lämna den där den stod.
När jag försökt ett tag kom jag på att det kanske inte var min bil. Och vid en liten koll stod min några bilar längre bort. Hur kunde jag missa det liksom?
Men jag måste försvara mig med att de är så lika.
För fyra veckor sedan tyckte jag att det var en e v i g h e t innan jag skulle börja jobba igen. Men de här veckorna var ju inte längre än några andra så nu satt jag på jobbet igen.
Trösten är att jag har fantastiska arbetskamrater och inte minst för att jag har ett roligt jobb.
Så nu kör vi!
Det är alltid lite lugnare på jobbet sommartid och därför unnade vi oss som ännu jobbar att åka till Lida för att äta lunch. Med 30 grader i luften var de riktigt skönt att sitta i solen, man är ju inte direkt bortskämd det här året.
Vissa av oss passade på att ta ett bad innan det var dags att åka tillbaka och jobba några timmar till.
På eftermiddagen var jag tvungen att åka till Ellinor och Pär för att hälsa på en hund de är hundvakt åt. En mycket trevlig bekantskap med namnet Zorro. Och naturligtvis hade jag köpt med mig hundgodis för att göra mig extra populär.
Och vilken tur att jag kom lagom till middag för det blev jag också bjuden på ❤
Årets sommarlunch med jobbet intog vi i Hågelbyparken.
Nu kan jag rädda liv. Fick idag utbildning i hjärt- och lungräddning. Jag trodde det skulle bli en utbildning vid skolbänken men fick tji för vi fick sitta på knä i en och en halv timme och försöka rädda ett gäng dockor. Ett litet rollspel fick vi också spela innan vi blev godkända.
Jag har ont i knäna.
Efter att ha åkt till mitt ”andra” jobb som jag så innerligt avskyr. Det som är så intelligensbefriat att ett städjobb hade varit bättre, lämnade jag för att åka in till stan. Jag skulle gå på fackets årsmöte och hade sällskap av Håkan. Det blev en trevlig resa som fast den tog sin tid ändå gick fort för vi hade mycket att prata om.
Mötet startade med en genomgång av den stora organisationsförändring som ska ske nästa år. Och även om det fanns många frågetecken blev det något klarare för vad som väntar oss framöver. Efter det startade själva årsmötet som gick väldigt bra till skillnad från tidigare år där det varit mycket försök till ”kupper” som gjort att det blivit långdraget.
Sedan tog vi en promenad till en närbelägen restaurang för att äta middag. Där bjöds vi på kött för dem som hade valt det och fisk till andra. Klockan hade blivit såpass mycket att det inte var lönt att åka till kören ikväll. Därför tog några av oss en promenad till Karlbergsvägen och till den supermysiga restaurangen Arizona. Där bjöds det på livemusik av husbandet, Stefan och Fredrik.
Det blev en bra dag trots allt =)
A är en riktig konstkännare. Och ibland har det stannat där. Han har därför emellanåt behövt hjälp med diverse dataprogram och det är där jag kommit in. Ansträngningen har varit minimal för mig men betydelsefull för honom.
Så för att visa sin uppskattning ville han ge mig en present som tack för hjälpen. Han tog fram sin ”hemliga” låda han hade inlåst i ett skåp och jag fick välja något ur den.
Jag fastnade för ett cd-fodral i trä gjord av okänd konstnär. Den kommer göra sig fint hemma hos mig.
När ska vissa förstå att 1 + 1 = 2 och ingen lek med siffror?
Jag är så glad för de som valt att följa med på tåget för det kanske ger dem en ny chans.
Men jag säger nej, jag är för gammal.
Och är fortfarande skitförbannad…
