Författare: Marianne

Signe 1 år

Tänk att det gått ett helt år sedan mitt första barnbarn föddes ❤ Från att ha varit en lugn stillsam tjej har hon blivit en nyfiken brutta där hela livet är till för att utforskas. Och det är precis som det ska vara.

Sin dag firade hon med kalas för släkt och vänner. Det bjöds på både smörgåstårta och jordgubbstårta.

Julen närmar sig

Jag sitter med i körens programgrupp. Det har jag gjort i några år nu och det roligaste med det är att få välja ut vad vi ska sjunga. Jag har lite fetisch för noter så jag har förmågan att ta fram sådant som inte är så vanligt.

Således kommer vi den här julen att sjunga en massa nytt som varken vi i kören hört förut och definitivt inte våra besökare.

Så den här julen kommer vi inte ha en massa skoj för oss utan det kommer bli en mer avskalad föreställning med fokus på låtarna.

Ikväll hade vi i programgruppen ett möte där vi började få ihop själva uppträdandet. Det kommer bli en bra föreställning.

 

Det okända

Jag har aldrig varit synsk och kommer aldrig att bli det. Men under en kort period i mitt liv upplevde jag flera oförklarliga saker. Alla hände på vårt landställe.

Händelsen jag kommer att berätta om hände för några år sedan:

Jag och Emelie hade tidig semester och var således ledig direkt efter midsommar. Den här sommaren var förskräcklig vädermässigt sett. Det regnade varje dag och det var riktigt kallt.

Vi var hundvakt åt Elvis och en kväll tog vi en sista promenad. Vi gick runt ängen och det var dimmigt och disigt ute. När vi kommit på andra sidan ängen observerar jag en suddig gestalt som går framför oss. Jag påpekar det för Emelie som efter en stund också kan urskilja den. Hunden reagerar däremot inte. Gestalten går i rask takt och vi hinner inte ifatt den. Och den reagerar inte på att vi går pratar och vänder sig aldrig om.

Gestalten kan ha varit max 50 meter framför oss och när vi kom fram till vägskälet såg vi inte någon skugga vare sig åt vänster eller höger. Den var helt uppslukad.

Faktum är att jag tror mig veta vem gestalten var och personen har inte funnits i livet på många år.

Visst kan man fråga sig om jag är knäpp och så kanske det kan vara?

 

Lunchdejt

Eftersom jag var sjuk nästan hela sommaren är jag tvungen att ta ut semestern jag skulle ha haft då. Jag får bara spara en årssemester och sedan måste jag ta ut de andra dagarna innan årsskiftet. Jag har därför valt att ta ut en dag i veckan året ut.

Den här dagen var jag således ledig och träffade därför vännen T i Farsta. Hon hade precis kommit från en anställningsintervju som gått bra. Nu ska hon invänta svaret från arbetsgivaren om hon gått vidare.

Jag önskar henne lycka till!

Den hemliga gästen

Bror min fyllde ju jämt för lite sedan och en av presenterna han fick var ett besök på restaurang Tennstopet. Eftersom det var familjen som bjöd honom var jag inte sen att bjuda in mig själv.

Han hade ingen som helst aning om att det var just jag som skulle komma så därför blev jag den hemliga gästen. Det blev en mycket kärt återseende ❤

Jag åt en himmelskt god Biff Rydberg

 

Middag med en trevlig böna

Efter jobbet träffade jag fina vännen A på vårt gamla hak. Hon har efter många år vågat ta steget ut att säga upp sig från jobbet hon inte trivdes med. Nu väntar ett nytt boende på okänt ställe och ett jobb som hon kommer må bra av.

Jag är så glad för hennes skull ❤

Jag glömmer alltid att fota när jag har trevligt men här är resterna av min mat

Moa Martinsson

Jag och väninnan L var på en föreläsning om författaren Moa Martinsson idag. Det var föreningen KKF som hade anordnat den.

Föredragaren var Ebba Witt-Brattström som har skrivit en biografi om henne.

Moa Martinsson var en frispråkig och ofta kontroversiell kvinna, hustru, mamma och författare. Hon levde mellan 1890 och 1964. Förutom ett tjugotal böcker skrev hon också ett stort antal tidningsartiklar.

Vi tog oss senare till en närbelägen restaurang för att äta middag. Och eftersom det var så länge sedan vi sågs hade vi massor att prata om.

Klockan hade passerat långt över midnatt när jag kom hem.

 

En bukett rosor

När jag häromdagen var och handlade hittade jag dessa vackra rosor. En bukett Fairtraderosor för 30 kronor.

Det är så roligt att ta hem en bukett till sig själv som lyser upp rummet där de står. I det här fallet i mitt kök.

Jag hittade ingen vas som var tillräckligt hög så jag använde mig av tejp på vasen för att fösa ihop dem. Det kan du se om du tittar närmre.

Nu har de stått i flera dagar och har inte tillstymmelse att vissna.

Sa jag att jag köpte dem på Lidl?

Jag och resten

Vilket fantastisk väder jag vaknade till i morse. Strålande sol och sommarvarmt på balkongen. Var tvungen att stänka på min palm med vatten som jag helt glömt bort. Men den klagade inte så mycket utan såg ganska glad ut några timmar senare.

Lade några ekollon i blöt för att se om jag kan odla upp någon ek. Dem har jag plockat utanför huset där jag bor. Hur jag gör ska jag beskriva om jag kan driva upp något ollon.

Åkte till IKEA på eftermiddagen för att komplettera lite till mitt kök. Jag trodde hela Stockholms befolkning också hade samma tanke för jösses så trångt det var på parkeringen. Men det märktes inte speciellt när jag kom in i varuhuset. Det är ju så stort. Och inga köer i kassorna heller.

Mys med Prinsen och Prinsessan fick jag också denna dag innan jag kom hem.

Lycka ❤

Någon måste ha haft riktigt roligt vid namnförslaget

90-åringen

Tänka sig att min pappa skulle fyllt 90 år idag om han levt. Dessutom på Lennart-dagen eftersom han hette så.

Men nu har han varit borta sedan flera år och får inte uppleva den själv. Men jag får väl önska honom ett stort GRATTIS var han än befinner sig ❤

Middag med Prinsen

Idag kom min lilla Prins och hans familj över till mig för att äta middag. Mys. Det var en hel vecka sedan jag fick se honom sist.

Vi åt lammfärsbiffar med potatisgratäng. Till det hade vi smörstekta kantareller och nykokta rödbetor med fetaost. Dagen till ära hade jag också gjort rårörda lingon som jag hade i frysen. Och som efterrätt hade jag gjort en sötmandelskaka. Att det blev ljuvligt gott kanske jag inte behöver berätta?

De vilda Vasarna

Nu har boken om Vasaätten landat i min brevlåda. Jag ska läsa den med andakt och kanske få en förklaring varför jag är som jag är. Läs med här

När Gustav Eriksson valdes till riksföreståndare 1521 var han ensam och utblottad – hans släktingar hade avrättats i Stockholms blodbad och deras tillgångar hade tagits i beslag. Men han kom från en släkt som var van att ha inflytande och han tog sig till tronen med hjälp av lögn och bedrägeri, girighet och stor brutalitet. Han lyckades skapa ett kungarike som blev grunden till det moderna Sverige. Kärven på hans vapensköld gav honom tillnamnet Vasa. Efter honom har nio regenter i Sverige och Polen haft en sådan vase i sitt vapen.
Historien om de vilda Vasarna är berättelsen om starka personligheter, kloka kvinnor, kärlek, sorgliga öden men nästan hela tiden stor dramatik. Genom generationerna går en sträng av sinnessjukdom, som ibland exploderar i våld, ibland skapar konst, stundom, leder till totalt själsligt mörker.
Herman Lindqvist berättar om familjen Vasas kamp om makten så att det är oavbrutet spännande att läsa. Hans bok är den mest kompletta krönikan över släkten Vasa som utgivits i Sverige och den innehåller mer om den polska grenen av Vasa än någon svensk bok hittills.

Mys med syrran

Vi träffas alldeles för sällan min syster och jag. Bara vi. Men idag fick vi till det och började med lite balkonghäng.

Sedan blev jag bjuden på älgfärsbiff som var ljuvligt gott. Och så ett glas mustigt vin till det.

Klockan tickade på och det hade blivit mörkt när jag kom hem. Men trevligt hade vi det.

”Dårarnas båt” av Sture Collin står på perrongen

Nu har det hänt igen

Tänk att det aldrig tar slut.

Idag när jag var iväg till en kompis för en fika så blev jag påkörd – IGEN!

Folk i Stockholm kör så vårdslöst att sånt här händer ideligen. För inte kan det väl vara så att jag har extremt otur?

Men jag börjar bli så van så att bli av med bilen några dagar gör mig inte så mycket.

Och som tur gjorde jag mig inte illa.

Fixa sig lite matlådor

Ställde mig och gjorde matlådor under dagen eftersom jag börjar jobba på måndag.

Tänk att det gått nio veckor sedan jag blev sjuk. Det är knappt jag förstår det själv och hur sjuk jag har varit. Ett virus som fick fäste efter en urinvägsinfektion gav hög feber och en enorm trötthet utan dess like. Och som alla vet så finns det inga mediciner mot virus utan det måste läka ut sig själv.

Men efter ha varit hos läkaren idag så kommer jag börja jobba halvtid några veckor innan jag går över på heltid. Det blir en bra start.

Men, men…

Först gjorde jag en köttfärssås på lammfärs som jag kryddade på med lite rödvin. Jisses vad gott det blev. Den använde jag till att göra en auberginegratäng.

Sedan gjorde jag en köttfärspaj på rester av tacofärs som jag hittade i frysen på landet. Till pajdegen använde jag mig av kesella för att göra den lite magrare men även att få en annan konsistens än vanlig pajdeg. Det som blev över av kesellan blandade jag med matlagningsgrädde och en liten burk tacosås. Blandningen hällde jag över färsen som jag lagt i skalet. Sedan tryckte jag dit några körsbärstomater och hällde på lite god ost uppå innan jag gräddade allt. Den kommer att räcka till sex matlådor eftersom jag har blivit så liten i maten numera.

Lite sjunga så

Fick besök av Prinsen och hans mamma på dagen. Både lunch och fika hann vi med innan klockan tickade på och de var tvungna att åka hem.

Åkte till kören ikväll. Så roligt att träffa alla körkamrater och få sjunga en del av det materialet som programgruppen tog fram för några veckor sedan. Julvisor i folkton blev det och mycket var nytt för många.

I somras köpte jag mig ett notställ för att slippa ha allt på golvet.

Det blev ett rosa.

 

Gofika

Efter ha varit en sväng till Sickla tillsammans med minstingen och ätit en urusel sallad på Waynes coffey åkte vi till Farsta gård och tog en kaffe i det fina vädret.

Även om september räknas som en höstmånad så är det fortfarande metrologisk sommar. Den kommer jag njuta av min sista sjukskrivningsvecka.

Skogspromenad

Efter att jag gjort mina förmiddagssysslor tog jag på mig gympaskorna och tog en välbehövlig promenad.

Promenaden jag brukar välja går på både grusvägar och vackra skogsstigar och är runt 3 km lång. Alldeles lagom alltså.

Det enda som hördes var röster på håll och en knakande gren i den vinande vinden. När jag nästan kommit hem kom regnet och jag blev bara lite blöt. Men det gjorde absolut ingenting för tillfredsställelsen att ha kommit ut i naturen var så mycket större.

Nu börjar hösten börjat göra sig påmind

Här har rullstensåsen gått fram och skapat en naturlig strand

”Lingonen” är liljekonvaljbär

Även det döda kan vara vackert

 

Till tystnaden

Åkte till landet på förmiddagen. Det var som vanligt skönt att få komma ut till tystnaden. Det är som bomull i mina öron.

Visst kunde jag se att hösten började göra sitt intåg men solen värmde såpass att sommarkänslan fortfarande fanns kvar.

När mörkret lagt sig var det skönt att krypa upp i soffan och bara njuta.

Än hänger morsdagsrosen kvar. Kanske den sista knoppen för i år

Födelsedagslunch

Jag fyllde ju år för lite sedan och bestämde mig för att bjuda mina tjejer på lunch. Men det var alltid något som kom emellan så tiden gick.

Men idag fick vi ihop det och träffades på Enskede Värdshus när den värsta lunchrusningen hade avtagit. Och som vanligt hade de fantastisk mat. Till och med jag fick i mig en laxbit med grönsaker, jag som mest har suttit och petat i maten den här sommaren.